Intervju: Gustaf Törngren

Intervjun genomfördes innan valberedningen lämnade sitt förslag inför årsmötet.

Namn: Gustaf Törngren
Ålder: 34 år
Befattning: Styrelseledamot i föreningsstyrelsen
Civilt yrke: I grunden ekonom men skriver nu en doktorsavhandling i Ekonomisk psykologi/Financial Behavior vid Stockholms Universitet.
Sportslig bakgrund: Pojkspelare på bra nivå.
Relation till DIF: Djurgårdare sedan 1987 då familjen flyttade till Sthlm (från Helsingfors). Har varit engagerad i Järnkaminerna i många år och har god kontakt med en hel del supportrar och anställda i föreningen.
År i styrelsen: Invald i mars.

Under 2000-talets första del upplevde DIF Fotboll en framgångsvåg som många trodde aldrig skulle inträffa. Vad låg bakom framgångarna?
Jag vill börja med att poängtera att jag bara suttit i föreningen styrelse sedan mars 2008 så mina omdömen får ses som kvalificerade supportergissningar snarare än något initierat facit. Men ur det perspektivet så upplever jag att det fanns en otroligt stark framåtanda och nybyggaranda i slutet på 90-talet. Bo Lundqvist, Tommy Jacobsson m.fl. kom in med drivkraft, energi, kapital och kontakter. Samtidigt hade man ett antal personer med otroligt stark känsla för föreningen respektive kunskap om fotboll i Tomas af Geijerstam, Bo Andersson, ”manualgruppen”, m fl.

Kring det här byggde man smarta ekonomiska lösningar och ett framgångsrikt lag och hade också en portion tur och tajming vilket är lätt att glömma bort. Det fanns en spelarmarknad där Djurgården kunde fånga upp spelare som Isak, Elmander, Kim, Adde i samma lag under en period. Jag är inte säker på att det skulle gå idag över huvud taget, oavsett hur skicklig man skulle vara.

Vad hände sen?
Dels blev vi av med ett halvdussin landslagsspelare som vi inte lyckades ersätta i samma takt som de försvann. Det förklarar varför vi inte varit lika överlägsna fotbollsmässigt. Vad gäller organisationen så bör jag återigen brasklappa mig för att jag vare sig var anställd i föreningen eller satt i någon styrelse under denna period och således får chansa lite. Intrycket jag har är dock att det blev fler kockar som skulle röra i samma gryta utan att det var tydligt definierat med uppgifterna. Styrningen blev otydligare och man gjorde vissa ansatser till att tydliggöra men i praktiken blev det ändå inte som man hade tänkt sig utan man fick en trögstyrd organisation som samtidigt som den var hierarkisk ändå var otydlig. Det gjorde att idéer som borde ha fått genomslag och åtgärder som borde ha vidtagits inte kom fram.

Vad ansvarar du för i styrelsearbetet?
Man kan säga att jag hade frågor kring medlemmar och supportrar på mitt bord eftersom jag har rätt goda förankringar bland supportrar och Järnkaminerna. En roll jag tror jag tagit på mig är att försöka beskriva hur olika händelser och beslut kan uppfattas ur supporterperspektiv. I det sammanhanget är det också viktigt att nyansera det och fånga upp fler än bara de 1000 mest engagerade och hängivna. Även de andra är en otroligt viktig del av Djurgården. Hela styrelsen är dock delaktig i de frågor som legat under dess ansvar. Under hösten har arbetet blivit lite annorlunda. Styrelsen blev mindre än tidigare, ytterligare ansvarsområden flyttades över till DEFAB-styrelsen, och alla fem ledamöter som kvarstod har fått bidra på alla fronter med det som blev kvar.

Hur skulle du vilja att resten av DIF Fotboll var organiserat?
Nu har vi en ny organisationsstruktur framtagen av Alf Johansson i samarbete med DEFAB-styrelsen. Vi måste se om den sätter sig, utvärdera organisationsstrukturen och analysera vilka åtgärder som behöver vidtas för att få optimal struktur och fördelning av resurser.
Föreningsstyrelsen gav i höstas Per Darnell och DEFAB-styrelsen fria händer att skapa en mer enhetlig organisation, minska splittringen i olika delar och därmed effektivisera. Sen är det intressant att komma till insikt att i en sådan situation har varje individ sitt eget intresse och revir att försvara. Det handlar om fördelning av resurser och befogenheter. Jag hoppas att den nya styrelsen under våren har energin att följa upp och utvärdera omstruktureringen. Det finns personer i den nuvarande DEFAB-styrelsen som har stor kompetens inom det här området. Jag har stor förhoppning om att de ska kunna bidra i det här arbetet.

Hur följs arbetet upp?
Mitt intryck är att det tidigare har funnits brist på uppföljning, rutiner, kvalitetssäkring. Tydlig rollfördelning, ansvarsfördelning, uppföljning, resultatutvärdering. Allt det är viktigt för att bli starkare. Det gäller på alla områden, spelarna också. Det borde t ex vara självklart att varje spelare kartläggs grundligt inför varje säsong. Sådana rutiner tror jag periodvis har funnits i för liten utsträckning i Djurgården.

Av någon anledning har det funnits viktiga saker som fallit mellan stolarna och aldrig slagit rot. Det är i någon mån en klimatfråga. Vissa typer av frågor har fått väldigt stort genomslag och stöttats uppifrån, andra frågor har inte fått fäste. Marknadsföringen mot publik är en sådan. I viss mån kan man tala om att det är en kostnadsfråga men då måste man åtminstone undersöka det först, skaffa sig ett underlag och konstatera ”jaha, vi skulle tjäna si å så mycket men de skulle kosta ännu mera och vi tror inte att vi skulle tjäna in det på sikt heller”. Då har man gjort sitt jobb, men så länge det inte är så, så är man ute och cyklar. Det måste tas fram en plan och utarbetad strategi på alla verksamhetsområden. Jag tror att förmågan, kompetensen, finns i stor utsträckning i föreningen, dels i organisationen och dels i styrelsen. Det borde ha gjorts för länge sen. Varje dag är ytterligare en dag för sent. Det kan bli skillnad nu.

Vad är Din helhetssyn på DIF:s nuvarande ekonomi och ekonomiska utveckling?
Föreningens (DIF FF Fotboll) ekonomi är i princip i balans. Jag kan inte siffrorna för Djurgårdens (DEFABs) ekonomi i detalj, men vet att den är ansträngd. Vi ska nog inte förvänta oss några högprofilvärvningar i dagsläget. Varken fotbollssektionen eller hockeysektionen kommer ha det lätt ekonomiskt den närmaste tiden. Bl a därför bör vi se över möjligheterna till att kapa kostnader/öka intäkter genom samarbete över sektionsgränserna.

Vilka är de viktigaste intäkts- och utgiftskategorierna och hur kan de förbättras?
Det finns mycket att göra på många områden. Största orsaken till att resultatet 2008 blir sämre än väntat är att biljettintäkterna rasade i förhållande till budget. I Sverige står publik-, sponsor- och tv-intäkter för ungefär en tredjedel vardera. Sponsorsamarbeten ska dra in +30 miljoner och det finns ett antal personer som jobbar med det. Lika mycket ska dras in på biljetter med bara en tredjedel av Tomas af Geijerstam. Förutom att administrera biljetterna ska han nämligen även sköta matchprogram och Djurgårdaren plus lite annat. Hans resurser att marknadsföra och sälja biljetter är väldigt begränsade. Jag tror att det vore väldigt bra att tillföra den sidan resurser genom att utnyttja den säljorganisation som vi har, som är proffs på det här. Jag har pratat med flera personer i DIF i flera år om vikten av att marknadsföra oss mot publik.

Där pengarna saknas i svensk fotboll är däremot sponsorsidan. Jämfört med Norge som plockar spelare från oss så är det sponsorintäkterna som vi skiljer oss på. Där vi drar in 30 miljoner så drar ett norskt lag in 50 eller 60. För att komma ikapp på detta område räcker det inte med att vi i DIF blir ännu bättre utan jag tror att frågan även måste drivas centralt från förbundshåll då förbundet/SEF är en dominerande prissättare av svensk fotboll.

Hur ser du på att sälja ut delar av Djurgårdens Elitfotboll AB till externa aktieägare? Vilket inflytande skulle de i så fall få? Bör 51 %-regeln finnas kvar?
Jag är inte tillräckligt insatt för att ge ett tvärsäkert svar, men kan inte spontant se varför 51 % -regeln skulle omöjliggöra investeringar i Djurgår’n. Jag kan förstå argumentet att det är svårt att göra en stor investering och sedan helt lämna över besluten. Samtidigt lyckas man i många andra länder få fram väldigt stora investeringar trots att det fortfarande är föreningar som styr och medlemmar som röstar (Spanien t ex). Det verkar som att det går att lösa där Och nivån på sponsoravtalen, som verkar vara svensk fotbollsekonomis svaga punkt, är ju inte avhängig att man tar bort 51%-regeln.

Arenafrågan beskrivs ofta som en ödesfråga för Djurgården. Vad tycker du är avgörande för att en lösning ska vara acceptabel för Djurgården?
Jag älskar Stadion som är en stor del av min egen Djurgårdsidentitet. Tittar man på nybyggda arenor runt om i Europa så är den ena den andra lik. I bästa fall är de funktionella men det finns ingen riktig känsla. Stadion är en unik arena i hela världen. Det vore otroligt roligt om det gick att omvandla den till arena där man kan spela elitfotboll på 2000-talet. Det skulle dock krävas mycket stora förändringar av dagens Stadion för att den skulle uppfylla de krav som ställs på en arena som ska utgöra vår sportsliga och ekonomiska bas i framtiden. Om dessa förändringar går att genomföra politiskt och arkitektoniskt är jag osäker på. En framtida arena måste inrymma de faciliteter som gör att föreningen kan tjäna de pengar som krävs för att konkurrera om SM-guld.

Hur har arbetet i arenafrågan skötts?
Det känner jag inte riktigt att jag haft tillräckligt med information och insyn för att kunna svara på.
Hur ska arenan finansieras?
Finansiering har aldrig nämnts som ett problem. Jag kan inte detaljerna så jag hoppas att det inte har varit glädjekalkyler utan att man har investerare som är intresserade av att vara delaktiga i ett arenabygge. Om detta har ändrats pga rådande ekonomiska klimat kan jag inte svara på.

Varför upplevde Allsvenskan en publikboom i slutet av 90-talet och början av 2000-talet? Vad tror du driver så många att faktiskt gå på fotboll i Sverige och varför har publiksiffrorna minskat? Vad kan vi göra för att få större publik på matcherna, både på kort och lång sikt?
Det är svårt att på rak arm komma på en förklaring befriad från ”konjunkturella” faktorer. Nästan alla delförklaringar som handlar om inställning hos supportrar, förbund och media har koppling till att det förekommer svängningar. Så länge fotboll spelats i Sverige har publikintresset varierat kraftigt från en tid till annan. Då blir det svårt att säga att det handlar om attityden från SvFF/SEF, huliganism, eller någon annan enskild faktor när det inte var förklaringen i tidigare svängningar som trots allt uppstått. Det viktigaste är att oavsett orsak så kan man motverka nedgången med olika åtgärder. Där är supporterinitiativen, att försöka få en bättre dialog mellan supportrar som engagerar sig i svensk fotboll och organisationerna som styr svensk fotboll, lovvärda.

Det är bra att supportrarna erbjuder sig att frivilligt ställa upp och diskutera och komma med sin input. Det borde SEF och SvFF tacksamt ta emot. Det är en annan sak att de i slutändan beslutar i och äger frågorna, det är helt riktigt. Men att inte ta emot gratiskonsultingen som en allt mer organiserad supporterkultur är beredd att erbjuda vore tjänstefel. Det blir fullständigt patetiskt när man drar igång ett jippo som cuphelgen i Gävle , står helt oförstående när det inte kommer någon publik, och trots fiaskot avfärdar tanken på att förankra sådana upplägg hos supportrarna.

Vad är din bild av positiv läktarkultur?
Positiv supporterkultur är i grund och botten allt stämningsskapande som inte utsätter andra för direkt fara eller kränkning. Var dras gränsen? Det är inte en kränkning att håna folk för att de är gnagare. Väljer man att vara gnagare har man valt att kränka sig själv. Att häckla motståndarspelare för fotbollsmässiga tillkortakommanden är också ok i min bok och en del av spelet som alla måste vara med på. Men om en spelares fru har fått cancer och man gapar om det på en match så har man i min värld gått över gränsen. Det finns mänskliga värden som måste få stå högt över fotbollsantagonismen.

Bengaler är skitsvårt, ligger precis i mitten. Jag har full förståelse för de som anser att ”jag/vi som förening kan inte ta ansvar för ett arrangemang där någon, förmodligen en ung person, kommer att brinna upp,”, vilket förr eller senare händer om man släpper bengalerna fria. Folk har bränts illa och kommer att göra det i framtiden också. Då är det svårt att säga ”vilken otur”. Om man sagt att det är ok så har man ett medansvar. En person som säger att det är helt ok med huliganism kan inte senare säga ”fan vilken otur att någon råkade dö eller bli grönsak”. Säger man att slagsmålen är ok så säger man också att man accepterar att folk förr eller senare kommer att dö eller bli skadade eftersom det är en oundviklig konsekvens av att sopa folk allt vad man orkar i backen utan skydd. För att återgå till pyroteknikfrågan så är det klart att jag också gillar bengaler. Framförallt under rätt ljusomständigheter så är det sjukt snyggt. Skitroligt, ball pryl, plus att de för många säkert ger ett lite rebelliskt inslag p.g.a. förbudet. Jag tycker att man borde kunna hitta medelvägar kring användandet av pyroteknik och därigenom få bort den prestige som i dagsläget omger frågan.

Ståplats?
Såklart! Svensk fotboll måste till varje pris värna om den stämning som trots allt skapas på svenska fotbollsläktare. ”Man biter inte den hand som föder en”.

Huliganlagen?
I grund och botten är det inte så mycket konstigheter med de flesta av de olika förslag som kallas för ”huliganlagen” (och som alltså inte är en lag). Man vill t ex göra lättare att straffa folk som springer in på planen. Det finns en hel del som är befogat och som de flesta supportrar borde kunna skriva under på. Sedan finns vissa delar framförallt det interimistiska tillträdesförbudet, som jag är mycket skeptisk till. Det är upplagt för att det kommer fattas beslut som felaktigt kränker folks frihet och rättigheter. Är det rätt poliser, dvs de med gedigen kunskap om fotbollsfolket, som fattar besluten så skulle det kunna fungera men alla som har åkt på fotboll som supporter vet att vi är en av de grupper i samhället som polisen ofta behandlar helt godtyckligt.

Avstängningar?
I sig inget konstigt. Man sätter upp regler för hur man ska bete sig om man går på matcher. Bryter man mot dem så finns någon slags bestraffningssystem. De flesta är överens om vissa begränsningar som man måste hålla sig till på fotboll av hänsyn till andra människor. Sedan tycker jag att man måste vara oerhört noggrann med hur man använder bestraffningarna. Det är en kränkning av en person som älskar sitt lag att inte få gå på fotboll. Man berövar en människa någonting. Därför är det fullständigt barockt med livstidstraff och liknande som används i vissa länder. Det ska vara oerhört noga med hur man delar ut avstängningar och vad man vill uppnå med dem. Används de rätt så tror jag att de kan vara förnuftiga. Kan man med hjälp av avstängning få en person som har förstört för DIF att få nytt perspektiv på verksamheten och sitt agerande så har man lyckats med någonting och avstängningen har varit meningsfull. Misslyckas man med det då har man inte uppnått något. Man bör som förening sträva efter att sprida sina värderingar genom att inkludera människor, inte genom att exkludera.

Hur anser du att kommunikationen mellan DIF och supportrarna är idag? Finns det saker som kan förbättras?
Det finns definitivt mycket att förbättra och att återvinna supportrars och medlemmars fulla förtroende blir en av föreningens viktigaste uppgifter framöver. Samtidigt tycker jag att det finns många saker som Djurgården gjort under många år för sina supportrar som glöms bort när man ibland känner att Djurgården skiter i dem. Djurgården har dock brustit i en del frågor bl a pga otydligheter i organisationen. Som ett resultat av detta har kommunikationen varit otydlig, otillräcklig, och alltför sporadisk i vissa situationer. Säkerhets/servicearbetet är en symbolfråga som behöver lösas. Där har jag fått intryck av de ansvariga att det har tagits på allvar och att det kommer att bli förändringar som jag tror kommer ge önskat resultat.

Hur bör publiken bli bemött av personalen på en fotbollsmatch? Tycker du att det fungerar så idag?
Min upplevelse är att det överlag är ganska trevligt. Jag upplever mig sällan illa bemött om jag själv försöker vara smidig. Det finns dock helt klart saker som kan bli bättre och en övergripande genomgång av vad Djurgården ska sköta för typ av uppgifter på våra matcher har genomförts. Jag anser att en fotbollsförening skall ge publiken service medan myndighetsutövande och ingripanden mot brottslighet ska ligga under polisen. Det skall vara tydligt vad man får och inte får göra på våra matcher och så länge man håller sig inom dessa ramar ska man bli trevligt bemött och få god service. Sen ska vi inte glömma att det handlar om ett givande och tagande. Samtidigt som säkerhets/servicepersonalens organisation och arbetssätt ses över så skulle en del av besökarna också behöva kamma till sitt sätt att bemöta personal och övrig Djurgårdspublik.

Hur fungerar Djurgårdsandan?
Djurgårdsandan är en fantastisk idé och verksamhet med en enorm potential för föreningen. Det finns mycket att göra och är oerhört viktigt att inte tappa. Det finns flera ben som Djurgårdsandan står på som är jätteviktiga och man som Djurgårdare kan vara stolt över. Drive in fotbollen i Alby och Järfälla är t ex ett strålande projekt. Förutom att bedriva en social och sund verksamhet för kidsen i dessa områden så finns en ytterligare potential för föreningen. Om vi kan bli det mest naturliga alternativet för lovande spelare, föräldrar, och publik, från dessa områden så är det klart att vi har ett enormt försprång gentemot våra konkurrenter. Det är därifrån snarare än från innerstan framtidens fotbollsspelare kommer att komma.

Man kan fråga sig hur mycket är ett projekt som på detta sätt profilerar Djurgården är värt markandsföringsmässigt? Vi har dock ännu inte riktigt hittat de ultimata samarbetsformerna för hur Djurgårdsandan och resten av föreningen ska dra nytta av varandra och detta blir en viktig fråga för VD och kommande styrelse.

Här kan du läsa en längre version av denna intervju (PDF).

Intervju: Martin Selin

Intervjun genomfördes i december 2008, alltså innan valberedningen lämnat sitt förslag inför årsmötet.
Namn: Martin Selin
Ålder: 51
Befattning: Ledamot i föreningsstyrelsenCivilt yrke: VD för Netsafe
Relation till DIF: Djurgårdare sen sex års ålder, har tränat ett P93-lag.
År i styrelsen: Sedan 2007

Kan du berätta om vad du har för akademisk, yrkesmässig och sportslig bakgrund, men också vad du har för bakgrund i eller relation till Djurgården?
Jag är djurgårdare sen sex års ålder, blev det när jag fick en Djurgårdströja av min äldre kusin, en sån där klassisk med breda ränder.

Jag har varit egen företagare i princip hela mitt liv, sen jag var 20 år. Hade i 18 år ett företag som importerade kopiatorer, alltså kontorsmaskinsbranschen. Efter det har jag varit egen företagare inom IT-säkerhet, Netsafe, som jag är VD för.

Jag började i Djurgår’n som tränare för ett P93-lag 1998, det var min son som gick på knatteskola. Sen blev det mer och mer, jag var ansvarig för det laget egentligen både som tränare och lagledare, och var väl det fram till ungefär år 2000. Då hade jag sen något år tidigare kommit in i något som hette ungdomsutskottet som var underställt föreningsstyrelsen. Vi jobbade med anläggningsfrågor mycket och vi jobbade också med strukturen av kansliet uppe på Hjorthagen. De hade inte alls den personalstyrka som de har idag, utan när jag började då var det en person som jobbade på kansliet, och idag är de betydligt fler.

2006 bestämde man att ungdomsutskottet skulle integreras, man lyfte upp frågan, det kom på tapeten med satsning på egna ungdomar. Man integrerade ungdomsutskottet, det var jag, Tobbe Althén och Ellinor Persson som valdes in i föreningsstyrelsen, Med facit i hand kan man tycka att det fanns både för- och nackdelar med förändringen. Vi var en bra grupp som bara jobbade med ungdomsfrågor, sen var Tobbe Althén vårt språkrör till föreningsstyrelsen. Som supporter är jag ständig medlem sen 1994 i fotbollen och hockeyn.

Jag har haft årskort de flesta åren som jag kommer ihåg, men på den tiden när vi spelade nere på Krillan då gick jag på hemmamatcherna utan årskort. Starkaste minnet är väl 1985 när vi gick upp i kvalet på Stadion, Teddy Sheringham spelade sin första säsong i Djurgår’n. Tråkigaste var väl när Terror-Tommy kom in och förstörde matchen och den säsongen, och mycket för föreningen. Även om man till viss del kan förstå att någon reagerade. Det var en katastrofal domarinsats från början till slut. Det låg i luften, vi hade inte de här publikvärdarna då. Jag försvarar det inte alls, men det var nästan dömt att det skulle inträffa något dramatiskt i den matchen.

Känner du övriga i styrelsen?
Jag har ju lärt känna dem under de här två åren, och även innan kände jag ju dem genom Djurgår’n, men vi har inte känt varandra privat eller umgåtts .

Varför ville du ta steget till styrelsen?
För det första är det kanske det mest hedrande att få en förfrågan om man vill vara med i Djurgårdens styrelse, om man som jag är gammal djurgårdare. Sen så brinner jag just för ungdomsfrågor. Jag var ju ansvarig i ungdomsskottet för anläggningsanskaffande och för breddfotbollen, det är de sakerna jag brann för då och som jag fortfarande brinner för.

Får du jobba med det du brinner för?
Ja det tycker jag faktiskt, jag känner att jag har haft förtroende från de andra, att de har låtit mig jobba med de bitarna och vi har också presterat tycker jag, inte fullt ut som jag hade hoppats på breddfotbollen, men på anläggningsfrågorna så har det hänt otroligt mycket de sista två åren vilket jag känner mig delaktig i, och är ganska stolt över.

Är det ett optimalt upplägg?
Ja, jag tycker de här områdena är positiva att jobba med och de är framför allt utvecklingsbara sen finns det andra som har andra intresseområden som de vill utveckla.

Hur delaktig är du i styrelsens övriga arbete?
DEFAB är ju den kommersiella biten i föreningen, där ligger all elitverksamhet, alla spelarkontrakt och nästan alla anställningar. Föreningsstyrelsen har ungdoms/breddidrotten, Djurgårdsandan och Klocktornet. 85% av omsättningen ligger i DEFAB och resten i föreningen, men om man säger beslutandemässigt har DEFAB haft väldigt fria händer. Jag tycker kanske att vi skulle ha haft en bättre kommunikation mellan de olika styrelserna.

I föreningsstyrelsen har vi ju haft en väldigt bra grupp sedan september som har fungerat bra och där vi haft väldigt bra diskussioner. Vi kom ju i en situation när Bosse Lundquist hoppade av där vi ställdes inför att antingen fortsätta eller så skulle det bli omval, vi var ju fem stycken då vilket krävdes för att vi skulle vara beslutsmässiga. Om en till hoppade av från föreningsstyrelsen skulle det ha blivit omval och då hade hela styrelsen upplösts, men vi bestämde oss för att vi var valda fram till mars och ville faktiskt fylla upp det förtroende vi hade, vilket jag är glad för. Vi har egentligen inte haft någon större kommunikation med DEFAB utan vår grupp har svetsats samman mer i föreningsstyrelsen.

Fortfarande ingen kommunikation?
Det vi gjorde då var att vi krävde att Lars-Erik Sjöberg skulle bli adjungerad i DEFAB-styrelsens möten för att vi skulle få den informationen som avhandlas på DEFAB:s möten. Så skulle det ha varit redan från början, men det är lätt att vara efterklok.

Hur ser du på en gemensam styrelse?
Det beror på vilka ansvarsområden de har som väljs in i styrelsen.
Bäst vore nog att ha en styrelse kompletterad med olika arbetsgrupper.

Har du haft kontakt med kansliet?
Jag träffar kanslipersonalen på Hjorthagen nästintill en gång i veckan. Mest informellt, mycket telefonsamtal, sen är det alltid vissa mer och vissa mindre, men de på Hjorthagen träffar jag regelbundet.

Klocktornet och DIF-andan har jag också regelbunden kontakt med, det är de enheterna som ligger inom mitt verksamhetsområde. På Valhallavägen är jag ju tre-fyra gånger i månaden så jag träffar de också, Henrik Berggren är väl den jag har mest kontakt med. Jag har mycket möten där, jag är med i en anläggningsgrupp också och vi har möten en gång i månaden.

Vilken kontakt har du med andra supportrar?
Som styrelsemedlem så har man ju två platser på Kungliga läktaren, det ingår i förmånerna. Men jag har kvar årskort på sektion A, så jag sitter väl kanske två tredjedelar på A och en tredjedel på Kungliga. Samtidigt är det roligt att sitta på Kungliga där jag har mina styrelsekompisar och andra vänner. Jag går ofta ner till medlemstältet och tar en bärs före matchen, så jag känner mig nog mer som supporter. Sen har jag åkt på många bortamatcher både med buss och till Turin.

Hur ser du på ditt styrelseuppdrag i ett längre perspektiv?
Egentligen ser jag inte längre än till mars då mitt mandat går ut.

Ur ditt perspektiv enbart?
Som jag sa tidigare, det är en otroligt hedrande förfrågan att få, så jag skulle nog tacka ja, och jag skulle nog göra det mest av skälet att det nog inte finns så många som har det områdesansvar som jag har och jag tror att mycket av det jag jobbar med är ett vägval för föreningen för framtiden, plus det här med ungdomssatsningen. Anläggningsfrågan är ju faktiskt till vissa delar löst nu, men det ligger ju till grund för att man ska kunna ha en bra ungdomssatsning.

Hur bör styrelsen vara sammansatt? Vilken roll ska ordföranden ha?
Om man utgår från att det blir bara en styrelse - kanske en sju-åtta stycken i antal. Jag tycker man ska ha en bredare sportslig kompetens än vad som funnits hittills. Är man åtta stycken tycker jag det är för lite med en person som har det sportsliga ansvaret. Jag tycker naturligtvis att ungdom ska vara representerade av två personer av de åtta. Kanske en som jobbar med anläggning, då både ungdomsanläggningar och elitarenan. Sen tycker jag att det bör vara ett par stycken som jobbar med marknadsbiten, att sälja föreningen och dra in pengar.
Är det någon som har det ansvaret idag?
I föreningsstyrelsen nej, i DEFAB är det Johan Skarborg och Per Bouveng. Sen har ju Bosse (Lundquist) lite av den rollen också. Jag tror att det är för lite egentligen. Vi har ju egentligen haft Tommy Jacobsson och Bosse Lundquist från början, sen har vi haft flera namn historiskt. Valberedningen har ett jätteansvar där att hitta rätt mix.

Ordförandens roll?
Det är viktigt att ha en ordförande som lyssnar och delegerar, som har bägge de egenskaperna. När man har åtta stycken i en styrelse så kan man välja olika områden – om vi tar anläggningar som exempel - så kan den som är ansvarig för anläggningar ha en grupp i sig som träffas utanför själva styrelsen, där den styrelseledamoten rapporterar på styrelsemötet, men så har det inte varit tidigare.

Finns det saker i styrelsearbetet som kan förbättras?
Dels informationen, jag skulle vilja ha ett styrelsearbete där man går igenom, man har en punkt, där alla styrelsemedlemmar går igenom sitt område – ”vad har hänt sen senast” – det kan räcka med 3-5 minuter, att man får rapporter. ”Det här har jag gjort, det här avser jag att göra, vi har haft möte i min grupp och det här kom vi fram till”.

Finns det fler ansvarsområden du vill se i styrelsen?
Djurgårdsandan tycker jag är en oerhört viktig byggsten i vår framtid. Det skulle kunna ligga under ungdom, det skulle också kunna ligga under marknad. Jag tycker det är en viktig bit.

Jobba med utskott eller grupper?
Om jag tar anläggningsgruppen, Ulf H Pettersson, han är den som varit inblandad i elitarenafrågan. Han lägger ner hur mycket tid som helst på det här och är drivande och ser till att vi i anläggningsgruppen för ungdom har möten en gång i månaden och skriver protokoll och gör ett jättejobb. Han och jag, och Johan Werner och Matte Jansson, vi har träffats en gång i månaden och har gjort det nästan ett helt år tillbaka. Väldigt disciplinerat, och även om vi bara har ett avstämningsmöte på en timme så har vi kommit framåt. Sen har vi fått den här utvecklingen då i och med att vi i många år har bearbetat både idrottsnämnden och idrottsförvaltningen och politiker och så, så det har fallit ut alla de här planerna. Det känns som att vi har fått betalt för allt jobb vi har lagt ner.

Ta in medlemmar/supportrar i arbetsgrupper?
Absolut, det tycker jag. Det vore synd att inte utnyttja de resurserna som finns.

Vad gjorde oss så framgångsrika i början av 2000-talet?
Jag tror att det fanns en hunger i hela föreningen efter framgångar. Bosse L kom in, han var hungrig, lyhörd, lyssnade på alla som hade synpunkter. Nya träningsgrepp, Putte som införde ishockeytänket. De spelarförvärv vi gjorde var otroligt lyckosamma – allt från Kim Källström, Adde Johansson, Isaksson, Elmander, Den Ouden, Sören Larsen. Jag säger inte att det är en slump allting, men allting spelade oss rätt i händerna. När vi tappade Touma till Aik fick vi Andreas Johansson.

Sören och Zoran var en bra dynamisk duo. Zoran var då, hoppas han är det fortfarande, oöverträffad i att utveckla unga talanger och få dem att tro på sig själva. Sen får man inte glömma det viktigaste namnet, Stefan Rehn. Hans ankomst lyfte hela laget. Inte bara att vi hade en kille som kunde hålla i bollen på mittfältet, men också bara hans närvaro lyfte hela laget. Det var en massa faktorer som man lyckades formera på rätt sätt.

Vad hände?
Jag tror att vi blev mätta, på samma sätt som vi var hungriga 1999. Vi trodde att vi skulle fortsätta vinna utan att anstränga oss. Hela konceptet att vara steget före, det blev en klyscha utan innehåll. Jag tror att det var några felvärvningar. Jag tror att Putte Carlsson är en person som gillar nya utmaningar, och jag tror att om han skulle komma in nu skulle han kunna tillföra mycket positivt, han har ingen låst bild av hur det ska se ut i fotbollsvärlden.

Det var ett otroligt misstag när Jonevret försvann, att man tog in Grönhagen, istället för att överlåta det åt Rehn och Sandberg. Det måste ha varit en riktig käftsmäll på Rehn. Grönis stod för det traditionella gamla, inte att man skulle bygga vidare. Man ser ju nu hur Rehn utvecklats i Göteborg, som jag ser det var han på väg att utvecklas enormt i Djurgår’n.

Är Djurgården organiserat på ett bra sätt idag (december 2008)?
Just nu är den nya organisationen inte färdig så jag vet inte. Bland annat i ungdomssatsningen är jag en förespråkare för att ha en väldigt stor bredd i botten. Jag vet själv av egen erfarenhet att många spelare kommer fram först i äldre åldrar. Det är väldigt tragiskt om någon bortsorteras när de är 11-12 år för att de inte håller måttet, och då slutar spela fotboll eller går till ett annat lag och blommar ut sen.

Ser du någon risk med hopslagningen av styrelserna?
Jag tycker det är viktigt att det finns en annan öppenhet i den nya styrelsen än vad som funnits mellan styrelserna, så jag ser nog mer möjligheter än risker.

Hur bör vi rekrytera personal?
På ungdom anser jag inte att det behövs flera i antal. Det viktigaste tycker jag är att man har någonstans att vara (träningsytor), man har börjat lite i fel ände och anställt fler personer. Men som det ser ut nu är vi på väg att få fler anläggningar. Här är det lite så att de bästa tränarna inte vill jobba med barn, men det borde man kunna vända på, kanske genom att avlöna dem bättre och höja statusen. Man ska komma in och utveckla teknikkunnandet mellan 7-11 år.

Hur har arbetet rapporterats till styrelserna?
Henrik Berggren till exempel, han är ju med på de flesta styrelsemöten och drar siffror, så ekonomiska rapporter tycker jag funkar bra. På marknadssidan finns det mer att göra genom att utnyttja styrelsemedlemmarnas nätverk på ett bättre sätt. Jenny (Furtenbach) är oerhört ambitiös och driven, men hon borde få bli involverad i att utnyttja styrelserna, hon kanske gör det i DEFAB, det vet jag inte.

Vad är din helhetssyn på DIF:s ekonomi och ekonomiska utveckling?
Jag är oroad för framtiden, det är massa faktorer som spelar in. Det är lågkunjunktur, det är sviktande publiksiffror, det är partners som drar åt svångremmen. Publikbråken är en faktor som har gjort att företag drar sig för att stoppa in pengar i en enskild storstadsklubb.

Vilka är de viktigaste utgifterna och intäkterna?
Jag tror man måste öka publiksnittet, det är liksom basen. Folk drar folk. Man måste utnyttja försäljningen runtomkring matcherna. Man måste jobba upp fler samarbetspartners, sponsorer, antingen tillsammans med våra andra storstadsklubbar för att hitta en ny marknad, men också att jobba via Djurgårdsandan. Det vill folk förknippas med, inte med eventuella oroligheter på läktarna. Djurgårdsandan tror jag är en enormt bra spjutspets. Folk blir lyriska när de hör vad Djurgårdsandan gör.

Hur kan DIF förbättra ekonomin?
Publiken är stommen, och olika evenemang i samband med matcherna. Det har varit lyckat med tälten och så men det skulle kunna göras ännu bättre och dra in mer pengar.
Egen anläggningsdrift, både elit- och ungdom. I ungdomsfrågor kan man utan speciellt höga motkrav, få in pengar. Folk ser det som inte lika kommersiellt, då blir det lättare att gå in med pengar.

Vilket inflytande kan man ge upp om någon går in pengar?Bör 51%-regeln finnas kvar?
Först måste man göra en grundlig konsekvensanalys av vad det innebär för DIF. Man kan inte införa den från A-laget ner till knattelagen. Men jag tror det är oundvikligt att vi kommer gå igenom den här 51%-regeln, det är bara en tidsfråga. Frågan är bara hur mycket man kan gardera sig mot det inflytande en ägare får. Varumärket ägs ju till exempel av DIF-alliansen. Vi måste kunna eliminera att någon tar föreningen och flyttar den till Växjö, som i NHL. Stoppar man in pengar vill man också ha makt. Är det en ägare som är riktig Djurgårdare? Eller är det som Anschutz som kanske inte ens kan stava till Hammarby eller Djurgår’n? Men hur definierar man det?

Hur står vi oss i en marknadsjämförelse med andra storklubbar?
Vi ligger ganska långt efter de andra i förhållande till det underlag vi har. Det är kopplat till arenadrift, när vi väl har drift av en egen arena tror jag det kommer att underlätta väldigt mycket att dra in sponsorer och öka evenemangsintäkterna. Sen tycker jag vi har en kommun som motarbetar oss i mycket, jämfört med hur städerna ute i landet hanterar sina klubbar. Om Djurgården ligger 40 millar back som Helsingborg skulle inte Stockholms stad gå in som Helsingborgs kommun gjorde. Eller om man tittar hur Kalmar och Borås ställer upp, egentligen alla lag utom Stockholmslagen, där ser kommunen ett värde i att ha ett lag.
De politiker som finns idag, även om de säger att de värnar om klubbarna, så gör de inte det i Stockholm. Medan i Helsingborg så har de en kommunstyrelse som uppskattar att ha ett lag som ligger i topp i Sverige. Det här är något vi behöver fundera över, hur vi skall jobba mot/med politikerna, vem gör det och har vi den kompetensen?

Marknadsföringen av Djurgården?
Jag tror att om man ska satsa på företag som är Stockholmsanknutna så ska man göra något tillsammans med Aik och Hammarby. Företagen är för rädda för att satsa på en enskild klubb.
Jag tror också att man skall öka fokus på att marknadsföra DIF-andan samt ungdomsfotbollen.

Hur har arbetet med arenafrågan skötts?
För att vi ska vara ett konkurrenskraftigt lag även riksmässigt så måste vi lösa de här frågorna. Det har inte hänt tillräckligt mycket de senaste åren.

Vad är det som har gjort att så många valt att gå på fotboll?
Dels så har det gått i cykler under hela 1900-talet, så vi är uppe i en sväng som är på väg neråt. I Stockholm kan publiknergången bero på att Stockholmslagen inte låg högt upp 2008, det kanske är den största orsaken. Sen har alla tre Stockholmslagen spelat erbarmlig fotboll, tyvärr även Djurgården. Några matcher där tidigt på våren kände jag under korta perioder ”det här ser riktigt bra ut”, men annars var det dåligt.

Sen är det så att folk drar folk. Får man in några nyförvärv så kommer det locka folk. Folk vill betala för en bra produkt, man vill inte pröjsa 200 spänn för att se en match och känna att man fått dålig valuta för pengarna, då stannar man hellre hemma framför TV:n. Bortfallet i DIF har nog mycket berott på den här turbulensen som varit i föreningen. Jag tror det går att göra fler medlemskampanjer, kanske koppla samman med Djurgårdsandan. Vi har egentligen ingen marknadsföring i ytterområdena.

Vad är din bild av positiv läktarluktur?
En av de häftigaste matcherna jag varit på var när vi spelade mot Utrecht hemma. Det var så grymt tryck, det var nästan så att vi lyckades sjunga fram laget till att gå vidare. Det kändes som att de bars fram av publiken. Alla var ju nästan i extas när det började gå åt vårt håll, och då var vi ändå på Råsunda.

Jag tycker positiv läktarkultur är när Djurgårdsfamiljen träffas på Stadion och träffas över alla generationer. Glädje att se fram emot en match med allting runt omkring, att ha någon behållning av matchen när man går därifrån oavsett resultatet. Kanske ha med sig en antagonist på läktaren utan att han blir skrämd. Att inte verbalt sänka en egen spelare, det tycker jag är helt förkastligt. Att kalla egna spelare för ”cp” och ”idioter” vilket faktiskt förekommer bland en del så kallade supportrar, det tror jag skrämmer bort folk. Supporter betyder ju stödjare och det tycker jag man ska vara i alla lägen.

- Pyroteknik?
Organiserat – gärna. Man kan göra det häftigt om man vet att man tänkt på allergiker och så. Jag tror inte att man ska tillåta det uppe på läktaren på grund av risken att det antänder någon eller att det blir rökutveckling.

- Ståplats?
Ja, definitivt. Det är där mycket av supporterkulturen odlas.- Huliganlagen?Jag kan inte säga att jag har någon uppfattning, jag kan för lite om det. Man måste göra en konsekvensanalys. Jag var ju publikvärd på Södra under Hammarbyderbyt och var oerhört positivt överraskad av hur många trevliga supportrar som stod på ståplats, och hur många tjejer som faktiskt var där. Sen var det en del som rökte och en del som druckit en del innan men det var en väldigt trevlig stämning.

- Avstängningar?
Jag vet för lite egentligen. Men jag vet att många av de här killarna som har blivit avstängda har skrivit kontrakt med Djurgårdsandan, det tycker jag är en jättebra idé. Många av dem har faktiskt kommit tillrätta i Djurgården. Man kanske har någon typ av fadder i föreningen eller bland äldre supportrar. Men om det blir felriktade insatser, då kan det få katastrofala följder för den som blir utsatt.

Relationen mellan DIF och supportrarna?
Om du hade frågat mig för tre år sen hade jag definitivt tyckt den var bra, med medlemsmöten och alla som ville fick komma till tals. På något sätt har det blivit en spricka, idag tycker jag inte att det fungerar bra. Jag tror att det skulle vara bra att umgås mer med supportrar, egentligen är det så enkelt som att gå ner en halvtimme till medlemstältet och prata med folk. Många kommer fram med synpunkter, och alla som kommer fram har synpunkter som är för Djurgårdens bästa. Men tyvärr är det inte så många som gör det.

Hur bör publiken bemött på en fotbollsmatch?
Som kunder och som allierade med de som står där som värdar. Man har betalt för att underhållas och ha en trevlig tid tillsammans på arenan. Man ska behandlas med respekt. Sen är det så att det finns vissa regler som man ska följa. Men jag kan tycka att det blir larvigt när vissa vakter säger till om någon står 10 centimeter in i gången. Sådant skadar mer än det hjälper.
Fungerar det så som det borde fungera?
Det kan bli bättre om man säger så.

Är vi trygga när vi går på fotboll?
Jag tror alla är trygga när vi går på Stockholms stadion. Jag har aldrig känt mig rädd när jag går på fotboll, varken hemma- eller bortamatcher, inte ens på Råsunda. Men samtidigt finns det bevisligen de som gått med sina barn som aldrig vill gå igen, som har råkat ut för otrevliga saker och sånt är oerhört viktigt att vara lyhörd för och arbeta mot.

Den sportsliga organisationen?
Klart är ju att Göran Aral ska ha det sportsliga ansvaret. Vi i föreningsstyrelsen har inte alls varit involverade i arbetet med den nya organisationen.

Hur tycker du att DIF bör spela fotboll och vem ska ha ansvar för den sportsliga modellen?
Jag tycker vi ska spela 4-3-3 i bas men med möjlighet till förändringar. Vi måste ha en flexibilitet för att anpassa oss efter motståndarna, och det trodde jag vi skulle ha 2008, för det sa Siggi och Pålle. Men det blev otroligt mycket tjonga upp bollen. Minst en eller två i styrelsen bör tillsammans med Aral och tränarna vara ense om ”så här ska vi spela” så att alla vet sina roller.

Hur bör vi jobba med talangutveckling?
Det känns som att det är på rätt väg med individuella tränare och åldersgruppsansvariga som har högre utbildning och som är bra ledare. Jag tror att det kommer synas i PSM, vi har många bra spelare i vår 93-grupp. Tipselit försvinner några spelare från som är överåriga. Både tipselit och PSM underpresterade rejält förra året, kanske speciellt de spelare som var värvade från små orter som man trodde skulle växa automatiskt när de kom till Djurgår’n, vilket de inte gjorde, snarare tvärtorm. Det är en fråga som vi måste analysera, varför underutvecklas spelare som kommer till Djurgår’n? Där tror jag att Zoran var viktig, han kunde se detaljer på spelare och utveckla. Jag hoppas att det var så i alla fall eftersom han är tillbaka nu. Vi har tappat många ungdomsspelare som vi tar hit, avlönar, ger kontrakt och så får de en negativ utveckling. Vi kan inte jobba så. Många mår inte bra socialt, de tappar tryggheten som är så viktig att man har.

Hur funkar samarbetet med andra klubbar?
När jag började i ungdomsutskottet så hade vi nätverksföreningar, men vi avvecklade det för att det inte gav någonting. Vi sålde in det genom att de fick vara med på utbildningar och fick föreläsningar, men vi fick nästan ingenting tillbaka. När de hade en bra spelare så ville de behålla honom. Jag tror mer på att ha det som det är nu, att man har kontakter med klubbar ute i landet och att man tipsar varandra. Nu har vi ett officiellt samarbete med Vasalund, de har en egen verksamhet och har flera spelare med Djurgårdsförflutet. De som växer ur Tipselit nu vill till Vasalund, men jag tror personligen att det är bättre att gå till en klubb längre ner. Jag har inte varit inblandad i samarbetet med Vasalund själv, utan det är nog Aral och Bosse Lundquist främst.

Vad står DIF för?
Förutom världens vackraste varumärke då? Ett fint uttryck är ”Djurgårdsfamlijen” – man är en familj. Oavsett om det handlar om fotboll eller hockey, det tror jag inte någon av de andra klubbarna i Stockholm eller i övrigt kan stoltsera med.
Lever vi upp till det idag?
Nej, och en anledning är den spricka som uppstod mellan hockeyn och fotbollen som är väldigt olycklig för föreningen. När jag började jobba i Djurgården 1998 var mitt mål att alla som kommer i kontakt med DIF ska få en positiv bild av oss, oavsett om det är supportrar, motståndarsupportrar, domare, spelare, föräldrar. Så nära som 100 procent som möjligt. Där finns det mycket att göra.

Vad är DIF riktigt bra på just nu och vad behöver vi förbättra?
Vi har ett väldigt starkt varumärke som fortfarande för gemene man står väldigt högt som något positivt. Men vi måste väldigt snart gå till botten med de problem vi har och satsa på att bygga upp en bra image. Jag kan inte säga att något är väldigt bra just nu.

Vad tycker vi om Gnaget?
Man är aldrig så glad som när man vunnit över Gnaget och aldrig så ledsen som när man torskat. Det finns en hatkärlek där. Det skulle vara rätt kul om de gick upp i elitserien.

Här kan du läsa en längre version av denna intervju (PDF).

Intervju: Per Darnell

Intervjun genomfördes den 25 november 2008, alltså innan valberedningen lämnat sitt förslag inför årsmötet.

Namn: Per Darnell
Ålder: 54
Befattning: Vice ordförande i DEFAB, ordförande för Djurgårdens IF Alliansförening, föreslagen som ordförande för den nya styrelsen.
Civilt yrke: Konsult och Nordenchef för .NU.
Relation till DIF: Började som konsult åt DIF 1987, blev invald i huvudstyrelsen, skrev stadgarna för Alliansföreningen
År i styrelsen: Sedan 2008

Kan du berätta om vad du har för akademisk, yrkesmässig och sportslig bakgrund, men också vad du har för bakgrund i eller relation till Djurgården?
Jag har studerat på Tekniska högskolan i Stockholm och sedan började jag jobba för ett utbildningsföretag där jag stannade kvar sex, sju år. Efter det har jag jobbat mycket som konsult, både inom ekonomi men också med organisationsfrågor. Jag har drivit egna företag och jobbat för andra. Senast var jag VD för .SE och numera är jag konsult och såkallad norden chef för .NU. Jag är gift med tre barn, den yngsta är 21 år och alla har flyttat hemifrån.

Min karriär i Djurgården började med att jag blev inkallad som konsult 1987 då föreningen var på väg i konkurs. Konsulttjänsten omvandlades kvickt till att jag blev invald i huvudstyrelsen för att då jobba gratis istället. Jag var med under hela den jobbiga resan att rädda Djurgården, då vi bara var tio minuter från konkurs. Det var ett jobbigt läge. Sedan gjorde jag och Farsan Sandberg ett jobb med att skriva stadgarna för den nya alliansföreningen, då vi tog beslutet att vi skulle ha egna juridiska enheter inom Djurgården för att var och en skulle ta hand om sin egen organisation och ekonomi. Farsan och jag satt och plitade på det och fick igenom stadgarna. Alliansföreningen bildades och jag blev invald i den redan från början och var till att börja med sekreterare. För sju år sedan blev jag ordförande i alliansföreningen.

För fem år sedan fick jag uppdraget av Alliansföreningen att gå in och lägga ned damfotbollen för att de var på väg att gå i konkurs. Det uppdraget misslyckades jag med, jag avskedade styrelsen som fanns och tillsatte en ny styrelse sedan började jag fundera på vad det här var och kom fram till att här skall vi inte dra ner utan här skall vi satsa. Vi gjorde en sammanslagning med Älvsjö och satte upp målet att vi inom tre år skulle vi vinna SM-Guld. Redan de två första åren tog vi SM-guld och cupguld så det var en lyckad satsning. Idag är väl Djurgården rankad femma i Europa och fjorton i världen, på klubbsidan.Jämfört med konkurs?Jämfört med konkurs är det bättre, även om ekonomin i Damfotbollen har mycket kvar att göra. Det är ganska tungt att driva den. För en månad sedan lite drygt fick jag frågan om jag kunde hjälpa till inom herrfotbollen på något sätt. Det var inget självklart val, men för Djurgår'n ställer man upp på mycket. Jag har accepterat och börjat jobba som vice ordförande i DEFAB.

Vad gör Alliansföreningen?
Alliansföreningen är lite en Wallenbergare, man verkar men ska inte synas. Så har det varit hela tiden, men när jag tog över så såg jag att det var ett antal frågor som vi missade på grund att vi var så väldigt osynliga. Framförallt kan man säga arenafrågor är en sak där det är dumt att gå flera till samma personer i kommunen. Det är bättre att ha ett samlat grepp. De stora föreningarna som fotbollen och hockeyn klarar sig väl alltid, men det inte lätt för brottningen att få bra lokaler, få konståkningen att få bra tider i ishallarna. Där kunde vi göra en insats. Samt att vi jobbar långsiktigt med några relativt intressanta projekt. Ett är Hjorthagen där vi kommer att få en inomhushall för handbollen och innebandyn. Dels Värtaverket i gasklockerna där vi har lagt upp ett projekt som många inom Staden tycker är väldigt spännande. Nämligen att fylla gasklockorna med Djurgårdslokaler. I den stora klockan får man plats med en fullstor handbolls-/innebandyhall för ca 1 500 åskådare. Hallen skulle även kunna byggas om till att vara en konsertlokal för ca 3 000 personer, vilket vore en bra storlek.

Det känns lite grann som att om vi lyckas med allt det vi håller på med skulle vi kunna få en samling från Stadion till Värtan som ett Djurgårdsområde, ett sorts Djurgården Camp. Alla föreningar ligger samlat i samma område, det vore drömmen.

Alliansens huvudansvar är att annars att bevara varumärket DIF. Alliansföreningen gav t.ex. DIF-Säkerhet rätten att använda varumärket. Det är ett beslut som jag idag ångrar. Redan när beslutet togs var jag tveksam och nu vet jag att det var fel och det bör ändras. Annars har vi hårda avtal med varje förening om varumärket. Så om en förening inte sköter sig så kan Alliansen dra in rätten att använda varumärket Djurgårdens IF. Vilket skulle leda till att föreningen inte skulle kunna kalla sig Djurgårdens IF. På så sätt är det lite en maktposition.

Vad gjorde oss så framgångsrika under början av 2000-talet och vad hände sen?
Jag kan svara som alla supportrar. Det handlar om bra rekryteringar på både spelar- och ledarsidan. Det är nummer ett att det fungerar. För att det fungerar skall det vara en klubb som är känd för god organisation och att det är ordning och reda. Före 2005 var det en platt organisation. Bosse Lundqvist var arbetande styrelseordförande vilket gjorde att man inte behövde en VD. I princip alla gick till Bosse när man hade problem att ta ett beslut. I de flesta fallen hade man mandat att ta beslut och därför kunde det gå fort med besluten och blev det något fel kunde man reda ut det ganska snabbt. Det var grunden till att det gick bra. Dessutom hade vi turen med många fina spelarrekryteringar. Det är inte lätt att få en nyrekrytering från Göteborg att upplevas som en Djurgårdare, men det tog inte mer ett par månader innan man tyckte att Källström var en Djurgårdare i hjärtat. Detsamma med Elmander och den Ouden som blev stora efter en kort tid. Sådana saker har betydelser. Framgång föder framgång vilket leder till att man blir en attraktiv klubb för duktiga spelare. Det blir lättare att rekytera.

Efter 2005 har jag hört att det började organiseras. Jag kan förstå hur man tänker. Bosse Lundqvist får ju väldigt många beslut på sitt bord. Ju mer det växer desto fler beslut får han på sitt bord. Det blir orimligt att lägga det på en person. Man börjar organisera och börjar fundera på att starta företag, marknadsbolag, investmentbolag och det bildades många nya styrelser. Det är lätt i ett sådant här kreativt läge att man inte funderar på beslutsflöden, utan det blir kanske beslut som tas på två ställen och i värsta fall olika beslut. Jag tror att mycket av den röra vi upplever nu hör ihop med dessa organisationsförändringar. Det blev också positioner som hamnade mitt i mellan. Bosse Andersson som är en person som har fantastiska nätverk och är otroligt kreativ. Han kan köpa och sälja spelare på helt andra meriter än vad andra kan göra. Han fick ingen klar roll utan blev klubbdirektör och vad innebar den rollen när en ny VD anställs? Henrik Berggren som är ekonomichef var på pappret VD ett tag. Allt sådant här skapar någon sorts förväntan och folk rättar in sig i organsationen. Tillsätter man en VD skall man vända sig till VD:n. Det blir svårt att följa en oskriven lag att vissa frågor ska tas upp med Bosse Lundqvist, Rolle Åman eller vem det nu är i styrelsen som har det ansvarsområdet. Det stöket syns på planen och går igenom hela organisationen. Det vet man i näringslivet att är det inte ordning i ledning så är det inte ordning i leveransen. Idag upplever vi dyningarna av detta.

Hur blev du kontaktad och vad gjorde att du tackade ja?
Egentligen blev jag inte kontaktad utan jag blev som ordförande i Alliansföreningen orolig över det stök som var. Jag fick bland annat träffa tre engagerade fans som ville ta upp en diskussion med Bosse Lundqvist. I det läget lyssnade jag på dem och sade att det måste ta kontakt med valberedningen. När det skiter sig någonstans måste man falla på tillbaka till de stadgar föreningen har och de demokratiska spelreglerna och inte försöka lösa saker och ting i smyg. Det var mitt enda råd. Valberedningen tog sedan kontakt med mig för att höra vad jag tyckte om olika saker och hade frågor hur man skulle agera. I något läge när det såg väldigt mörkt ut lade jag fram ett förslag på hur man kunde göra. Det var egentligen två lägen man kunde välja. Det ena var ett extra årsmöte och där välja en styrelse. Uppfattningen var att den sittande styrelsen skulle omväljas. Min bedömning var att så inte var fallet utan till att man skulle få ett stökigt extramöte, kanske även leda till en ”kupp”. Även om det är duktiga människor som väljs in så sätter de sig i en mycket svår, jag skulle nästan säga omöjlig situation. Ingen historik och ingen kunskap om hur det funkar. Dels skulle de bara ha en månad på sig att reda ut de gamla problemen och dels börja planera för hela nästa säsong. Man kan inte vänta tills i februari för att börja planera nästa säsong. Då har man ingen säsong. Jag hade några ideer som jag framförde till valberedning om vad man kunde göra. Om ni pratar runt med de olika grupperingarna som vi har, kan de ställa sig bakom en sådan lösning. Sedan har vi ett ordninarie årsmöte i vår och fram tills dess så har vi tid att utvärdera. Då frågade de mig om jag kunde tänka mig att ställa upp. En av sakerna jag sade var viktigt att både ha historik och förnyelse i lösningen. Valberedningen menade att jag kunde vara en del av förnyelsen om så är fallet kan man kanske tvista om, men det blev så att Johan Skarborg och jag kom in i bolagsstyrelsen som förnyelse.

Sedan var det inte ett självklart beslut. Man skall komma ihåg att de senaste sex åren har jag lagt ned någonstans mellan 20-25 timmar i veckan ideellt och någonstans tar det slut. Nu blir det väl uppemot 30-35 timmar och då jag inte är en förmögen man måste jag fortfarande jobba, men någon sorts lösning kan jag säkert hitta. Jag har sagt att jag ställer upp till nästa årsmöte och eventuellt ett år till om jag blir tillfrågad.

Är säkerhetsarbetet ditt ansvar?
Nja, mitt ansvar är att vara kontaktperson till Alf Johansson. Något som jag sett är att Alf kanske inte har haft det svängrum som en VD skall ha eller kanske inte har tagit det svängrum en VD skall ha. En av de uppgifterna som jag har bett om att få i den nya styrelsen är att vara Alfs kontaktperson. Jag tror att det är fel att Bosse Lundqvist har den rollen, då en del av kritiken var att Bosse satt uppe på kansliet och det kändes som att han tog alla beslut. Han skall hålla sig borta från den rollen, det är en uppgift som jag har. Då blir jag en del av den här omorganisationen som inte enbart kommer att vara positiv då folk kommer att sluta och till och med ombeddas att sluta. Det är aldrig roligt men det måste tyvärr göras. Framförallt så måste jag lyfta fram Alf, han måste som VD ta kommandot och agera VD.

Av formella skäl måste man ha en styrelsemedlem som är säkerhetsansvarig, detta enligt SvFF:s stadgar och det har jag blivit i styrelsen. Jag tänker inte ta det som ett slags hedersuppdrag utan ta tag i det själv. Jag hade kunnat adjungera in en annan person i styrelsen som säkerhetsansvarig. Det gjordes tidigare med Lars Erbom som var adjungerad i styrelsen som säkerhetsansvarig.

Men om man går tillbaka till det som hände i april (Aik-derbyt), så var det många allvarliga saker som hände, men det allvarligaste var nog att man inte tog ansvar för sitt eget säkerhetsarbete, vilket man måste göra. Om man har hyrt in ett säkerhetsbolag så är det föreningens ansvar att se till säkerhetesarbetet fungerar. Det får inte hända igen. I och med att man väljer att ta ett ansvar fullt ut så måste man intressera sig för hur arbetet kommer att skötas på ett helt annat sätt.

Vad har du för kontakt med supportrar?
Genom åren har jag haft mycket kontakt med Järnkaminerna och supportrar. Mest i min roll i Alliansföreningen. Jag kan inte påminna mig om att det varit negativt någon gång. Alltid positivt, man vill göra saker tillsammans och göra bra gejer ihop. Min utgångspunkt är att om man är Djurgårdare så vill man Djurgården väl.

Hur ser du på en sammanslagen styrelse?
Jag tror att det är den enda vägen att gå. När damfotbollen gick ihop med Älvsjö så startade vi ett aktiebolag som DIF ägde till 51% och Älvsjö till 49%. Så körde vi all elitverksamhet i bolaget. Vi hade alltså en bolagsstyrelse och föreningsstyrelse. Nu är damfotbollen en så pass liten verksamhet att det fungerar. Jag var ordförande i båda styrelserna men jag såg att det fanns många konflikter som låg och lurade. Inför 2008 såldes bolaget av och man valde att fortsätta enbart som en förening. Jag tror att det är det samma för herrfotbollen, fast med skillnaden att det vore en fördel att driva verksamheten i bolagsform (av skatteskäl, arbetsgivarskäl och ansvarsskäl). Det blir för mycket pengar för att driva i föreningsform. Tänk er hur jag mådde när jag gick in i huvudstyrelsen 1987 och blev solidariskt betalningsansvarig för närmare 50 MSEK. Vi satt 10 personer i styrelsen, det kändes inte kul. I år kommer vi att göra ett resultat på någonstans mellan 6-8 MSEK back. Vi har gjort bra resultat under åren vilket leder till att vi har ett bra eget kapital, men om vi gör ett lika dåligt år till då kan vi vara i ett läge där man inte har kvar något eget kapital och då blir det personligt ansvar igen och i en förening är det svårt.

Jag tror att det är klokt att köra i bolagsform och i en förening där vi har en fotbollsverksamhet så skall vi inte ha två olika styrelser som styr. Man skall inte tro att det går att dela på breddfotboll och elitfotboll. För det är inte så enkelt, de hänger ihop helt enkelt. Jag tror att man tjänar stort på att ha samma idé, samma visioner som genomsyrar hela organisationen och då är det en styrelse som gäller. Bolagsstyrelse eller föreningsstyrelse spelar då mindre roll.

Hur ska en framtida styrelse vara organiserad?
Jag skulle tro att en bra storlek skulle vara ungefär sju personer, gärna ojämnt antal. I min värld sitter jag inte med i en styrelse där man reserverar sig emot beslut eller röstar om beslut. Är man inte enig fortsätter man diskutera tills man är enig. Det är min inställning till styrelsearbete. Det har jag framfört i DEFAB också, jag är inte med om man skall hålla på att rösta om frågorna. Annars är det en fråga där det inte kommer att vara enighet ute i verksamheten heller. Det kommer att bli en vattendelare av åsikter. Jag tror det är otroligt viktigt att man har den inställningen när det gäller styrelsearbete.

När det gäller ansvar så har vi alla olika kompetenser. Om jag har ekonomisk kompetens så kan det bli naturligt att jag blir VD:ns kontaktperson i styrelsen när det gäller ekonomiska frågor. Man behöver inte ha specifika utskrivna ansvarsområden. En styrelse är en helhet, styrelsebeslut är ett styrelsebeslut och inte av enskilda individer. Hela styrelsen måste stå bakom besluten.

När det gäller ordföranderollen så gäller det inte bara styrelsearbete det här handlar om utan även mediatryck och en ordförande måste vara ansiktet utåt. Ordföranden måste kunna uttala sig om frågor som har med långsiktighet att göra. Däremot skall VD:n uttala sig om operativa frågor.

En ordförandes viktigaste egenskap är att kunna sammafatta beslut. När man har diskuterar i två timmar angående t.ex. två tränare, så gäller det att innan man fattar beslut sammanfattar allt som sagts. Här har ordföranden en viktig roll. Annars har ordförande bara en röst av många, formellt kan den rösten bli utslagsgivande om det skall röstas, vilket jag inte tycker att man skall göra.
Finns det en risk för en för stark ordförande?
Det säger mer om övriga styrelsemedlemmar än om ordföranden. Det är jättebra att ha en stark personlighet som ordförande. Det är ju ett ansikte utåt. Om inte styrelsemedlemmar känner att de kan föra fram sina åsikter för att de tycker att de blir överkörda av ordföranden så skall de nog inte sitta i den styrelsen.

Finns det saker som man kan förbättra eller förändra i styrelsearbetet?
Formellt fungerar styrelsearbetet väldigt bra. Det jag saknat hittills är att få en helhetsbild av hur det ser ut idag. Men jag inser att vi bara har haft två möten varav det första gick åt till att presentera oss själva och att diskutera hur vi skall jobba. De styrelser som jag suttit i genom åren, både ideella och professionella så skiljer det sig inte speciellt mycket. Vi måste jobba med strukturella och långsiktiga frågor i styrelsen. Helst ska vi prata mer om värderingar än om vi ska köpa in en kopieringsmaskin eller inte. Vi har nu valt en modell som är lik näringslivet, nämligen att vi har ett bolag där det finns en VD som är verkställande direktör som skall ta de löpande besluten. Det är bara långsiktiga investeringar som en styrelse ska ta. Skall vi köpa Stadion är det självklart en styrelsefråga, skall vi anställa tränare på två år så är det en styrelsefråga, men om vi anställer en marknadschef så är det en VD-fråga. Vi måste skilja på de olika frågorna, annars kommer styrelsen att bli en som en föreningsstyrelse i en liten klubb där man i styrelsen bestämmer allt till färgen på strumporna.

Hur ser det ut när det gäller de sportsliga frågorna?
Den som nämns när det gäller sportsliga frågor är Rolle Åman. Men jag har svårt att bedöma hur det varit.

Hur ser du på utskott som leds av styrelsemedlemmar men har med både medlemmar och anställda?
Jag tror inte att det är en möjlighet utan det är en nödvändighet. Vi har så många engagerade människor runt omkring oss som är professionella inom olika områden. Det vore att kasta bort kompetens att inte utnyttja det. Vi kan ta säkerhetsfrågorna som ett exempel på hur jag har tänkt mig det. Där vill jag börja med att jobba med dem som är anställda i säkerhetsbolaget som har sin kompetens, men med all kunskap man har får man lite mer skygglappar än andra. Nästa steg i det jobbet är att involvera andra människor som ser de frågorna från ett annat perspektiv. Starta en grupp som jobbar med det här under ett par månader för att se vad de kan tillföra. Den gruppen skall inte leva för evigt utan komma med ett koncept som vi jobbar efter. Sedan utvärdar gruppen resultatet ett tag senare. Blev det som vi tänkte oss eller skall man justera något. Jag tror väldigt mycket på sådana här projekt där man bjuder in intressenter/ medlemmar att vara med.

Jag tror inte att det är bra att bilda permanenta grupper, det är en del av vårt problem. Grupper eller personer har cementerats och sedan blivit anställda. Det är lätt att man går den vägen. Om någon ägnar sig och hjälper till med t.ex. hemsidan. Det har lett till att man sedan blir anställd. Är det då kompetensen eller personen som gjort det under en lång tid som man anställer? Jag vill inte ha några permanenta grupper utan köra i projektform.

Hur skulle du vilja se att DIF var organiserat?
Det är en styrelsefråga på så sätt att vi vill se strukturen innan VD utser chefer. Den strukturen har vi tagit beslut på. Det kommer att finnas tre rutor under VD: Sporten, Marknad och Administration. Tricket blir sedan att måla in de olika verksamheterna i dessa rutor. Vart hamnar arrangemangsfrågor? Är det Marknad eller Sporten som skall ha dem? Det kan hamna i vilket område som helst. När man väl beslutat strukturen är det precis lika viktigt att man också går ner på detaljnivå. Var går gränserna, hur jobbar vi ihop för att det skall vara effektivt. Jag kan inte säga att det här är den strukturen som kommer att gälla om fem år. Jag tror mycket på att jobba oerhört strukturerat under åtminstone ett år. När man gör det har man en större möjlighet att utvärdera vad man gjort än om man har gör förändringar under tiden.

Vad ser du för fördelar och risker med en gemensam styrelse för föreningen och bolaget?
Risken med två olika styrelser är att man motarbetar varandra och att man får olika värderingar beroende på hur man tittar på verksamheten. Idag har vi breddverksamheten organiserad under föreningen och det är en del andra frågor än i elitverksamheten. Jag ser det inte bara som en risk utan är säker på att det smäller till slut. Det är för att det är så pass olika, det finns inga samordningsmöjligheter mellan två fristående styrelser. Det kan också vara problematiskt att ägaren är en föreningsstyrelse som dessutom tillsätter bolagsstyrelsen när bolaget omsätter 90 miljoner och föreningen 10-12 miljoner. Det kan då bli svårt att ha förståelse för vissa beslut som fattas av bolagsstyrelsen.

En risk med en gemensam styrelse är att elitverksamheten äter upp breddverksamheten. Man tar för lite hänsyn till breddverksamheten och då glömmer man bort vår bakgrund; varför bildades idrottsföreningar? Det var inte för att vinna Allsvenskan utan för att ge ungdomar chansen att idrotta och det är fortfarande vår huvuduppgift. Att vi satsar på elitlag har flera skäl. Ett skäl är marknadsföring så att vi drar till oss flera ungdomar. Ett annat skäl är talangutveckling. Har man ett elitlag så får man också den här skjutsen från bredden om man vill bli bättre och bättre och kanske hamnar i A-laget till slut. Ett tredje skäl är att med elitfotbollen så får man större kontaktnät med omvärlden och kan fånga upp bra ideer. Bredd och elit måste hänga ihop och det är en uppgift som bolagsstyrelsen måste ta till sig och inte glömma, man måste tänka på helheten. Något som jag upplevde väldigt positivt var Göran Arals genomgång av den nya strategin som han skissat upp för Djurgården. Den går hela vägen och är både elit- och breddinriktad. Från spel och lek i unga åldrar till vassare och vassare när barnen blir äldre och så måste det vara. När man är fjorton år börjar man fundera på om man vill satsa på fotbollen eller inte och då måste man få chansen till utveckling. Risken är att elitfotbollen som omsätter så mycket mer pengar och är mycket mer mediabevakad, får allt fokus och det måste vi tänka på.
Behöver vi kompetens för breddfotbollen i en ny styrelse?
Ja och breddfotbollen är någonting som jag också brinner för. Fram till årsmötet har jag tagit på mig själv att bevaka dessa frågor i bolagsstyrelsen. Sedan tycker jag att man behöver ha en person som brinner för breddfotbollen i den nya styrelsen.

Är en av riskerna med en sammanslagen styrelse att man inte når konsensus?
Ja, men då måste diskussionen fortsätta tills dess man är överens, kanske över ett antal styrelsemöten tills man är överens. Om vi människor klarar av att föra intelligenta diskussioner och släppa lite på de krav man har på samma sätt som man får igenom vissa krav så når man till slut konsensus och får ett bra styrelsearbete. Samtidigt som vi tar hänsyn både till breddfotbollen och till elitfotbollen.

Behöver vi fler anställda på kansliet?
Det behövs inte mer personal utan mindre personal, men kanske förändringar i vad folk gör.
Hur rekryteras anställda på kansliet och vilka kvaliteter bör man leta efter?
Jag kan inte veta hur det har rekryterats, men däremot har jag sett att man jobbat på ideell basis och sedan blir man anställd. I fortsättningen vill jag inte att man anställs för att man varit en bra supporter eller tidigare varit en duktig styrelsemedlem eller att man varit god vän med ordföranden eller något liknande. Utan att VD eller VD:s närmaste gör en ordentlig rekrytering utifrån kompetens. I kompetens så lägger jag in lika mycket social kompetens för att man kan vara jätte duktig men total omöjlig att samarbeta med. I en så pass liten organisation måste det vara bra stämning och man måste fungera tillsammans, det är viktigt.
Hur mäter man den kompetensen och vad är det för kriterier och vem sätter upp dessa kriterier?
Det måste den chefen göra. Om marknadschefen skall anställa en säljare är det upp till den chefen att göra den bedömningen men även där skall vi ha farfars principen så att marknadschefens val måste godkännas av VD. Detsamma gäller om VD vill anställa en ny marknadschef så måste styrelsen godkänna VD:ns val.

Att anställa Göran Aral, är det en VD eller styrelsefråga?
Godkännande från styrelsen. Alf i sin roll som VD utnämner honom och styrelsen godkänner valet.

Hur följs arbetet upp? Hur mäter man faktorer och vilka faktorer bör mätas?
Jag kan inte säga vad som använts hittills. Om man nu elakt säger att det just nu inte är en så himla god ordning i den nuvarande organisationen så kanske det inte har mätts speciellt mycket. Det viktigaste är att hålla utvecklingssamtal och att dessa genomförs på ett riktigt sätt. Det är det ena, det andra är att man mäter utifrån uppställda mål. Men då gäller det att ställa upp mål, vilket kanske inte gjorts på rätt sätt. Där har styrelsen ett ansvar att bestämma inriktningen, att tala om visioner, godkänna budgetar och bemanningsplaner, och organisationsstrukur. Sedan blir det VD:ns ansvar att ställa upp de målen.

Fungerar dialogen och arbetsfördelning mellan de föreningar och bolag som utgör Djurgårdens Fotboll idag?
Nej.

Om man ser på ekonomin, vad är din helhetssyn på ekonomin både på inkomstsidan och på utgiftsidan?
Nummer ett är att vi inte skall tro på att vi kan leva på spelarförsäljningar. Vi måste klara vår ekonomi på driften. Våra inkomster är uppdelade på ca 1/3 publikintäkter, 1/3 sponsorintäkter och 1/3 centrala avtal. De centrala avtalen kan vi inte påverka mycket kortsiktigt. Långsiktigt var Bosse Lundqvist en stor del till att man fick ett bättre tv-avtal som kommer att gynna oss i framtiden, men kortsiktigt kan man inte göra så mycket där. När det gäller samarbetspartners som det är roligare att kalla ”sponsorerna”, måste vi inse att det är slut med att ge pengar bara från hjärtat utan vi måste leverera en tjänst som är värt något. Det är inte så att ett företag är beredda att betala 10 000 kronor för en annons i DN och 100 000 om det är Djurgården som sätter ut den annonsen. Det finns inte på världskartan längre utan kunderna vill veta vad det är värt och det är vi beredda att betala för? Av det lilla jag har sett där så har vi gjort ett bra jobb. Man har ett bra gäng som jobbar med det, men vi kanske måste förstärka på något sätt. Om det blir tillfälliga resurser eller hur vi gör får vi se. Det är ju under en ganska kort tid som man säljer in de trettio miljonerna eller vad det nu kommer att hamna på.

Sedan har vi publiken och där finns det olika vägar att gå. En väg är att välja englandsspåret med sittplats och slips som gäller, men i ett större perspektiv så är vi ett för litet land och en för liten förening för att hitta 14000 ”slipsar” till att sitta stilla på Stadion. Så den vägen vi bör gå som jag också tror är en mycket roligare väg att gå, är att fortsätta med den blandade publik vi redan haft. Vi har missat en del när det gäller barnfamiljer och annat. Delvis beroende på säkerheten men det är också marknadsföring och priser som har betydelse. Det är klart att det är för mycket om det kostar 1 500 kronor för en familj med två barn att gå på fotboll. Vi kan nog göra mycket kring det.

Kan man minska utgifterna?
Utan att ha en chans att göra en analys har jag sett att det finns dubbelarbete mellan bredd- och elitverkasamhet. Varför skulle inte massör heltidsanställd av elitverksamheten som masserar 4 timmar om dagen, kunna massera 4 timmar åt breddverksamheten också. Jag förstår inte det. Det finns massvis med pengar att spara på effektivitet och genom att riva ner ett par statusmurar som inte skall finnas i en sådan här förening.

Hur kan DIF skaffa ett bra och starkt kassaflöde över tiden?
I längden måste vi äga vår anläggning. Jag ser ingen annan väg idag än att man måste ha kontroll över sin anläggning.Har vi råd med den kapitalkostnaden?Ja, det har vi. Men det är klart att det är en fråga om vad kostnaden blir. Om Stadion skulle kosta 4 miljarder så har vi inte råd med det. Utgångspunkten är att vi skall få en långtidshyra för en skälig peng och sedan bekosta ombyggnader själva. Billigare än så kan vi aldrig få en egen arena. Jag tror att det blir än väldigt billig kostnad att betala räntor och amorteringar för de lånen.
Då pratar vi inte ett helt nybygge?
Inte alls, utan vad vi pratar om när det gäller Stadion är att hästskon kommer att vara kvar och det man måste göra är att sätta in enskilda stolar. Sedan bygga om hela Fondläktaren där det kanske ingår kontor, hotell, hospitalityutrymmen och där får man plats med ganska mycket.
Men måste flytta ner planen för att få plats med mer säten?
Planen skall ner 1,5 – 2,5 meter så att man får en riktig gryta och så gå hela vägen ned. Det kommer att bli en av de bästa arenorna i världen. Jag tycker att det är fantastiskt att få en arena som är byggd 1912 som ända kommer att vara en riktig fotbollsgryta.
Titta på Elfsborg så gjorde de det väldigt kostnadseffektivt. Jag tror att arenan kostade 400 miljoner kronor totalt varav en stor del var sponsrad och det är ett av skälen till att Elfsborg har en av de bästa ekonomierna idag.

Hur ser du på att sälja ut delar av Djurgårdens Elitfotboll AB?
Vilket inflytande är man beredd att ge i gengäld?Det är inte en så lätt fråga. Det är ju ett sätt att få in kapital oavsett notering eller inte. Om någon skall sätta vädligt mycket pengar i ett aktiebolag, så utgår jag ifrån att de precis som samarbetspartners inte gör det av välvilja utan för att tjäna på det eller få inflytande. Man måste vara väldigt noga med vad man säljer och vilket inflytande men vill ge. Idag finns ju en gräns på hur mycket externa ägare får äga i ett idrottsaktiebolag. Den gränsen är idag 49 %. Den regeln kommer att ändras och troligtvis inom ett år. Då kan det bli som i England med en ägare. I min roll i Djurgårdens Fotbollsförening så måste inte det vara negativt. Det måste man utvärdera och se om det ger någonting som fotbollsklubb så kan det vara värt att göra. Men idag ser jag inte att det skulle ge något extra förutom lite pengar.

Men i min roll som ordförande Alliansföreningen ser jag att vi måste skriva om varumärkesavtalet med alla föreningar om 51%-regeln ändras. Det kommer att innebära att om en extern ägare går in och blir huvudägare så får de inte kontroll över varumärket. Om man skulle använda varumärket på fel sätt, skulle man kunna uteslutas och därmed förlora rätten till att använda varumärket. Det blir inte lätt att äga ett fotbollslag i Stockholm som inte längre får heta Djurgårdens IF.

Om det hade varit upp till dig att bestämma om regeln (51%-regeln), vad skulle du välja?
Det är inte heller en lätt fråga. Jag tror att jag skulle välja att göra som RF troligtvis kommer att göra, dvs. låta varje förbund avgöra det själva. Man kan inte säga att det ena eller det andra är rätt. Det är så olika förutsättningar för förbund och lag. Man kan leka med en situation där Djurgården Fotboll är på väg i konkurs. Det finns inga andra utvägar och så kommer en finansiär som är beredd att gå in under förutsättning att finansiären får 60 % som samtidigt är beredd att godkänna varumärkesavtal och driva vidare enligt godkända principer. Då finns valet att lägga ner eller driva vidare. Jag tror att de flesta skulle välja att föreningen skulle leva vidare.
Kan det vara farligt att förledas att tro att det finns en utväg om man skulle missköta ekonomin?
Jag tror aldrig att man tänker så utan att det är först när det uppstår ett behov efter kapital som man försöker hitta lösningar. Det är inte något som man planerar, dvs. att man kör med baktanken att det skall komma in någon med externt kapital. Det är inte lätt att hitta en finansiär, vem skulle vilja gå in i svensk fotboll? Vi kommer inte se en ryss komma in i svensk fotboll, vi finns inte ens med på Eurosport.

Sedan är det även en demokratisk fråga och en ekonomisk fråga. Om man tillåter att det finns en extern finansiär som äger mer än 50 % har man frikopplat föreningen. Föreningen kan rösta hur man vill utan att påverka bolaget. Där får man tänka till ordentligt. Jag tror att det svenska föreningslivets historia är ganska unik och fantastisk. Nu är det risk för att jag drar iväg, men när den amerikanska damligan i fotboll startade då gick man bara på pengar. Det fanns inga frivilliga utan alla fick betalt och man hade räknat på att det skulle hålla ekonomiskt. Det räckte dock att publiksnittet sjönk lite så fanns det inga pengar att betala med och då det inte fanns det inga ideella resurser att falla tillbaka på. Det fanns ingen förening i grunden där frivilliga var beredda att hjälpa till. Resultaten blev konkurs. Vi har en styrka i föreningslivet. Det finns många som är beredda att jobba för och hjälpa föreningen. Oavsett om det är via Järnkaminerna eller som frivillig på matcher, det är en styrka.

Hur tycker du Djurgården Fotboll står sig marknadsmässig/ sponsrorsmässigt jämfört med andra klubbar?
Jämfört med svenska klubbar står vi oss bra, men jämfört med klubbar i andra skandinaviska länder ligger vi långt efter.
Hur kan vi förbättra det?
Vi har ett problem i Sverige som kan vara ”jantelagen” eller någon sorts ”Mr Lagom”. Men på något sätt har man satt en nivå vad sponsring får kosta i Sverige. Samma företag betalar kanske en fjärdedel när de sponsrar ett lag i Sverige jämfört med Norge. Norska ligan är inte så mycket bättre än den svenska. Det är ungefär samma skrot och korn, men sponsorerna har koll på att det är billigare att sponsra i Sverige än i Norge. Något som vi kan göra och som vi till och med kan vara bland de tidigare föreningarna i Sverige att göra, är att söka internationella sponsorer så att vi får mer internationella nivåer på sponsringen. Det måste inte vara svenska sponsorer. Det är det ena, det andra är att det är oerhört farligt att leva på ett fåtal stora sponsorer. Det kommer att märkas än tydligare i en lågkonjunktur. Hela deras ekonomi riskerar att haverera om en eller två försvinner. Vi behöver en mix av små och stora sponsorer och vi har en bra mix idag. Som jag redan nämnt är det som vi saknar är en riktig stor sponsor.

Tror du att man genom att lösa arenafrågan ökar våra chanser till att öka intäkterna från större sponsorer?
Man skulle kunna sälja namnet om man vill, men det är inte säkert att man vill göra det. Vill vi att Stadion skall bli Handelsbankenarena? Men det är inte avgörande, däremot kan sponsorer/ partners nyttja de möjligheter som en arena bjuder på. De kan använda arenan till events både på matchdagar och vanliga dagar, till kunder, partners och anställda. Idag är Stockholm Stadion en av de mest ineffektiva arenorna som finns men den är charmig. Vi får ju inte in någonting utan har fått bygga tälten uppe på Fondläktaren. De är helt ok, men när det är kallt och regnigt så är det inte speciellt trevligt där uppe.

Vad är det viktigaste med arenafrågan för att lösningen skall vara bra för Djurgården? Är det att äga, driva eller hyra?
Det är inte att äga, men att kunna påverka. Vi har ett bra avtal redan idag, men vi måste själva kunna bestämma om ombyggnader och moderniseringar, ha kontroll över arenan.
Finns det några alternativ?
Det finns många alternativ. Vi kan spela vid Globen, på Nya Nationalarenan, hos BP eller på Kristineberg. På Kristinebergs IP skulle vi i alla fall få fullt. Vårt realla alternativ är och har alltid varit Stadion.
Var det inte ganska nära på Storängsbotten?
Jo men det var alltid under förutsättningen att vi inte fick röra Stadion. Vi fick inte byta ut stolar eller röra innerplanen. K-märkningen satte stopp för allt och svaret har alltid varit nej. Stadion har alltid varit vårt huvudalternativ.

Nu när Stadion är ett alternativ vilken kapacitet kommer en ombyggd arena ha?
Drygt 22 000 är tanken och det är vad fotbollen bedömt vara en bra storlek. Man säljer ut derbyn och vi kommer förhoppningsvis kunna ha ett snitt på uppemot 15.000–16 000 på vanliga matcher. Det vore fantastiskt kul.

Vilka möjligheter finns det att finansiera en ombyggnation av stadion?
Om förutsättningarna blir rätt, med långt hyresavtal och att man får disponera som vi vill med hänsyn till K-märkningen, så kan jag inte garantera, men dels kommer vi att ha lätt att prata med några större samarbetspartners som vill vara med. Dels har vi redan nu bra kontakt med byggbolag som vill komma in och inte gör det till fullt pris. Sedan är en sådan här anläggning lätt att belåna. Det finns en historik för att en sådan här typ av anläggning faktiskt genererar pengar. Och varför inte bilda ett supporterbolag som är med och finansierar arenan. Finansieringen ser jag inte som ett stort problem.

Vad är central av utformandet av den nya arenan?
Bort med löparbanorna!

Vad ser du som anledning till att det blev en sådan publikboom i slutet på 90-talet?
Det var mycket media som gjorde det. De sålde lösnummer genom att skriva om fotboll. Fotbollen blev nationalsporten i Sverige.
Varför tror du att det går ner nu?
Om vi tittar på hela Sverige så går det ner ganska lite, så det behöver inte vara någon markering från publiken. Men om man däremot tittar på storstadsklubbar så är nedgången närmare 20 % och det tror jag har mycket att göra med säkerhetsfrågor och skriverierna runt dessa frågor i media.

Vad tror du driver folk att gå på fotboll i Sverige?
Det finns nog olika grupper. Kärntruppen som går oavsett plats i tabellen och väder varav de flesta har säsongskort. Man planerar in hela säsongen i almanackan i ett år i förväg. En annan grupp är de som kanske inte har tid eller råd att gå på alla matcher. De tänker inte ens på säsongskort utan går kanske när de läser något om en match i en tidning och tar med några kompisar och går. Grupp tre är sponsorrelaterade åskådare som får fribiljetter från sponsorer. De kanske inte ens är Djurgårdare utan ser det som ett kul evanemang, en kul grej att gå på. Det händer kul saker under en fotbollsmatch. Många åskådare, kanske de flesta på en arena ser en match som en bra pjäs eller en bra konsert.

Vad är din inställning till pyroteknik?
Det är alltid en balansgång. När jag har varit på våra derbyn så ser man tifo som bildar texter eller mönster. Det ger mig gåshud och det är en fantastisk upplevelse. Det är fantastiskt när klacken sjunger och när klacken bollar elakheter fram och tillbaka med sektion F. Det kan ibland nästan vara större än matchen. Sedan tycker jag att det är jättehäftigt att se en bengal, men samtidigt kan jag förstå förbudet. Varför skall man göra något som riskerar att skada någon annan för att få en bättre stämning? Jag skulle önska att man kunde hitta ofarliga bengaler så att vi kan få uppleva stämning utan risken med brandskador.
Hur ser du på organiserad pyroteknik sanktionerad av brandmyndigheten?
Det är sådana saker som jag har tagit upp när vi diskuterar säkerhetsarbetet. Kan vi hitta former där man kanske kan samarbeta med Tifo-gruppen och göra häftiga grejer. Hur kan det vara ok för hockeyn att använda pyrotekning inomhus med raketer, eld och annat? Det är klart att vi skall ha samma sak på Stadion. Vi måste hitta formerna för det så att det är kul, oväntat, häftigt men samtidigt lagligt.

Din inställning till ståplats?
Ja tack!
Skall man ha ståplats på en egen arena och hur är det med att stå på sittplats?
Det här är diskussioner som förs inom fotbollsförbundet. Min inställning är att det skall finnas ståplats. Jag tycker att det fungerar bra på hockeyn med sittplatser men att klacken står på sin sektion. I Tyskland har man hittat bra lösningar med ståplatser som kan vara sittplats vid andra arrangemang. Det är ju klacken som skapar stor del av stämningen.

Hur ser du på den föreslagna "huliganlagen"?
Jag kan inte säga att jag kan den i princip, men idag har man ett problem med vem som tar ansvar för vad. Får en klubb stänga av en person och hur följer man upp det? Vad har man för grunder för att stänga av en person? Det skapar ett rättsosäkert läge att ha det som det varit. Jag tycker att det är bra att man lagstiftar och min inställning är att det är polisen och rättsväsendet som skall hantera lagbrott, inte en styrelse.

Ser du en risk med att fotbollssupportrar blir rättslösa?
Utan att jag kan detaljerna tycker inte jag att de är rättsäkert idag när polisen beslutar att skjutsa bort personer som man anser vara störande. Det är inte heller rättsäkert när en klubb beslutar om tillträdesförbud. På vilka grunder skall man besluta detta? När man har en lag så har man klarar regler för vad som gäller och det finns möjlighet att följa upp vad polisen beslutat. Så gör polisen fel så skall det följas upp, systemet måste lära sig själv. Idag får man väl häkta en person under ett dygn utan att ha bevis. Om det blir en lag så får inte polisen ingripa utan att det begås ett lagbrott.
Skall föreningen få gå över polisens beslut, t.ex. med Djurgårdsandan?
Det är något som man får ta upp med polisen efter att personen blivit avstängd. Har du blivit avstängd så är du avstängd till att börja med.

Hur ser du på relationen mellan DIF och supportrar idag?
Bra fråga. Supportrar? Vi är väl alla supportrar?
Alla som inte sitter med i styrelse och kansli.
Om vi gör en undersökning som alla medlemmar svarar på skulle säkert hälften fråga; vad bråkar ni om, sätt igång att värva för nästa säsong. Vad händer? Samtidigt tycker ett antal välinsatta supportrar att vi inte ha förtroende för alla inom organisationen och tycker att man skall rensa ut ordentligt. Sedan finns det säkerligen några som tycker att det är jättebra att man valt den här lösningen så att man vid årsmötet kan ta ett demokratiskt beslut. Jag blev intervjuad av Djurgårdare igår innan hockeymatchen, som vi vann, där upplevde jag att de var positivt inställde till hur vi vill arbeta fram till årsmötet.

Är vi säkra när vi går på fotboll?
Jag tror att inte att det gynnar oss när det första man ser vid ett derby är 150 säkerhetsvakter och ridande poliser. Det första intrycket blir då att detta är ett riskarrangemang, men inne på arenan tror jag inte att den känslan finns.

Vilken roll skall sportchef och tränare ha när det gäller spelsystem, värningar, träningsupplägg och ungdomsverksamhet?
Strategin, dvs. hur vi vill organisera spelet och spelsystem är något som sportchefen har ansvar för att ta fram förslag som sedan styrelsen godkänner. Det skiljer sig lite grand från andra beslut där sportchefen tar beslut som VD följer upp, men när det gäller spelsystem så är det lite som om Volvo skulle byta logga. Det är så starkt förknippat med varumärket och därför en strategisk fråga. Inom den strategin skall sportchefen ge tränarna i uppdrag att genomföra strategin och sedan skall det följas upp. Tränarna skall självklart få lägga upp sin egen träningsmetodik men de vet att det kommer att följas upp så att de följer det bestämda spelsystemet.
Värvningar faller det på sportchef, tränare eller styrelse?
Värvningar är sportchefen som ansvarar för. Till det så har man ett nätverk av spanare i Sverige och övriga världen. De jobbar på ideell basis. När det gäller kontrakt så vet jag ännu inte hur vi kommer att gå tillväga. Vi har inte värvat någon än, men det är en VD-fråga där han bör informera styrelsen.

Hur ser du på samarbeten med andra klubbar i Sverige och utomlands?
Jag vet inte syftet med samarbetet med utländska klubbar, men det kanske är som med samarbetet med andra svenska klubbar. Nämligen att vi vill kunna matcha talanger i andra klubbar för de kommer inte vara bland de sexton i Djurgården. Så därför är det viktigt med samarbetsklubbar. Pratar vi om klubbar som ligger längre ner i divisionerna så är det ju ännu yngre talanger som vi vill matcha. Jag tror också att det är viktigt att ha samarbeten för att man får ett annat pespektiv. Annars är det lätt att Djurgården som framgångsrik förening inte är så ödmjuk som man skall vara. Det är lärorikt att se hur Vasalund kämpar sig fram. Samarbeten är bra så länge man inte tror för mycket på det.

Samarbeten med andra DIF-sektioner?
Det är en av huvuduppgifterna som jag har tagit på mig men som vi inte pratar om direkt. Vi har mycket att samarbeta om. Framförallt med hockeyn men även med damfotbollen. När vi delade upp föreningarna så var det väldigt mycket bråk mellan de olika föreningarna. Ena året gick hockeyn bra och fick dela med sig till t.ex. fotbollen. Nästa år kunde det vara tvärtom och det gnälldes mycket i huvudstyrelsen. När vi gjorde delningen så var det viktigt att alla fick jobba självständigt och idag har vi kommit till att alla föreningar har sina egna identiteter. Man lever på sina egna vilkor och är inte beroende av någon annan. Idag är det därför läge att prata om samarbeten för då kommer man in som jämbördiga parter. De små föreningarna samarbetar redan.

Ser du möjligheter med ytterligare samarbeten med näringsliv och andra föreningar?
Både fotbollen och hockeyn har ju sina samarbetspartners. Men låt oss spåna kring att vi skulle hitta samarbetspartners som vill jobba med hockeyn, herr- och damfotboll, då pratar vi om över 60 events under hela året så skulle ett sådant samarbete kanske vara värt mycket mer än enskilda avtal.

Vad står Djurgården för enligt dig?
Det är en fantastisk traditionsrik förening med många gamla fina Djurgårdare som genom åren spridit goda värderingar. Jag tänker alltid på väldigt många ungdomar, jag vet inte om ni har varit ute på Kaknäs under Djurgårdsdagarna där det är så många unga Djurgårdare som dyker upp i mössor, tröjor och andra Djurgårdsatteraljer som de fått. Det föder ett ansvar att vi måste stå upp för de värderingar som vi har. Där har vi i Alliansföreningen skrivit ut de värderingarna. Det är lätt att man säger att man har värderingar men aldrig utrycker vad det för värderingarna. De kan man läsa på difalliansen.se

Hur lever vi upp till våra värderingar idag?
Det är olika och problemet kan vara att man fångas av hetsen kring verksamheten och tar beslut som inte är förenliga med våra värderingar. Det blir kortsiktiga beslut. Man måste ha en vision och visionen måste vara att följa våra värderingar. Under den visionen måste man sätta upp mål och sedan följa upp dessa mål. Där har kanske inte fungerat fullt ut, men det är dit vi måste nå.

Hur tycker du Djurgårdsandan fungerar?
Jag vet för lite men har hört både positiva och negativa saker om Djurgårdsandan. Det positiva är Drive-in-fotboll och att man hjälper unga människor som hamnat snett. Det som jag inte tycker om är att den introducerades på fel sätt. När jag fick höra om den tyckte jag att det var en kanonidé som passar perfekt med våra värderingar och vårt sätt att jobba. Verkligheten blev sedan att Djurgårdsandan borde heta fotbollsandan, för det inte är någon annan förening som är delaktig. Det är fel och det har jag redan sagt till styrelsen, utan Djurgårdsandan skall vara för hela Djurgårdens IF, alla föreningar.

Informationsflödet, hur kan det förbättras?
Det finns en del att göra men det kan förbättras på alla plan. Men om man tror att vår verksamhet handlar om att ta snabba beslut som genomförs så tror man fel. Utan det måste vara en planerad verksamhet, man måste veta vad man gör, man måste ha en långsiktig plan som kommuniceras ut den. Det finns flera intressenter i en verksamhet. Vi har anställda, kunder, omvärld, och media. Det finns många intressenter och man måste se till att alla är med. Vi har mycket att jobba med där. Om man är för dålig med att komma ut med inforamtion så är risken stor att man kommer i efterhand och inte blir proaktiv utan blir reaktiv. Vi måste följa vår kommunikationsplan. När det väl börjar bli lite lugnare och alla är informerade på kansliet så skall vi titta på hur man skall kommunicera framöver. Min ledstjärna är styrelsen inte går ut med information på hemsidan utan att det är VD:n som även är ansvarig utgivare gör det. Styrelsen kan be VD att gå ut med information.

Hur tillgodoser Djurgårdens medlemmars intressen i SEF och SvFF?
Ingenting, SEF är en sammanslutning som skall främja elitklubbarnas sportsliga och ekonomiska utveckling och det är det SEF gör. Det tittar enbart på publikfrågor som en intäktsfråga. De har inget ansvar för supporterkultur och annat.

Bör SEF ha det?
Nej, det tycker jag inte. Supportrarna har egna sammanslutningar och intresseföreningar som också kunde ha en plats i SvFF. SEF har ingen officell plats i SvFF utan att det är föreningarna som är medlemmar. Man gick ihop för att få en gemensam talan i SvFF. Jag tycker att Djurgården får sin röst sagd i SEF.

Vad är vi bäst på just nu?
Vi har ett otroligt fint rykte som inte har förstörts. Detta även om vi som ser det från nära håll tycker att det är eländigt. Både på Europanivå och framförallt på Sverigenivå så är Djurgården aktad som förening.
Vad kan vi förbättra?
Överallt, genom hela organisationen. Det har blivit många små öar som segler iväg. Varje liten grupp bestämmer sitt utan att alltid se till helheten. Vi måste få ihop det till en förening som känns som en helhet så att man slipper bekymra sig om hur besluten tas. Då kommer det att fungera igen, även sportsligt så blir vi bättre än tolva!

Vad tycker vi om gnaget?
Jag tycker synd om gnaget, de har ett helvete men annars kan de spela på en grusplan nära oss.

Har du något att tillägga?
När jag blev tillfrågad att komma med i styrelsen kändes det tungt och det fanns mycket att göra men ju mer jag kommer in i det här desto bättre känns det och min magkänsla säger att kommer att bli bra! En fråga man kan fundera på är hur man ska hitta fler former än årsmötet för att låta medlemmar komma till tals.

Här kan du läsa en (lite) längre version av denna intervju (PDF).

Informations- och årsmöte

Från DIF.se:

Den 16 februari håller Djurgården Fotboll sitt årliga informationsmöte för medlemmar. Mötet startar klockan 18.00 och kommer som vanligt att hållas i Torben Grut-salen på Stockholms Stadion. På mötet presenteras information om Djurgården Fotboll, med tyngdpunkt på det sportsliga. A-laget finns som vanligt på plats och presenteras.

Den 10 mars med start klockan 18.00 håller Djurgårdens Fotboll IF sitt årsmöte. I god tid innan mötet kommer valberedningens förslag till styrelse att presenteras på dif.se. Motioner till årsmötet ska vara styrelsen tillhanda senast tre veckor innan mötet, det vill säga den 17 februari.

Alla medlemmar i Djurgården Fotboll hälsas välkomna till dessa möten!

Intervju: Alf Johansson

DIF-initiativet började sitt arbete med att intervjua DEFAB:s VD Alf Johansson. Detta för att få en bättre bild av organisationen och för att han i sin roll har en relativt nära kontakt med styrelseledamöterna och kunde ge sin bild av styrelsearbetet i DIF.

Namn: Alf Johansson
Ålder: 52 år
Befattning: VD i DEFAB och DFAB samt styrelseledamot i försäljningsbolaget och säkerhetsbolaget.
Civilt yrke: Utbildad civilekonom. Arbetade tidigare som VD och koncernchef för Proffice.
Sportslig bakgrund: Spelat fotboll i division 3 men har också haft förtroendeuppdrag och varit verksam inom handboll och hockey. Har fem idrottande barn.
Relation till DIF: Var med redan på Råsunda 1964 och 1966. Har suttit i styrelsen för elitbolaget.
År som VD: Två

Kan du berätta om vad du har för akademisk, yrkesmässig och sportslig bakgrund, men också vad du har för bakgrund eller relation till Djurgården?
Jag var med redan på Råsunda 1964 och 1966. Det var på den tiden man inte behövde sortera ut Djurgården och Aik, utan vi stod på samma läktare och gick tillsammans på matcherna. Efter att ha arbetat med bokslut och budget på Svenska Spel, var jag i konsultbranschen i 7-8 år där jag företrädelsevis jobbade som redovisnings-/ekonomichef och med management to hire. Sedan började jag jobba med informationssystem och ekonomisystem. Kom in på IT-branschen och ramlade där in på Siemenskoncernen. Sedan kom jag in i bemanningsbranschen som VD och koncernchef för Proffice i nio år. Sedan kom jag hit till Djurgården. Jag har varit här nu i snart två år. Är ansvarig för elitfotbollen och nu sedan snart två månader jobbar jag med att se om det går att skapa en enda organisation av DIF Fotboll.

Hur gick det till när du hamnade i styrelsen?
Jag fick en förfrågan av valberedningen att sitta i styrelsen för Elitbolaget under 2006. Efter ett år lämnade jag styrelsen och blev operativt ansvarig istället.

Vad fick dig att tacka ja?
Det som drev mig till att tacka ja var att jag såg det här lite grann som något av ett drömjobb, där man får kombinera ett väldigt starkt intresse för någonting med ett arbete där man förhoppningsvis har möjlighet att bidra med den erfarenhet man skaffat sig genom åren där jag varit med om att jobba mycket med att bygga och strukturera.

Vad innebär din roll nu?
Min roll i DIF, så som den ser ut nu, är att vara ansvarig för det som ligger inom ramen för DEFAB och Försäljning. Den verksamhet som bedrivs där är jag ytterst ansvarig för. Jag leder den verksamheten genom att leda och följa upp det som sker. Det är ju dels den administrativa delen - personal, ekonomi, it och juridik som på vilket företag som helst. Sedan har vi den sportsliga delen som handlar om a-laget och elitungdomslaget. I försäljningsbolaget är min roll mer att leda verksamheten utifrån att det finns en chef, men på ungefär samma sätt som jag leder sporten eller ungdomsverksamheten så har ju vi möten där vi följer upp, tittar på våra planer, kollar att vi är på väg åt rätt håll och korrigerar om det behövs. Så där handlar det mycket om att följa upp att det vi kommit överens om blir gjort. Sedan har jag ju en stor roll i arbetet utåt på olika evenemang med sponsorer, eller möten med UEFA, SvFF, SEF och andra intresseorganisationer där jag sitter som representant.

Fram till idag har Bo L haft en väldigt stark roll. Har ni bestämt så?
Bosse har ju haft mitt jobb utan att det har funnits någon på den stolen där jag sitter nu. Han var ju i princip operativ ordförande i åtta år. Han var ansiktet utåt och chef över alla som fanns här. Det har inte funnits något uttalat om vem som uttalar sig i vilka frågor utan det har varit naturligt att jag har tagit över fler och fler frågor, och efter ett tag har vi väl fått en naturlig uppdelning i vad styrelsen och vad jag uttalar mig i. I takt med att vi får en tydligare och mer klar struktur tror jag också att vi får en klarare uppdelning.

Vilka på kansliet har du regelbunden kontakt med?
Jag har kontakt med Jenny på försäljningen dagligen. Även om vi ska ha veckomöten och så, så sker ju mycket när man ses. Jag har också mycket kontakt med Henrik Berggren som är administrativt ansvarig och jobbar med ekonomi. Sitter ju också här med Bosse Andersson. De som är här på kansliet träffar och pratar jag med i stort sett varje dag. Sedan har jag haft en tydligare struktur vad det gäller Kaknäs. Då har vi kört möten, ibland regelbundna månadsmöten, med den sportsliga organisationen. Medicin, rehab, allihop.

Om vi vänder på det. Vilka kontakter har du med styrelsen?
Jag är ju ansvarig VD också i riskkapitalbolaget, så jag ansvarar ju inför dem och DEFAB. I DEFAB har vi haft styrelsemöten en gång i månaden då jag varit föredragande i frågorna som rör ekonomi, det sportsliga, försäljning och arenan. Ibland tar jag med en medarbetare som vi adjungerar in. Ibland Henrik, ibland Jenny. Sedan är det så att jag föredrar och styrelsen fattar beslut. Sedan finns det ibland saker som man måste avhandla, och då tar man ju det direkt med ordföranden. Just vad det gäller spelarförvärv och försäljningar.

Fungerar samarbetet inom organisationen tillfredsställande?
Ja. Men det kan bli mycket bättre. Det beror lite på hur du menar, men det är inte optimalt att ha en verksamhet uppdelad på fyra eller fem olika delar. Inom exempelvis elitfotboll fungerar det, men kanske inte hundraprocentigt mot försäljningsbolaget. Det fanns en önskan att vi skulle ha en tydlig uppdelning, och det var säkert så, men idag kan samma funktion finnas på flera olika ställen. Det ska vi försöka bygga ihop nu.

Vad är din största framgång?
Jag tycker att när det gäller den sportsliga verksamheten så har vi skapat en bra struktur med ett regelverk över vad som ska göras. Det finns en klar och tydlig ram. Vi följer upp saker och ting. Vi har en enighet i hur vi följer upp våra fysiska tester. Det är inte som när jag frågade hur det såg ut 2003 och 2004, och fick svaret att det fanns nog i en pärm som tränarna tog med sig. Och där har vi gått framåt. Vi har också strukturerat upp hur vi följer upp och hur vi kartlägger motståndare. Sedan kanske det inte har fått fullt genomslag under året, men det där har jag bidragit mycket med.

Finns det något du är missnöjd med?
Det som varit mindre roligt, eller tråkigt, är ju under det här året främst i samband med derbyna som har varit väldigt besvärande för oss. Det är ingen tvekan om det. Det rev upp stora och djupa sår då, i många delar av vår verksamhet. Där har vi en utmaning inför säsongen, att hantera de här frågorna och få bort dem från agendan. Vi måste få en helt annan atmosfär på fotbollen. Jag beskrev tidigare hur det var förr, jämfört med idag. Det kan kännas hotfullt idag att gå på fotboll och vi måste fråga oss varför det är så? Tre dagar senare kan man gå på en konsert, med samma människor och samma vakter, men en helt annan stämning. När du kommer till Råsunda idag möts du av 250 poliser, sicksackar fram till arenan och får stå och bli visiterad. Det måste vi ju göra någonting åt. Alla måste känna sig välkomna och vi måste få bort den här kampen man kan uppleva mellan olika falanger och med vakterna. Jag tycker polisen här attitydmässigt har ändrat sig här en del jämfört med när jag började. Då var man mycket mer batonginriktad och idag är man mer lösningsinriktad och fokuserar på att hitta klimat som kan vara en lösning.

Hur har de problemen påverkat er i organisationen?
Efter derbyt så tillsatte man ganska snabbt en enmansutredare. Väldigt många här inne är ju engagerade i matcharrangemangen. De största intäkterna vi har kommer från arenan och kringarrangemangen, och när något sådant här händer blir ju alla involverade.

Hur har stämningen varit? Har det varit raka spår?
Så är det ju inte och det finns ju inte heller en lösning. Det beror nog på vad man har för bakgrund. Är du från supporterleden och 22 år eller är du en gammal gubbe som jag? Det gör ju att man har lite olika syn och det är väldigt nyttigt. Det ska vara högt i tak och så ska man bestämma någonting, och sedan ska ju alla ställa sig bakom det man har bestämt. När ett beslut är taget så måste ju alla arbeta i den riktningen. Alla har rätten att få förklaringen och ha sina åsikter, men sedan måste man gå vidare.

Hur ser du på din roll som VD? Har den varit så som du velat?
Det har kanske varit mer operativt än vad jag trodde. Det kanske beror på att jag åren innan jag kom hit inte jobbade så operativt. Jag var mer ett ansikte utåt som jobbade med att köpa ett dotterföretag, träffa investerare, träffa finansanalytiker, jobbade i branschföreningen och så vidare. När bolaget var mindre var min roll mer operativ, men sedan växte vi från 3 till 70 kontor. Jag hade kanske inte riktigt bilden klar för mig, men ska man vara chef här så måste man vara med och jobba med alla typer av frågor.
Du kommer längre ner i organisationen?
Jag blir nästan parallell med väldigt många, som Henrik, Marie och Bosse.

Fick du mindre långsiktigt strategiskt ansvar än vad du trodde?
Ja, det kan man väl säga. Jag kanske inte hade tänkt så mycket på det, utan var mest inställd på att det skulle fortsätta som jag var van. Nu finns det inte längre någon som gör saker åt mig. Tidigare fanns det stabsorganisationer.
Du får mer order än vad du får ge order åt andra?
Du blir mer en del av helheten.

Har du haft den självständighet du velat ha det förtroendet från styrelsen?
Ja, det tycker jag. Det kanske tog lite tid, eftersom de tidigare varit operativa. Jag inbillade mig ju inte att de skulle helt klippa och lämna allt operativt arbete. Försäljningsbolaget var väl enklare än elitbolaget, eftersom de senare haft sina tidigare ansvarsområden och ett operativt ansvar. Sedan finns det alltid frågor som ligger kvar och man kommer överens om.

Ska en styrelseledamot ha en personlig profil eller bara agera med en gemensam röst?
Det ska inte fungera annorlunda mot hur det fungerar i ett aktiebolag. Då brukar man ju ha ganska grundliga presentationer av de föreslagna kandidaterna och alternativen. Bakgrund, åsikter med mera. Vad jag förstår på valberedningen verkar de vilja komma ut tidigare med sitt förslag för att göra det möjligt för medlemmarna att sätta sig in i kandidaterna. Man ska inte hamna i en situation där man reserverar sig, utan då måste man fortsätta.

Får man uttrycka en annan åsikt än styrelsens?
I styrelserummet får man självklart uttrycka sina åsikter. Men det är viktigt att man står enande bakom de beslut som fattas.

Vilken kompetens bör finnas i styrelsen?
Det är ju ett företag, så det är en nödvändighet att det finns kompetens som vet hur man leder och bedriver en verksamhet. Det måste finnas finansiell kompetens och man ska ha koll på flödena. Någon ska ha koll på resultat och balansräkningar och ställa rätt frågor till de anställda. Sedan ska man ju ha kompetens inom det sportsliga. Vår kärnverksamhet är fotbollen, allt annat är stödjande. Utan undantag. Sedan är det bra om det finns de som är mer försäljnings- och marknadsinriktade. Som driver frågor om hur vi skärper upp våra evenemang. Sedan är ju politisk kompetens och erfarenhet väldigt mycket värt, särskilt när vi har frågor som arenafrågan.

Skulle man kunna arbeta med utskott?
Ja, det skulle man kunna tänka sig att göra. Jag vet inte om vi behöver göra det nu när verksamheten är förhållandevis liten. I stora verksamheter är det kanske viktigare, men vi har en rätt liten verksamhet. Det viktiga är att man har nyckelkompetensen i styrelsen. Informella grupper bildas ju ändå. Men visst pratas det om kommittéer ibland.

Ska Djurgården ha en eller flera styrelser?
Jag tycker det är väldigt bra det man har kommit ut från valberedningens sida och sagt att ambitionen från nästa årsmöte är att ha en styrelse. Då har man ett styrelsemöte där allting beslutas.

Hur ser din framtida vision av Djurgården ut, sportsligt och organisatoriskt?
Jag har ju en ambition att Djurgården ska gå lite mer emot England i den bemärkelsen att det är några 3-4 lag som prenumererar på topplatserna. Vi ska ha de resurserna som gör att vi år efter år är där uppe, och genom spel i Europa etablerar oss på en högre rankingnivå än vad vi är idag. För att det ska ske krävs det en del saker, och det absolut viktigaste är en arena. Utan den tror jag inte det är möjligt att lyckas med den visionen. Har inte vi det, kommer vår plats tas av något annat lag i en stor stad. Stockholm, Göteborg, Malmö eller Helsingborg. Malmö är väl de som ligger längst fram i pipen. Man måste inte nödvändigtvis äga arenan, men förfoga över den. Man ska ha rättigheterna till sitt eget arrangemang och en arena som är renodlad att spela fotboll på. Då kan du få dit publik i tillräcklig omfattning och skapa evenemang som lockar företag att satsa pengar i din verksamhet. När vi idag har en kund som vill bjuda 300 kunder på fotboll, middag och lite annat, kan vi tyvärr bara göra det under våra hemmamatcher på Råsunda. De tält vi har nu idag är jättebra, men det är en otrolig skillnad mot att ha en restaurang och VIP-lounger. Vi har minikaniner, hoppborgar, ansiktsmålning och annat men vi måste ha en arena för att kunna konkurrera.

Alternativet är en ganska mörk framtid?
Ja, det tror jag. Att vara hyresgäst i något gigantiskt komplex i en annan kommun, det innebär som hockeyn märkt av att man får betala stora summor för att vara i arenan utan att få ut något av den försäljning som sker. Ändå har Globen gått med ett gigantiskt underskott under alla år. Idag får man ju i alla fall hälften av vinsten vid försäljningen. För 20 år sedan och du var ung och lovande hockeyspelare i Stockholm, då hoppades du ju på att få komma till oss. Idag hoppas de att Linköping eller Örnsköldsvik ska ringa. Det är de som har resurserna och arenan. Modo omsätter 30-35 % mer än oss och tjänade tre gånger så mycket ifjol.

Vad har du för visioner för kansliet eller de som jobbar för Djurgården idag?
Det är väl såhär att det finns en väldig massa duktiga medarbetare i Djurgården. Många har jobbat länge och har en enorm erfarenhet. Det är också så att det finns begränsningar i vad vi kan åstadkomma och det handlar väldigt mycket om sådant som arenan. Till slut kan man inte hitta på så väldigt mycket mer. Det går förstås att göra mer, men det finns en begränsning i hur mycket man kan öka intäkterna.
Vi kommer aldrig att kunna köpa tillbaka spelarna från utlandet. Därför måste vi fokusera på att ta fram nya spelare och genom Europaspel lyckas hålla kvar dem ett eller ett par år extra i klubben. Cuperna är skyltfönstret och det är det som bra spelar lockas av.

Avgörande frågor för ekonomin, utöver arenafrågan?
Det hänger ju väldigt mycket ihop med arenan. Det finns inte så många sätt att skapa intäkter, utöver det vi gör vid arrangemangen. Det är ju en skillnad mot utlandet, där majoriteten av intäkterna kommer från TV-avtal. Där har vi gjort framsteg i Sverige, och det kan säkert bli ännu lite bättre, men det kommer aldrig att bli som i vissa länder utomlands. Och som sagt var ligger det en del i nya medier.

Hur har arbetet med arenafrågan skötts?
Jag har ju egentligen bara inblick i det de senaste ett och ett och ett halvt åren så det blir ju lite av att recensera mig själv. Det jag har varit med om det är ju att följa upp det löfte som alliansen gick till val på. Sedan går det ju inte över en natt i politiken och man måste lägga ner väldigt mycket kraft på att det ska bli någonting. Om det går väldigt lång tid in på en mandatperiod, då kan man börja bli väldigt orolig. Jag har ju lagt ner en hel del tid på arenafrågan och jobbat väldigt mycket mot tjänstemännen som handlagt det här. De två personerna har jag jobbat oerhört nära och tätt. Jag vill ju tro att man kommer att stå för det här löftet tills motsatsen är bevisad.

Kunde man ha använt opinionen och kört en mer aggressiv stil?
Ja, men jag tror att man har valt rätt strategi. Politikerna är medvetna om den här opinionen ändå och att det är en viktig fråga för väldigt många människor. Många gör sig också hörda på privat initiativ, i en större utsträckning än nästan alla andra frågor. Men behövs det, så kan man väl köra en mer konfrontativ strategi.

Varför har det varit så lite information?
Ja, men det är ju ett billigt svar att gömma sig bakom. Vi brände oss väl lite granna, både vi och politikerna. Vi låg väldigt långt fram och staden investerade en halv miljon i att utreda möjligheterna att bygga i Storängsbotten. Tror det fanns 27 möten med Djurgårdsförvaltningen och tennisförbundet med flera, och sedan fem över tolv så föll det. Politikerna sade då att nästa gång vi kommer ut så måste det vara en stor sannolikhet att det faktiskt blir av. Annars tappar vi totalt i förtroende och anseende.
Stadion har funnits som spår hela tiden och vi har fått beskedet att det är omöjligt. När jag började var det också vad man sade. ”Glöm det! Ni får inte röra en sten. Ägna ingen kraft åt det.” Och det var dött till några politiker ändå tog tag i det där. Jag har inte haft någon riktigt insyn i det.

Går det att bygga om Stadion?
Ja, det tror jag, om vi får ändra det som krävs. Självklart kan man få allt precis som man vill om man bygger en arena från scratch, medan Stadion dras med vissa begränsningar. Om vi hittar en lösning tror jag att vi kommer att få göra lite vad vi vill på insidan av arenan. Friidrotten måste bygga om arenan om de ska klara alla sina krav och vi måste också göra det. Får ingen bygga om, då blir det till slut ett museum. 2014 måste arenan vara UEFA-anpassad och 2012 ska planerna vara presenterade. Idag får vi dispens ett år i taget, men nu ska arbetet påbörjas från fritidsförvaltningen med plantäckning och planvärme så vi ska få längre dispenser.

Marknadsföringen, kan den förbättras?
Svar ja. Det är något jag hoppas vi ska bli betydligt bättre på nästa år. Jag tror också det är en nödvändighet att vi fokuserar mycket mer på det. Jag tror faktiskt att vi har blivit lite bortskämda med att ha en produkt som nästan sålt sig själv till publiken. Sedan tycker jag att vi gör ett väldigt gediget jobb i vårt försäljningsbolag med att sälja oss till sponsorer och företag, även om man förstås alltid kan bli bättre. Men arbetet mot publiken har media tagit hand om, och då har det varit främmande att lägga pengar på att marknadsföra sig. Nu har dock publiksnittet fallit och det måste man ju möta med ett antal aktiviteter och åtgärder. Där är vi igång, men det tar ett tag innan saker får genomslag. Jag tror inte man behöver satsa jättemycket pengar, men man måste planlägga det här och bli duktigare på att se varje match som ett enskilt arrangemang som kräver olika former av åtgärder. Vi kan lära mycket av både hockeyn och Göteborg. Det är alltid 11 000 i Skandinavium, oavsett om de ska bussas in. I den planläggning vi håller på med nu så är det här en väldigt viktig fråga.

Vad lockar folk till fotbollen?
Jag tror att det mycket är gemenskapen. Att dela ett intresse med ett antal personer, dela någon form av böjelse. Atmosfären. Stämningen. Sedan så finns det ju en kärna också av mer troende Djurgårdare som alltid är där. Den har ju byggts upp under senare tid. Det har varit väldigt mycket upp och ner, det kändes ett tag som man kände alla när det var 1 600 personer på stadion i norrettan.

Vad behöver förändras i den sportsliga organisation?
Jag tror man ska jobba vidare på ett spår där man försöker att skapa en mycket tydligare röd tråd där man har en mycket klar och tydlig sportslig strategi. Det är då av yttersta vikt att man satsar väldigt mycket på att få fram egna fotbollsspelare. Det var någon som sade att den siste allsvenska fotbollsspelaren från Östermalm är redan född. Jag tror inte vi ska vara naiva och tro att våra spelare föds i klubben, men det viktiga är kanske att man kommer till Djurgården innan man fyller 19 år. Målet är förstås att vi ska bygga upp en stabil verksamhet som försörjer a-laget till en viss del. Nu är det Hellqvist, förut var det Amoah. Det vore kul om man kunde nämna en 5-7 personer. Det ser lite bättre ut, med fler spelare, i ungdomslandslagen.

Är det så att man försöker hitta tillbaks till en röd tråd?
Ja, men jag tror också att det är lite mytomspunnet. Man ville nog gärna framhäva att det var den här ”manualen” och den röda tråden som gav alla framgångar. Det var säkert en del av orsaken, men det mesta skapades av att vi hade ett väldigt talangfullt fotbollslag dit lovande unga spelare ville söka sig. Sedan fanns det säkert en struktur som var tydlig och klar, som man successivt tappade bort under resan. Det man inte hade då heller var ju att man inte ha en tråd för den totala fotbollsverksamheten och det är ju det vi ska skapa nu.

Resurserna är kanske bättre idag?
Nej, jag tror inte det. Djurgården var väldigt tidigt ute att skapa struktur med ett riskkapitalbolag, vilket gav möjlighet att plocka spelare som var på väg till andra ställen. Nu har vi fått ett glapp till Danmark och Norge. Marknaden är idag mycket mer agentintensiv. Ibland träffar man spelare som har fyra agenter med olika geografiska områden.

Vad kommer Göran Arals roll att bli?
Han är idag ansvarig för ungdomselitsatsningen. Han är också ansvarig för att ta fram en sportslig strategi från knatte- till a-lag. I det arbetet ingår också att fastställa vilken spelidé man ska ha, kravprofiler på spelare och tränare. Då pratar vi inte bara a-laget, utan att vi måste fostra 15-åringar på samma sätt.

Finns det en klar värvningsstrategi?
Det tittar vi ju på som en del av den här stora sportsliga strategin. Det finns förstås en strategi idag, men det fungerar framför allt så att tränarna talar om vilket behov som finns och sedan sätter man igång och tittar och tar fram en lista.

Man försöker väl hitta en balans i ett lag där ett visst antal spelare ska ha spetskompetens, ett antal spelare som har potentialen och ett antal spelare av god allsvensk klass. Man måste också titta på åldersstrukturen. Har man bara fantastiskt bra 23-åringar så är det en uppenbar risk att alla plötsligt försvinner. Det är viktigt med en balans där. Där har också styrelsen en roll i att hålla koll.

Hur tycker du att relationen mellan dig, styrelsen och resten av organisationen är gentemot supportrarna?
Allt kan ju alltid bli bättre, det är ju självklart. Jag tycker vi har en bra dialog med Järnkaminerna, men självklart kan vi tillsammans skapa en hel del på de områden vi diskuterat idag. Men vi jobbar ju många gånger idag tätt och intensivt tillsammans och det finns många i vår organisation som har en tät och nära kontakt. Sedan kanske vi från mitt håll och styrelsen kan bli bättre, men det där tror jag kommer att komma. Det har bildats en supporterallians och SEF har utsett tre personer som ska hålla en dialog med alliansen. Utan supportrar har vi ingen verksamhet.

Varför har det inte varit mer information utåt och varför har inte supportrar integrerats mer i verksamheten?
Svårt att svara på. Det gäller väl att hitta en bra balans där så att verksamheten lever sitt liv och supportrarna lever sitt liv, samtidigt som de ibland integreras eller att de samverkar. Men samtidigt som vi kan bli mycket bättre på att hitta formerna för att involvera supportrar i arbetet, så tar det väldigt mycket kraft och resurser så det krävs därför att det också blir någonting av det. Det finns ju inga andra företag som har så många individer som är beredda att hjälpa till utan betalning.

Har du någon konkret idé på vad supportrar kan hjälpa till med?
Marknadsföring och publikrekrytering. De kan säkert hjälpa oss med hur vår produkt kan utvecklas. Det är ju bra att prata med kunderna.
Ni har kontakt med Järnkaminerna, men i övrigt är det skralt?
Det är ju den officiella supporterorganisation som vi har kontakt med. Det senaste halvåret har JK börjat delta i förmöten innan matcher, och vi har skapat en dialog mellan JK och polisen. Det är bra.

Vad står Djurgården för, för dig?
Vi har ju ett policydokument som man måste fylla med någonting. Vi är en öppen förening, en förening där man känner närhet, som skapar engagemang och som är trovärdiga. Men det vill man ju skapa någonting av, med en öppen förening som är väldigt nära publiken och lever i symbios med kunderna. Vi gör en del där, men vi är inte där och det är väl en vision. Det får aldrig bli vi och dom.

Är det något som diskuteras? Går det åt rätt håll?
Jag vill ju hoppas och tror det. Det är definitivt något som diskuteras och framtiden kommer att ta oss dit. Jag tror också det är en nödvändighet om vi ska bli framgångsrika. Det här är fotboll, alla vill känna någon form av delaktighet. Här tror jag att den nya tekniken kommer att hjälpa till att skapa närhet med supportrar också. Är du medlem i DIF så ska du åtminstone veta allt som händer 30 minuter innan det står i tidningarna. Där finns jättemycket att göra!

Finns det några problem eller nackdelar med det stora engagemanget?
Nej, jag ser inga problem i ett stort engagemang. Det kan bara vara fördelar. Det gör ju förstås att det är väldigt många som har åsikter om hur saker och ting ska skötas, men det är väl jättebra.

Informationsflödet
Jag tror det kan förbättras genom att vi faktiskt får tillgång till fler och fler sätt får möjlighet att sprida informationen. Där tror jag det finns mycket att göra tillsammans med hockeyn också. Vi kan investera tillsammans i teknik och bygga upp gemensamma strukturer. Har vi en studio, så ska den vara mobil och vara på Hovet halva året och Stadion halva året. Vad det gäller nerifrån och upp måste vi i så fall hitta former för hur det ska bedrivas. Det känns som det är väldigt personrelaterat idag, men att det saknas en struktur. Det kanske behövs en ”manual” där också.

Får vi det gehör vi ska ha i SEF och SvFF?
Jag har svårt att uttala mig när det gäller SvFF för jag har för lite kunskap och insikt hur förbundet driver sin verksamhet. Där är det ju väldigt mycket med alla distrikt och olika verksamheter. När det gäller SEF tycker jag att vi gör vår stämma hörd på ett bra sätt. Man eftersträvar alltid konsensus och har bland annat lyckats lösa svåra frågor som tex hur fördelningen av TV pengar skall ske.

Vad tycker du om Royal League?
Jag tror det är väldigt viktigt att spela kvalitativa matcher på vintern, eftersom vi har världens längsta försäsong. Och då menar jag inte att i början av december på Södertälje arena lira en fajt inför 316 åskådare.

Behövs det regler från SvFF för hur klubbarna ska sköta publiken?
Det behövs regler kring arrangemangen som stipulerar hur samarbetet på vissa områden ska ske, såsom tv-avtal. Vad det gäller säkerheten behövs det ett regelverk för hur man utrymmer arenan, att det finns brand- och säkerhetsutbildad personal och så vidare. Sedan har ju polisen synpunkter på arrangemanget och den typen av krav måste man kunna ställa på en arrangör.

Vad är din inställning till:

- Pyroteknik?
Jag tror att väldigt många även om man inte erkänner det upplever och tycker att bengaler på en arena skapar någon form av atmosfär och stämning. Det är ju också det man ofta visar upp från andra länder, men också Sverige. Många får problem av den rök som utvecklas och risken för svåra brännskador är uppenbar. NU är det inte tillåtet och då förhåller vi oss till detta.

- Ståplats?
Absolut. Vi går ju mot fullständig UEFA-anpassning av våra regler och de säger att 20 % av en arena får användas till ståplats. Dock inte under UEFA-spel. Det ska vara klart till 2014. Det finns exempel på arenor där man konverterar från sitt- till ståplats och jag tycker att det alltid ska finnas ståplats. Tror att man även i England vill stå. Jag tror också det är bättre att det finns ställen där man ska stå, för att undvika irritation när folk står på sittplats.

- Huliganlagen?
Jag har en ståndpunkt som gäller all form av lagstiftning och det är att det oerhört viktigt att en lag får avsedd verkan. Det får ju inte på något vis äventyra rättsäkerheten i en iver att komma åt en problematik. Det är ju de farhågorna som lyfts fram, och de måste man ta på största allvar. Vi har ju en stark sekretesslag i Sverige och den tror jag inte man bryter upp hur som helst. Sedan brukar jag alltid säga det att det är företeelsen man vill ha bort från arenan, och inte individen. Det är också alltid svårt att lagstifta bort saker. Folk kör för fort varje dag och kommer att göra det även om man höjer straffet.

- Avstängningar?
Det finns saker som kan förändras och vi har förändrat en hel del sedan Mats Jonsson kom in och tog rollen som beställare från fotbollen av tjänsterna runtomkring våra matcher. Han är också den som omedelbart tar en första dialog och diskussion. Vi har idag avstängda supportrar, 27 stycken. Ungefär hälften har begått förseelser på fotbollsmatcher och hälften på hockeymatcher, vilket förklarar att vi har fler än andra lag. Precis som vi pratat om under hela kvällen, kan vi säkert jobba bort mycket av det här. Informera bättre, ha en bättre dialog, skapa bättre evenemang. Sedan kommer det alltid att finnas de som trampar över, får ett gult kort och sedan åker på ett rött kort. Och det är inte ok att uppträda hur som helst. Om jag förstör eller brukar våld, så begår jag en handling som inte är önskvärd. Och då måste man få säga att man inte är välkommen.

Vad tycker vi om Gnaget?
Det är det absolut bästa som finns att vinna över.
Superettan eller allsvenskan?
I allsvenskan. Bakom oss och vi ska vinna derbyna.

En längre version av denna intervju kan du hitta här (PDF).