Intervju: Gustaf Törngren

Intervjun genomfördes innan valberedningen lämnade sitt förslag inför årsmötet.

Namn: Gustaf Törngren
Ålder: 34 år
Befattning: Styrelseledamot i föreningsstyrelsen
Civilt yrke: I grunden ekonom men skriver nu en doktorsavhandling i Ekonomisk psykologi/Financial Behavior vid Stockholms Universitet.
Sportslig bakgrund: Pojkspelare på bra nivå.
Relation till DIF: Djurgårdare sedan 1987 då familjen flyttade till Sthlm (från Helsingfors). Har varit engagerad i Järnkaminerna i många år och har god kontakt med en hel del supportrar och anställda i föreningen.
År i styrelsen: Invald i mars.

Under 2000-talets första del upplevde DIF Fotboll en framgångsvåg som många trodde aldrig skulle inträffa. Vad låg bakom framgångarna?
Jag vill börja med att poängtera att jag bara suttit i föreningen styrelse sedan mars 2008 så mina omdömen får ses som kvalificerade supportergissningar snarare än något initierat facit. Men ur det perspektivet så upplever jag att det fanns en otroligt stark framåtanda och nybyggaranda i slutet på 90-talet. Bo Lundqvist, Tommy Jacobsson m.fl. kom in med drivkraft, energi, kapital och kontakter. Samtidigt hade man ett antal personer med otroligt stark känsla för föreningen respektive kunskap om fotboll i Tomas af Geijerstam, Bo Andersson, ”manualgruppen”, m fl.

Kring det här byggde man smarta ekonomiska lösningar och ett framgångsrikt lag och hade också en portion tur och tajming vilket är lätt att glömma bort. Det fanns en spelarmarknad där Djurgården kunde fånga upp spelare som Isak, Elmander, Kim, Adde i samma lag under en period. Jag är inte säker på att det skulle gå idag över huvud taget, oavsett hur skicklig man skulle vara.

Vad hände sen?
Dels blev vi av med ett halvdussin landslagsspelare som vi inte lyckades ersätta i samma takt som de försvann. Det förklarar varför vi inte varit lika överlägsna fotbollsmässigt. Vad gäller organisationen så bör jag återigen brasklappa mig för att jag vare sig var anställd i föreningen eller satt i någon styrelse under denna period och således får chansa lite. Intrycket jag har är dock att det blev fler kockar som skulle röra i samma gryta utan att det var tydligt definierat med uppgifterna. Styrningen blev otydligare och man gjorde vissa ansatser till att tydliggöra men i praktiken blev det ändå inte som man hade tänkt sig utan man fick en trögstyrd organisation som samtidigt som den var hierarkisk ändå var otydlig. Det gjorde att idéer som borde ha fått genomslag och åtgärder som borde ha vidtagits inte kom fram.

Vad ansvarar du för i styrelsearbetet?
Man kan säga att jag hade frågor kring medlemmar och supportrar på mitt bord eftersom jag har rätt goda förankringar bland supportrar och Järnkaminerna. En roll jag tror jag tagit på mig är att försöka beskriva hur olika händelser och beslut kan uppfattas ur supporterperspektiv. I det sammanhanget är det också viktigt att nyansera det och fånga upp fler än bara de 1000 mest engagerade och hängivna. Även de andra är en otroligt viktig del av Djurgården. Hela styrelsen är dock delaktig i de frågor som legat under dess ansvar. Under hösten har arbetet blivit lite annorlunda. Styrelsen blev mindre än tidigare, ytterligare ansvarsområden flyttades över till DEFAB-styrelsen, och alla fem ledamöter som kvarstod har fått bidra på alla fronter med det som blev kvar.

Hur skulle du vilja att resten av DIF Fotboll var organiserat?
Nu har vi en ny organisationsstruktur framtagen av Alf Johansson i samarbete med DEFAB-styrelsen. Vi måste se om den sätter sig, utvärdera organisationsstrukturen och analysera vilka åtgärder som behöver vidtas för att få optimal struktur och fördelning av resurser.
Föreningsstyrelsen gav i höstas Per Darnell och DEFAB-styrelsen fria händer att skapa en mer enhetlig organisation, minska splittringen i olika delar och därmed effektivisera. Sen är det intressant att komma till insikt att i en sådan situation har varje individ sitt eget intresse och revir att försvara. Det handlar om fördelning av resurser och befogenheter. Jag hoppas att den nya styrelsen under våren har energin att följa upp och utvärdera omstruktureringen. Det finns personer i den nuvarande DEFAB-styrelsen som har stor kompetens inom det här området. Jag har stor förhoppning om att de ska kunna bidra i det här arbetet.

Hur följs arbetet upp?
Mitt intryck är att det tidigare har funnits brist på uppföljning, rutiner, kvalitetssäkring. Tydlig rollfördelning, ansvarsfördelning, uppföljning, resultatutvärdering. Allt det är viktigt för att bli starkare. Det gäller på alla områden, spelarna också. Det borde t ex vara självklart att varje spelare kartläggs grundligt inför varje säsong. Sådana rutiner tror jag periodvis har funnits i för liten utsträckning i Djurgården.

Av någon anledning har det funnits viktiga saker som fallit mellan stolarna och aldrig slagit rot. Det är i någon mån en klimatfråga. Vissa typer av frågor har fått väldigt stort genomslag och stöttats uppifrån, andra frågor har inte fått fäste. Marknadsföringen mot publik är en sådan. I viss mån kan man tala om att det är en kostnadsfråga men då måste man åtminstone undersöka det först, skaffa sig ett underlag och konstatera ”jaha, vi skulle tjäna si å så mycket men de skulle kosta ännu mera och vi tror inte att vi skulle tjäna in det på sikt heller”. Då har man gjort sitt jobb, men så länge det inte är så, så är man ute och cyklar. Det måste tas fram en plan och utarbetad strategi på alla verksamhetsområden. Jag tror att förmågan, kompetensen, finns i stor utsträckning i föreningen, dels i organisationen och dels i styrelsen. Det borde ha gjorts för länge sen. Varje dag är ytterligare en dag för sent. Det kan bli skillnad nu.

Vad är Din helhetssyn på DIF:s nuvarande ekonomi och ekonomiska utveckling?
Föreningens (DIF FF Fotboll) ekonomi är i princip i balans. Jag kan inte siffrorna för Djurgårdens (DEFABs) ekonomi i detalj, men vet att den är ansträngd. Vi ska nog inte förvänta oss några högprofilvärvningar i dagsläget. Varken fotbollssektionen eller hockeysektionen kommer ha det lätt ekonomiskt den närmaste tiden. Bl a därför bör vi se över möjligheterna till att kapa kostnader/öka intäkter genom samarbete över sektionsgränserna.

Vilka är de viktigaste intäkts- och utgiftskategorierna och hur kan de förbättras?
Det finns mycket att göra på många områden. Största orsaken till att resultatet 2008 blir sämre än väntat är att biljettintäkterna rasade i förhållande till budget. I Sverige står publik-, sponsor- och tv-intäkter för ungefär en tredjedel vardera. Sponsorsamarbeten ska dra in +30 miljoner och det finns ett antal personer som jobbar med det. Lika mycket ska dras in på biljetter med bara en tredjedel av Tomas af Geijerstam. Förutom att administrera biljetterna ska han nämligen även sköta matchprogram och Djurgårdaren plus lite annat. Hans resurser att marknadsföra och sälja biljetter är väldigt begränsade. Jag tror att det vore väldigt bra att tillföra den sidan resurser genom att utnyttja den säljorganisation som vi har, som är proffs på det här. Jag har pratat med flera personer i DIF i flera år om vikten av att marknadsföra oss mot publik.

Där pengarna saknas i svensk fotboll är däremot sponsorsidan. Jämfört med Norge som plockar spelare från oss så är det sponsorintäkterna som vi skiljer oss på. Där vi drar in 30 miljoner så drar ett norskt lag in 50 eller 60. För att komma ikapp på detta område räcker det inte med att vi i DIF blir ännu bättre utan jag tror att frågan även måste drivas centralt från förbundshåll då förbundet/SEF är en dominerande prissättare av svensk fotboll.

Hur ser du på att sälja ut delar av Djurgårdens Elitfotboll AB till externa aktieägare? Vilket inflytande skulle de i så fall få? Bör 51 %-regeln finnas kvar?
Jag är inte tillräckligt insatt för att ge ett tvärsäkert svar, men kan inte spontant se varför 51 % -regeln skulle omöjliggöra investeringar i Djurgår’n. Jag kan förstå argumentet att det är svårt att göra en stor investering och sedan helt lämna över besluten. Samtidigt lyckas man i många andra länder få fram väldigt stora investeringar trots att det fortfarande är föreningar som styr och medlemmar som röstar (Spanien t ex). Det verkar som att det går att lösa där Och nivån på sponsoravtalen, som verkar vara svensk fotbollsekonomis svaga punkt, är ju inte avhängig att man tar bort 51%-regeln.

Arenafrågan beskrivs ofta som en ödesfråga för Djurgården. Vad tycker du är avgörande för att en lösning ska vara acceptabel för Djurgården?
Jag älskar Stadion som är en stor del av min egen Djurgårdsidentitet. Tittar man på nybyggda arenor runt om i Europa så är den ena den andra lik. I bästa fall är de funktionella men det finns ingen riktig känsla. Stadion är en unik arena i hela världen. Det vore otroligt roligt om det gick att omvandla den till arena där man kan spela elitfotboll på 2000-talet. Det skulle dock krävas mycket stora förändringar av dagens Stadion för att den skulle uppfylla de krav som ställs på en arena som ska utgöra vår sportsliga och ekonomiska bas i framtiden. Om dessa förändringar går att genomföra politiskt och arkitektoniskt är jag osäker på. En framtida arena måste inrymma de faciliteter som gör att föreningen kan tjäna de pengar som krävs för att konkurrera om SM-guld.

Hur har arbetet i arenafrågan skötts?
Det känner jag inte riktigt att jag haft tillräckligt med information och insyn för att kunna svara på.
Hur ska arenan finansieras?
Finansiering har aldrig nämnts som ett problem. Jag kan inte detaljerna så jag hoppas att det inte har varit glädjekalkyler utan att man har investerare som är intresserade av att vara delaktiga i ett arenabygge. Om detta har ändrats pga rådande ekonomiska klimat kan jag inte svara på.

Varför upplevde Allsvenskan en publikboom i slutet av 90-talet och början av 2000-talet? Vad tror du driver så många att faktiskt gå på fotboll i Sverige och varför har publiksiffrorna minskat? Vad kan vi göra för att få större publik på matcherna, både på kort och lång sikt?
Det är svårt att på rak arm komma på en förklaring befriad från ”konjunkturella” faktorer. Nästan alla delförklaringar som handlar om inställning hos supportrar, förbund och media har koppling till att det förekommer svängningar. Så länge fotboll spelats i Sverige har publikintresset varierat kraftigt från en tid till annan. Då blir det svårt att säga att det handlar om attityden från SvFF/SEF, huliganism, eller någon annan enskild faktor när det inte var förklaringen i tidigare svängningar som trots allt uppstått. Det viktigaste är att oavsett orsak så kan man motverka nedgången med olika åtgärder. Där är supporterinitiativen, att försöka få en bättre dialog mellan supportrar som engagerar sig i svensk fotboll och organisationerna som styr svensk fotboll, lovvärda.

Det är bra att supportrarna erbjuder sig att frivilligt ställa upp och diskutera och komma med sin input. Det borde SEF och SvFF tacksamt ta emot. Det är en annan sak att de i slutändan beslutar i och äger frågorna, det är helt riktigt. Men att inte ta emot gratiskonsultingen som en allt mer organiserad supporterkultur är beredd att erbjuda vore tjänstefel. Det blir fullständigt patetiskt när man drar igång ett jippo som cuphelgen i Gävle , står helt oförstående när det inte kommer någon publik, och trots fiaskot avfärdar tanken på att förankra sådana upplägg hos supportrarna.

Vad är din bild av positiv läktarkultur?
Positiv supporterkultur är i grund och botten allt stämningsskapande som inte utsätter andra för direkt fara eller kränkning. Var dras gränsen? Det är inte en kränkning att håna folk för att de är gnagare. Väljer man att vara gnagare har man valt att kränka sig själv. Att häckla motståndarspelare för fotbollsmässiga tillkortakommanden är också ok i min bok och en del av spelet som alla måste vara med på. Men om en spelares fru har fått cancer och man gapar om det på en match så har man i min värld gått över gränsen. Det finns mänskliga värden som måste få stå högt över fotbollsantagonismen.

Bengaler är skitsvårt, ligger precis i mitten. Jag har full förståelse för de som anser att ”jag/vi som förening kan inte ta ansvar för ett arrangemang där någon, förmodligen en ung person, kommer att brinna upp,”, vilket förr eller senare händer om man släpper bengalerna fria. Folk har bränts illa och kommer att göra det i framtiden också. Då är det svårt att säga ”vilken otur”. Om man sagt att det är ok så har man ett medansvar. En person som säger att det är helt ok med huliganism kan inte senare säga ”fan vilken otur att någon råkade dö eller bli grönsak”. Säger man att slagsmålen är ok så säger man också att man accepterar att folk förr eller senare kommer att dö eller bli skadade eftersom det är en oundviklig konsekvens av att sopa folk allt vad man orkar i backen utan skydd. För att återgå till pyroteknikfrågan så är det klart att jag också gillar bengaler. Framförallt under rätt ljusomständigheter så är det sjukt snyggt. Skitroligt, ball pryl, plus att de för många säkert ger ett lite rebelliskt inslag p.g.a. förbudet. Jag tycker att man borde kunna hitta medelvägar kring användandet av pyroteknik och därigenom få bort den prestige som i dagsläget omger frågan.

Ståplats?
Såklart! Svensk fotboll måste till varje pris värna om den stämning som trots allt skapas på svenska fotbollsläktare. ”Man biter inte den hand som föder en”.

Huliganlagen?
I grund och botten är det inte så mycket konstigheter med de flesta av de olika förslag som kallas för ”huliganlagen” (och som alltså inte är en lag). Man vill t ex göra lättare att straffa folk som springer in på planen. Det finns en hel del som är befogat och som de flesta supportrar borde kunna skriva under på. Sedan finns vissa delar framförallt det interimistiska tillträdesförbudet, som jag är mycket skeptisk till. Det är upplagt för att det kommer fattas beslut som felaktigt kränker folks frihet och rättigheter. Är det rätt poliser, dvs de med gedigen kunskap om fotbollsfolket, som fattar besluten så skulle det kunna fungera men alla som har åkt på fotboll som supporter vet att vi är en av de grupper i samhället som polisen ofta behandlar helt godtyckligt.

Avstängningar?
I sig inget konstigt. Man sätter upp regler för hur man ska bete sig om man går på matcher. Bryter man mot dem så finns någon slags bestraffningssystem. De flesta är överens om vissa begränsningar som man måste hålla sig till på fotboll av hänsyn till andra människor. Sedan tycker jag att man måste vara oerhört noggrann med hur man använder bestraffningarna. Det är en kränkning av en person som älskar sitt lag att inte få gå på fotboll. Man berövar en människa någonting. Därför är det fullständigt barockt med livstidstraff och liknande som används i vissa länder. Det ska vara oerhört noga med hur man delar ut avstängningar och vad man vill uppnå med dem. Används de rätt så tror jag att de kan vara förnuftiga. Kan man med hjälp av avstängning få en person som har förstört för DIF att få nytt perspektiv på verksamheten och sitt agerande så har man lyckats med någonting och avstängningen har varit meningsfull. Misslyckas man med det då har man inte uppnått något. Man bör som förening sträva efter att sprida sina värderingar genom att inkludera människor, inte genom att exkludera.

Hur anser du att kommunikationen mellan DIF och supportrarna är idag? Finns det saker som kan förbättras?
Det finns definitivt mycket att förbättra och att återvinna supportrars och medlemmars fulla förtroende blir en av föreningens viktigaste uppgifter framöver. Samtidigt tycker jag att det finns många saker som Djurgården gjort under många år för sina supportrar som glöms bort när man ibland känner att Djurgården skiter i dem. Djurgården har dock brustit i en del frågor bl a pga otydligheter i organisationen. Som ett resultat av detta har kommunikationen varit otydlig, otillräcklig, och alltför sporadisk i vissa situationer. Säkerhets/servicearbetet är en symbolfråga som behöver lösas. Där har jag fått intryck av de ansvariga att det har tagits på allvar och att det kommer att bli förändringar som jag tror kommer ge önskat resultat.

Hur bör publiken bli bemött av personalen på en fotbollsmatch? Tycker du att det fungerar så idag?
Min upplevelse är att det överlag är ganska trevligt. Jag upplever mig sällan illa bemött om jag själv försöker vara smidig. Det finns dock helt klart saker som kan bli bättre och en övergripande genomgång av vad Djurgården ska sköta för typ av uppgifter på våra matcher har genomförts. Jag anser att en fotbollsförening skall ge publiken service medan myndighetsutövande och ingripanden mot brottslighet ska ligga under polisen. Det skall vara tydligt vad man får och inte får göra på våra matcher och så länge man håller sig inom dessa ramar ska man bli trevligt bemött och få god service. Sen ska vi inte glömma att det handlar om ett givande och tagande. Samtidigt som säkerhets/servicepersonalens organisation och arbetssätt ses över så skulle en del av besökarna också behöva kamma till sitt sätt att bemöta personal och övrig Djurgårdspublik.

Hur fungerar Djurgårdsandan?
Djurgårdsandan är en fantastisk idé och verksamhet med en enorm potential för föreningen. Det finns mycket att göra och är oerhört viktigt att inte tappa. Det finns flera ben som Djurgårdsandan står på som är jätteviktiga och man som Djurgårdare kan vara stolt över. Drive in fotbollen i Alby och Järfälla är t ex ett strålande projekt. Förutom att bedriva en social och sund verksamhet för kidsen i dessa områden så finns en ytterligare potential för föreningen. Om vi kan bli det mest naturliga alternativet för lovande spelare, föräldrar, och publik, från dessa områden så är det klart att vi har ett enormt försprång gentemot våra konkurrenter. Det är därifrån snarare än från innerstan framtidens fotbollsspelare kommer att komma.

Man kan fråga sig hur mycket är ett projekt som på detta sätt profilerar Djurgården är värt markandsföringsmässigt? Vi har dock ännu inte riktigt hittat de ultimata samarbetsformerna för hur Djurgårdsandan och resten av föreningen ska dra nytta av varandra och detta blir en viktig fråga för VD och kommande styrelse.

Här kan du läsa en längre version av denna intervju (PDF).