9 mars 2009

Intervju: Ellinor Persson

Intervjun genomfördes innan valberedningen lämnat sitt förslag till årsmötet.

Namn: Ellinor Persson
Ålder: 43
Befattning: Styrelseledamot i Djurgårdens IF Fotbollsförening.
Civilt yrke: Egenföretagare inom kommunikation.
Sportslig bakgrund: Spelade basket och handboll i unga år.
Relation till DIF: Min sambo är Djurgårdare och min son spelar fotboll i Djurgården, där jag också blev lagledare.
År i styrelsen: Tre år.

Först ska du få presentera dig, och vi skulle vilja veta vad du har för akademisk, yrkesmässig och sportslig bakgrund, men också vad du har för bakgrund eller relation till Djurgården?
Jag är sambo och har två barn som är 11 och 8 år. Jag kommer från Sundsvall och blev Giffare tidigt. Min syster spelade i Giffarna. För min bror blev det IFK Sundsvall. Ha, ha, det splittrade familjen. Jag är uppvuxen i en väldigt sportintresserad familj där fotboll var huvudintresset men jag valde att ha bollen i händerna. Basket och handboll höll jag på med. Genom min sambo som är Djurgårdare lärde jag känna laget. Min stora ingång i fotbollen blev när min son började spela fotboll och jag blev lagledare. Jag har ett eget företag där jag jobbar med kommunikation. Jag coachar människor att stå på scenen, hur man når ut både internt och externt med kommunikation. Jag jobbar som debattledare. Före det jobbade jag på TV i 17 år med nöjesprogram, sportprogram och ungdomsprogram.

Hur känner du övriga i styrelsen?
Jag känner dem bara genom styrelsen, inte sen tidigare.

Har du några andra styrelseuppdrag?
Svenska Basketbollförbundets valberedning har föreslagit mig som styrelseledamot. Årsmötet är den 21/3.

Under 2000-talets första del upplevde DIF-Fotboll en framgångsvåg som många trodde aldrig skulle inträffa. Vad låg bakom framgångarna?
Jag levde med DIF genom min sambo och analyserade inte det så noga då. Men det är alltid så att det är rätt sammansättning av människor. Efter framgång får man absolut inte bli fat and happy . Blev vi det? Jag vet inte. Många andra som var med har teorier om att det var rätt tränare, rätt spelare, allsvenskan var på G, mycket sådana grejer. Jag överlämnar den kompetensen till er.

Varför bestämde du dig för att ställa upp till styrelsen?
Det var just barn- och ungdomsfrågor jag skulle jobba med. Det var viktigt att förändra en hel del som inte fungerar. Det handlar ju också om kommunikation, media, events, så jag kände att jag kunde bidra. Jag valde dock att ställa mig upp på årsmötet för tre år sen och säga ”Jag är giffare och jag kan inte elitfotboll”. Samtidigt, när jag då kom utifrån, såg jag saker från ett annat perspektiv.

Hur och varför blev du kontaktad?
Jag var lagledare i min sons pojklag. I barnidrotten såg jag rätt snabbt alla brister som barn och ungdomsfotbollen har. Det är stora brister. Jag skrev då lite artiklar i våra dagstidningar om bristerna inom ungdomsidrotten. Valberedningen såg de här artiklarna och ringde och frågade. När de ringde första gången så var jag väldigt tveksam. Men jag förstod efter ett tag att jag blev tillfrågad tack vare mitt engagemang för ungdomsidrott och att jag har jobbat med media i så många år att jag även kan bidra där. Jag blev kontaktad av Dan Svanell. Därefter hade jag ett personligt möte med Rutger Barnekow och därefter med Bosse L. Jag var tveksam och ville veta mer. Rutger tyckte därför att jag skulle träffa Bosse. Jag kommer ihåg att det var svårt att förstå hur DIF var uppbyggt. Henrik B hade en heldagsutbildning med mig.

Vad är det som driver och motiverar dig som styrelseledamot?
Det som driver mig är flera saker. I början var det barn- och ungdomsfotbollen. Jag har själv barn som brinner så mycket för fotbollen och ser hur mycket det ger. Det är varje barns rätt att bli sedd som individ oavsett vilken nivå de spelar på. Jag förstår att kärnverksamheten i barn – och ungdomsfotbollen är att få fram spelare till A-laget. Vi ska dock göra det på en human nivå. Jag brinner nog mer för breddfotbollen än elitverksamheten. Men båda måste finnas!
Jag tycker också att det är fantastiskt med det sociala engagemanget där vi verkligen ligger steget före. Då pratar jag om Djurgårdsandan och allt den gör. Jag var inblandad i det internationella seminariet som Djurgården var värd för förra året då vi samlade flera klubbar i Europa som jobbar med sociala frågor.

Djurgården har en stark tradition som gett föreningen ett starkt varumärke. Men vi kan inte enbart leva på vår historia. Jag drivs av att förbättra föreningens brister.

Vad ansvarar du för i styrelsearbetet och stämmer det överens med vad du vill och tycker att du borde göra?
Det har varit blandat. Jag har definitivt gjort det jag vill och kan.

Hur mycket kontakt med kansliet anser du att en styrelseledamot bör ha?
Så pass mycket att du är insatt i verksamheten och förstår vart vindarna blåser. Men utan att lägga dig i den operativa verksamheten. Vi har kompetent personal som gör det.

Vilken kontakt har du med supportrar och vad har det givit dig?
Det är allt från föräldrar man träffar på pojklagens fotbollsmatcher till Järnkaminerna. Jag hade en hel del kontakt med Järnkaminerna under turbulensen i höst. Jag går på medlemsmöten. Det tycker jag är viktigt om man sitter i styrelsen. Det är där du känner vilka frågor som är mest viktiga.

Hur ser du på ditt styrelseuppdrag i ett längre perspektiv?
Jag sitter så länge ni har förtroende för mig och så länge jag själv har den tid och engagemang som krävs.

Hur tycker du att Djurgårdens styrelse bör vara sammansatt? Hur många ledamöter, hur bör arbetet vara organiserat och vilken roll ska ordföranden ha?
Jag vet inte riktigt hur många vi borde vara. Har inte så mycket erfarenhet. Antalet är inte det viktiga utan dynamiken. Här är det så viktigt att medlemmarna tar på sig att också engagera sig. Vilka är styrelseledamöterna? Vad står vi för? Går det i linje med föreningen? Man kan inte bara komma på ett årsmöte och rösta ja och inte veta ett dugg om oss. Där har faktiskt alla ett ansvar. Medlemmarna har ett ansvar och vi har ett ansvar. Det går inte att luta sig tillbaka och tro att det löser sig om jag tar en kopp kaffe och säger ja. Det viktiga är att vi har olika kompetenser. Vi bör inte vara för bra kompisar. Inga affärsförbindelser bör det vara. Jag är skeptisk till ledamöter som har affärer ihop. Det är lätt att bli ja-sägare i en sådan styrelse. Det är inte intressant vem som är ordförande. För min del får det gärna vara en ny varje gång det är möte. Det bör inte vara en för stark ordförande.

Vi som sitter där ska vara väl insatta i föreningen. Vi ska kartlägga Djurgårdens verksamhet. Vilka möjligheter står vi inför? Vilka utmaningar står vi inför? Sen ska vi lägga en strategisk plan med verksamhetsmål. Vi ska se till att det finns ett system så att man följer verksamhetsmålen. Men vi är inte till för att ersätta eller begränsa verksamheten. Vi ska stötta verksamheten! Finnas med som diskussionspartner i med- och motgång. Det är så viktigt att förstå skillnaden. Vi är ett komplement som hjälper till med kunskap men vi ska inte ersätta eller begränsa den.

Finns det saker i styrelsearbetet som skulle kunna förbättras? Vilka? Ska ledamöterna ha olika ansvarsområden? Vilka?
Ja, vi ska ha olika ansvarsområden Sen måste du ändå tycka till och ta ansvar för andra frågor så länge du har kompetensen.

Vad tror du om att ha utskott, som leds av en styrelseledamot men även involverar personer utanför styrelsen? Vilka frågor skulle de i så fall jobba med?
Det skulle vara jättebra. Det fanns ett barn- och ungdomsutskott som jag satt i vilket gjorde att vi kom närmare verksamheten. Det är bra att få in influenser från andra både vad det gäller kunskap och kommunikation. Vi ska inte vara rädda för att plocka in folk utifrån. Det får inte bli för mycket av samma. Det måste in nytt blod hela tiden.

Hur skulle du vilja att resten av DIF Fotboll var organiserat? Vilka avdelningar bör finnas , hur ska de ledas och vem ska de rapportera till?
Vi har valt en VD som i sin tur ska organisera det här. Nu har vi gjort en omorganisering och jag varken vill eller bör lägga mig i det.

Vad ser du för fördelar och risker med en gemensam styrelse för DEFAB och DIF FF?
Jag ser bara fördelar med en gemensam styrelse.

Behövs det mer personal än idag? Hur rekryteras anställda på kansliet och vilka kvalitéer letar ni efter?
Ingen aning. Det räcker dock inte med att vara fotbollsintresserad och ha ett Djurgårdshjärta för att jobba på kansliet. Kompetensen måste finnas.

Hur följs arbetet upp? Finns det något ledningssystem? Planer på ledningssystem? Vilka faktorer bör mätas?
Vi i föreningstyrelsen hade verksamhetsmål och system för att följa upp det. Det har Johan Werner skött lysande.

Fungerar dialog och arbetsfördelning mellan de föreningar och bolag som tillsammans utgör Djurgårdens fotbollssektion?
Jag kan inte svara på vad DEFAB har för förhållande till verksamheten. Vi har ett bra förhållande till vår verksamhet men kommunikationen har inte fungerat mellan DEFAB och oss. Vi har kört helt separata race hela den här tiden. I och med att Bosse har suttit i båda styrelserna så har vi fått rapporter om vad som har hänt i DEFAB. Men DEFAB äger sina egna frågor och vi våra. Trots detta så hade vi kunnat ha haft en bättre kommunikation. Jag skyller inte ifrån mig. Ansvaret är lika mycket mitt som någon annans!

Hur är din helhetssyn på Djurgårdens nuvarande ekonomi och den ekonomiska utvecklingen? Hur kan DIF skapa ett bra och positivt kassaflöde?
Jag är orolig för ekonomin, det är inga roliga siffror att titta på i år. Men samtidigt så måste man också se helhetsperspektivet, se på marknaden generellt och vi är ju i en lågkonjunktur med allt vad det innebär. Vi måste kolla på vad det är vi har tappat, som publiken, och göra åtgärder där. Sen är det klart att en tolfteplats inte genererar lika mycket pengar som när man ligger i toppen av tabellen, det sportsliga resultatet speglar ju av sig i ekonomin också.

Vi bör se över utgifterna , d v s titta på att vi gör allt rätt, en del kan ju vara en resursfördelningsfråga. Min känsla är att samarbetet inom organisationen kan bli bättre, och då ge en bättre ekonomi. Det är vad jag tror.

Hur ser du på att sälja ut delar av Djurgårdens Elitfotboll AB till externa aktieägare?
Det är en svår fråga. Framför allt har jag svårt att se vad konsekvenserna blir. Dom som satsar pengar gör det inte bara med hjärtat utan vill självklart ha något tillbaka. Hur mycket inflytande är vi beredda att sälja? Vad kommer det att betyda för Djurgården och det som Djurgården står för. Som sagt, jag ser inte riktigt konsekvenserna.

Vill du behålla 51%-regeln?
Ja det vill jag. Jag är öppen för att dom olika idrottsförbunden själva ska få bestämma och jag är öppen för en diskussion. Men jag behöver sätta mig in i frågan, för som jag sa, jag har ingen överblick på konsekvenserna. Men säljer vi ut DIF nu idag så skulle det kännas som att en stor del av föreningens hjärta försvann.

Hur anser du att DIF står sig mot andra allsvenska storklubbar när det sponsring och samarbete med företag? Hur kan arbetet förbättras?
Jag vet att vår marknadsavdelning gör ett strålande jobb så det är lite svårt att se hur vi ska kunna förbättra arbetet, men när vi löser arenafrågan så tror jag att det blir mycket lättare. Sen är det ju alltid kopplat till det sportsliga resultatet. Tiden när vi kunde gå ut till företag och tala om vad DIF står för, prata om vår historik osv, den är förbi.

Hur kan man förbättra marknadsföringen av DIF i media, hur ska vi kunna synas mer och på ett mer positivt sätt?
För att komma ut i media så måste vi förstå hur journalister tänker och arbetar. Vi vill ju ha ut vår egen version i media, inte någon annans. Här behöver vi, framför allt spelarna och tränarna, förstå att media är en naturlig del av idrotten. Sen är vi alla ambassadörer för Djurgården, på lördagens fest liksom måndag morgon på jobbet. Glöm inte det.

Arenafrågan är en ödesfråga för Djurgården, vad tycker du är avgörande för att en lösning ska vara acceptabel för Djurgården?
Det viktigaste för mig är var den ligger, det ska kännas rätt i hjärtat, vara på rätt plats och att det är en arena för Djurgården. Vi har ju inte så stor geografisk yta att röra oss på om det ska vara en Djurgårdsarena, jag menar en arena söder om Stockholm är ju helt otänkbart.

Att äga arenan är inte det viktigaste utan att ha inflytande över den. Hur arenan ska se ut och att den passar för fotboll med närheten till spelet. Att vi får inflytande över hur den utrustas med ståplats/sittplats, att det finns bra försäljningsställen som passar Djurgården och vår publik osv. Allt som har med utformningen måste vi få stort inflytande över, så att vi kan få en arena som vår publik gillar, för att då kunna locka tillbaka den publik som vi hat tappat men även för att locka till sig ny publik.

Vi måste lösa kombinationen med ståplats/sittplats där Uefas krav kommer in i bilden, samtidigt som vi måste lyssna väldigt noggrant på vår publiks önskemål.

Hur anser du att arbetet med arenafrågan har skötts, har man använt rätt strategi?
Jag utgår från att den skötts på bästa sätt. Arenafrågan har inte varit föreningsstyrelsens ansvar. Det jag funderar på är hur man kan ligga på myndigheter och politiker på ett bättre sätt, hur vi med medlemmarnas hjälp kan göra det Den diplomatiska vägen har ju inte fungerat sådär jättebra hittills, kanske är det dags för något annat nu. Tänk om alla Djurgårdare klart och tydligt säger att dom inte röster på ett parti som inte ställer upp på våra krav! Nu överdriver jag ganska mycket, men det jag menar är att sätta ett ganska stort tryck på politikerna och myndigheterna, dom tiotusentals Djurgårdare som finns skulle klara det på ett riktigt bra sätt.

Allsvenskan och Djurgården upplevde en publikboom i slutet av 90- och början av 2000-talet, varför tror du att det är så pass många människor som går på fotboll i Sverige idag och varför har publiksiffrorna börjat minska på sistone? Vad kan man göra åt det?
En stor del är nog att media intresserade sig och att det började skrivas väldigt mycket om fotbollen. När publiken började öka hakade media på vilket gjorde att det kom än mer publik och då skrev media ännu mer. Det blev en bra positiv spiral.

Sen ska man ju fråga sig varför publiken har minskat. För Djurgården så kan kanske all turbulens med säkerheten, avhopp och påhopp från styrelser och den dåliga kommunikationen vara ganska naturliga förklaringar, tillsammans med ett sämre resultat rent sportsligt.
Men publiken minskar ju i hela allsvenskan, så man måste kolla vilka det är som lämnat matcherna. Är det äldre, familjer eller tonåringar? Vi måste göra en noggrann research innan vi svarar på den frågan.

Många kanske känner sig osäkra att gå på matcherna nu för tiden, vi måste ta reda på varför publiken väljer att stanna hemma och först då när vi vet kan vi agera.

Hur är din bild av positiv läktarkultur?
Jag kan svara ganska kort på den frågan - att alla känner sig välkomna.

Vad är din inställning till:

*Pyroteknik?
Jag vill gärna ha pyroteknik under organiserade former, den bidrar en hel del till att bygga upp en fantastisk stämning. Sen vet jag själv inte vad det innebär att vara allergisk så mitt förra svar, att alla måste känna sig välkomna är otroligt viktigt och får inte glömmas bort. Men under organiserade former så är jag positiv.

*Ståplats?
Självklart ska vi ha ståplats. Det måste gå att kombinera Uefas krav och vår publiks önskemål. Det är en kostnadsfråga, men självklart ska det gå att lösa den biten.

*Huliganlagen?
Rent spontant så känner jag inte att vi stoppar våld med en ny lag. Jag ser inte riktigt konsekvenserna av den nya lagen, jag har inte riktigt satt mig in i den. Men det är bättre att föreningarna själv tar tag i det och tar sitt sociala ansvar, speciellt när det handlar om unga personer. Djurgårdsandan är ett mycket fint exempel på det.

*Avstängningar?
Om en förening har klara regler för vad man får och inte får göra och någon överträder dom reglerna så är det självklart att det ska finnas avstängningar. Jag kan förstå att det är oerhört kränkande för en person som lever med föreningen, men det är samtidigt ett val som man själv har gjort. Men jag tycker inte att det ska vara livstidavstängningar och sådant, absolut inte.
Vi måste titta över hur vi gör avstängningarna och den som blir avstäng ska inte känna sig helt bortplockad och aldrig vara välkommen tillbaka igen, det tror jag inte på. Vi måste ta ett socialt ansvar till viss del.

Hur anser du att relationen mellan Djurgården och supportrarna är idag? Finns det något som kan förbättras?
Den kanske inte är den bästa just nu. Kommunikationen är något vi absolut måste förbättra! Om man går tillbaka till hösten så är det klart att man inte får supportrarnas förtroende med en sån dålig kommunikation som var. Jag kan förstå att många supportrar känner sig idiotförklarade. Det är viktigt att påpeka att Jonas Riedel gjorde ett lysande arbete. Jag tycker att den dåliga kommunikationen berodde enbart på oss i styrelserna.

Vi måste vara tillgängliga och ärliga! Lägg korten på bordet så undviker du spekulationer och ryktesspridningar. Har du inget att berätta, tala då om att du inte har det. Var dock aldrig tyst.
Att tro att medlemmarna ska acceptera tystnad är respektlöst.

Hur bör publiken bli bemött av personalen på en fotbollsmatch?
Man ska bli bemött med ett leende, dom som jobbar på matcher har ett serviceyrke med allt vad det innebär. Det är otroligt viktigt! Vi borde i första hand tänka på service och inte säkerhet. Namnet DIF säkerhet borde ändra namn till DIF service.

Det gäller inte bara inne på arenan utan även utanför, och inte bara Djurgårdens personal. Att se polisen sitta på hästryggen fullt utrustade är ganska provocerande och det är inte heller en bild man vill mötas av när man går till en fotbollsarena. Jag har full förståelse för att poliserna måste skydda sig själva och att dom har i uppgift att hålla ordning. Självklart. Men även polisen måste tänka mer på service och vilket intryck som dom ger. Polisen ingår också i den atmosfär som man som besökare tar med sig.

Tycker du att det fungerar så idag?
Jag blir alltid vänligt bemött.

Är vi trygga när vi går på matcherna idag?
Jag känner mig inte alltid trygg på derbyna när jag har barn med mig. Det som många uppfattar som härlig stämning kan kännas skrämmande för oss med barn. Men på Stadion har jag alltid varit trygg.

Hur tycker du att det sportsliga arbetet ska vara organiserat? Är du nöjd med den organisation med Aral som ”manager”?
Vi har tillsatt en VD i Alf och en sportchef i Aral och jag har fullt förtroende för den nya organisationen. Vi ska låta Aral sköta det sportsliga tillsammans med VD och tränarna. Vi måste ge alla den tid, tillit och tålamod som krävs. Jag tror på den långsiktiga lösningen, Tränare kommer och går och Aral har huvudansvaret och lägger upp den långsiktiga strategin. Självklart i samråd med tränarna, jag är övertygad om att det kommer att bli bra.

Hur ska man arbeta med talangutvecklingen i DIF? Vem ska värva och vad ska man värva?
Talangutvecklingen består av väldigt många olika delar så det är svårt att svara kort och exakt på den frågan. För det första så måste vi ta reda på vad som inte fungerat tidigare. Innan vi går vidare så måste vi ha klarhet i det, vad som inte varit bra. Varför har tidigare spelare i Djurgården slutat eller inte utvecklats? Har vi inte tagit hand om dom, har dom inte trivts? Vad är det som gått snett och vad kunde vi ha gjort bättre?

Djurgården har varit dåliga på att komma fram till vad vi står för. Vi måste ha en röd tråd, från knatteverksamheten till elitsatsningen, och det är nu Arals uppgift att bygga upp det. Vi måste få en röd tråd i allt vi gör.

Ett hot mot ungdomsverksamheten är att många tränare gör för mycket för sin egen vinnings skull. Det handlar inte bara om spelsystemet eller träningsupplägget, utan även värderingar och människosynen. Människor kommer och går, därför så är det otroligt viktigt att den röda tråden följs, och den ska vara så lockande att tränarna vill komma till oss.

Vi måste också ta ansvar för den sociala biten, allt det hänger ihop med utvecklingen på fotbollsplanen, och förstår vi inte det så kommer vi inte långt. Att bara stirra sig blind på att utveckla fotbollstalangen håller inte, det måste finnas plats för att utvecklas som individ, det går hand i hand. Tränaren måste se och tänka på det långsiktiga och inte bara på kortsiktiga resultat.

Goda träningsmöjligheter är också en stor del i hela satsningen, och Djurgården är på god väg där. Vi har redan några konstgräsplaner och flera nya är ju på gång och det är väldigt viktigt för breddfotbollen! En målsättning är ju att Djurgårdens A-trupp år 2014 till 40% ska bestå av spelare som kommer från juniorlagen, och av dom så är jag övertygad om att en hel del kommer att hittas i breddfotbollen och inte bara elitsatsningen.

En annan iakttagelse som jag gjort är att det inte får bli för mycket träning, barnen ska inte drillas utan glädjen måste få finnas kvar. Vii en elitsatsning och det finns barn som vill träna fotboll fem gånger i veckan, men man får inte glömma bort dom som vill träna två gånger i veckan. Vi behöver både elit- och breddverksamheten men glappet däremellan får bli för stort. Det kommer att komma spelare från breddverksamheten in i A-laget, att helt stirra sig blind på elitsatsningen blir lite fel.

Sen tror jag inte riktigt på internationella jämförelser. Vi kan inte stirra oss blinda på hur dom tar fram talanger Spanien, Frankrike , Polen etc. Dom kulturella skillnaderna är så stora så vi kan inte jämföra rakt av. Vi behöver anpassa vår fotbollsutbildning till vår kultur. Det viktiga är att se det hela i ett långsiktigt perspektiv. Att även tränare och föräldrar gör det. Aral tror på det långsiktiga och jag hoppas att han fortsätter med det och orkar hålla ut med den visionen.

Vilka andra Djurgårdssektioner bör DIF fotboll samarbete med?
Hockeyn! Vi har mycket att lära av varandra, på flera sätt. Som exempel kan man kanske ha en gemensam marknadsavdelning, men det finns även mer att utveckla. Allt samarbete är bara positivt.

Hur ser du på Djurgårdsalliansen?
Jag vet för lite om alliansen om jag ska vara ärlig. Jag vet ungefär vad dom jobbar med, men jag vet för lite om vad som händer. Den känns lite hemlig.

Ser du möjligheter för ytterliggare samarbete med näringsliv, föreningar och andra samhällsorgan?
Absolut! Jag är öppen för alla förslag. Det kanske inte ligger högst upp på agendan just nu, men det är bara positivt som kan komma från det. Jag är definitivt för mer sådant.

Vad tycker du att DIF står för, och lever vi upp till det idag?
Vi är i alla fall inte steget före. Men Djurgården är en förening med fantastiska traditioner! En sak som slog mig redan innan jag kom in i styrelsen för tre år sen var att jag ser massor av människor, både barn och vuxna, som går runt med Djurgårdssouvenirer på sig. Uppe i Sundsvall är det inte alls samma sak med giffarna, man ser att hela Stockholm är fullt av Djurgårdsfamiljens medlemmar.

Min dotter som är åtta år ställde ungefär samma fråga till mig för några veckor sen, vad Djurgården stod för, och jag kunde inte riktigt svara på det. Jag kan våra ledstjärnor och jag kan vår vision, men på något sätt så saknas det en gemensam värdering som ska genomsyra hela verksamheten.

Alla kan säga att vi har så mycket tradition och hur fantastisk Djurgårdsfamiljen är, men det saknas ändå något som man kan berätta för dom som inte är Djurgårdare. Det här inget som styrelsen kan göra ensamma, det handlar om alla Djurgårdare tillsammans.
Det gäller inte bara supportrar utan även när man ska locka till sig spelare. Värderingarna ska vara väldigt starka och tydliga.

DIF är ju så mycket, men huvudgrejen är ju fotboll och det bör finnas en röd tråd, från knattar och ungdom ändå upp till A-laget. Och då menar jag inte bara spelsystem eller träning, utan värderingar som ska finnas kvar oavsett tränare. Arbetar man i Djurgården ska man bete sig enligt våra värderingar, det är så vi ska bemöta spelare, tränare och föräldrar. Det går inte att stå och falla med människor som kommer och går, dom grundläggande värderingarna ska vara så starka att dom lever vidare ändå.

Människosynen och värderingarna ska vara lika oavsett om det handlar om kansli, tränare och spelare eller styrelse, och kan man inte förlika sig med det bör man göra något annat eller söka sig till en annan klubb.

Hur ser du på Djurgårdsandan?
Jag är väldigt stolt över Djurgårdsandan och allt som den har gjort, och fortfarande gör. Att vi tar ett socialt ansvar leder bara till något gott, oavsett om det handlar om sjukhusbesöken eller drive-in-fotbollen. Allt ger bara positiva effekter.

I den lågkonjunktur vi nu befinner oss i så är det tufft för alla idrottsföreningar att få samarbetspartners. Många satsar nog på socialt engagemang före idrott och därför så ökar vi också DIFs attraktionskraft genom Djurgårdsandan.

Hur anser du att Djurgårdens medlemmar har fått sina intressen tillgodosedda i SEF och SvFF?
Ska jag vara ärlig så vet jag inte så mycket, det är DEFAB som skött det mesta av det där så jag har därför svårt att uttala mig. Men rent spontant så blir svaret inte alls.

Vad är DIF riktigt bra på just nu och är det något som vi kan förbättra?
Djurgården har ett starkt varumärke som vi lever på, vi är bra på att ta ett stort socialt ansvar och vi är bra på breddfotbollen.

När det gäller vad vi kan förbättra så får jag nog säga sporten, det var inget bra år 2008. Sen är det kommunikationen inom hela organisationen! Både inom DIFs styrelser, som nu blir en, till anställda och ut till medlemmar. Vårt varumärke är väldigt starkt och det klarar av den turbulens som har varit och vi klarar av ett sportsligt dåligt resultat, men vi kan inte leva på historien hur länge som helst.

Vad tycker vi om gnaget?
Haha, jag har barn så jag säger ”fiender på plan, inte på stan”. Det är läskigt att ta med barn på derbyn när man går från tunnelbanan eller bilen med halsdukar och möter det andra lagets supportrar. Det känns inte helt okej. Man ska bara känna sig stolt över sina färger, nu är man både stolt och rädd.

3 mars 2009

Intervju: Lars-Erik Sjöberg

Intervjun genomfördes innan valberedningen lämnade sitt förslag inför årsmötet.

Namn: Lars-Erik Sjöberg
Ålder: 48
Befattning: Styrelseledamot och talesman i föreningsstyrelsen
Civilt yrke: Arbetar på Carnegie
Relation till DIF: Aktiv inom ungdomsfotbollen sedan början av 2000-talet
År i styrelsen: Sedan 2007

Först ska du få presentera dig, och vi skulle vilja veta vad du har för akademisk, yrkesmässig och sportslig bakgrund, men också vad du har för bakgrund eller relation till Djurgården?
Jag är född och uppvuxen i Sollefteå, precis som Bosse Lundquist vilket är ett roligt sammanträffande. Själv har jag aldrig haft talangen eller intresset för att bli riktigt bra i någon sport. Jag är mer av en breddidrottare och jag har prövat på de flesta sporterna som ung. Jag har gått ekonomlinjen på Stockholms universitet och har sedan mitten av 80-talet jobbat som projektledare och kundansvarig vid kapitalmarknadstransaktioner som börsnoteringar, nyemissioner och uppköp över börsen.

Hur känner du övriga i styrelsen?
När jag började i föreningsstyrelsen i mars 2007 så hade jag bara träffat Bo Lundquist och Alf Johansson vid enstaka tillfällen i samband med olika projekt på jobbet, och Torbjörn Althén i samband med DIF ungdomsfotboll då jag har en son som spelat i Djurgården sedan han var knatte. Douglas Roos som sitter i riskkapitalbolagets styrelse har jag haft som kund när han var VD för Ladbrokes Norden.

Har du några andra styrelseuppdrag?
Bara i privata bolag.

Under 2000-talets första del upplevde DIF Fotboll en framgångsvåg som många trodde aldrig skulle inträffa. Vad låg bakom framgångarna?
Jag är bara en betraktare utifrån, eftersom jag inte var med då. Men när Bosse kom till föreningen var han extremt lyhörd. Han satt då som VD/ordförande, vitaliserade föreningen och gav den ekonomiska möjligheter i samarbetet med Tommy. Han såg till att få in rätt tränare och det värvade oftast helt rätt spelare. Sedan om det fanns något magiskt spelsystem eller Arals pärm, det är väl ingredienser som funnits där med. Men det är som sagt var en ren utifrånbetraktelse.

Efter 2003 har framgångarna sinat. De dubbla gulden 2005, cupvinsten 2004 känns utåt som skörden av det som gjordes rätt under decenniets första 4 år. Vad hände?
För att vara på topp, oberoende vad det handlar om, måste man alltid utmana sig själv och inte stirra för mycket på konkurrenterna. Det tror jag inte att man gjorde. Du tappade också ett antal nyckelspelare som var med under en längre period. Samtidigt skall vi glädjas åt dessa fantastiska framgångar och konstatera att det med våra förutsättningar är mycket svårt att hålla sig allra högst uppe under en längre period. Och om man tittar i närtid så finns det ju inga andra än Göteborg som lyckats med att plocka tre guld under en så kort tid.

Hur gick det till när du hamnade i styrelsen?
Jag har tidigare hjälpt till lite inom ungdomsfotbollen i början på 2000-talet så mitt namn fanns nog på valberednings karta sedan tidigare. Jag hade ett samtal med valberedningen något år innan jag slutligen fick frågan om jag var intresserad att sitta i föreningsstyrelsen. Och det var ingen svår fråga att svara ja på.

Vad fick dig att tacka ja?
I mitt dagliga jobb har jag mycket kontakt med olika styrelser och har en förståelse och intresse för styrelsearbete och utifrån det så bedömer att jag kan tillföra något i styrelsearbetet. Det tillsammans med att det är ett hedersuppdrag för en Djurgårdare, med stort ansvar, gjorde att jag tackade ja.

Vad ansvarar du för i styrelsearbetet?
Föreningsstyrelsen har utöver ekonomiska frågor haft ansvaret för medlemsfrågor, ungdomsfotbollen och Djurgårdsandan. Sedan september har den uppdelningen inte riktigt funnits, eftersom vi dels fokuserat på den interna organisationen för hela Djurgården Fotboll och dels flyttat över det dagliga ansvaret till DEFAB och dess styrelse för förenings verksamhet. Ungdomsfotbollen och de ekonomiska frågorna har varit i fokus för mig.

Stämmer det överens med vad du vill och tycker att du borde göra?
Sedan två månader är jag adjungerad i DEFAB-styrelsen. Då kan man ju konstatera att min kunskap och erfarenhet kommer till större behållning där, med de ekonomiska kunskaper jag har. Men så är det ju med livet i övrigt. Det finns en massa saker som man måste göra, och även Bill Gates måste ju ibland göra annat än det han är allra bäst på.

Hur delaktig är du i styrelsens övriga arbete?
Samtliga styrelseledamöter måste vara tillräckligt allround för att kunna delta i samtliga beslut. Man kan inte bara ha sin nisch eller ämnesområde, och inte kunna svara på de övriga områdena. I föreningsstyrelsen har vi i princip haft fyra olika huvudområden. De måste man kunna hyfsat väl, så man kan vara med i dialogen och bidra med sin erfarenhet. Kan ibland tycka att en del är lite för tystlåtna i vissa frågor. Jag försöker i alla fall ställa frågor och lära mig alla områdena så gott det går så att jag kan ställa mig bakom samtliga beslut.

Ett annat problem ibland är att många och ibland även styrelseledamöter vill att styrelsen skall besluta/lägga sig i frågor som är mer av operativ karaktär. Detta är givetvis en svår avvägning i en verksamhet som Djurgården Fotbolls där det är lätt att ha synpunkter på felen och vad som behöver åtgärdas och att styrelsen skall agera i tid och otid. En styrelse ska inte vara med i alla detaljer och dessutom får man ingen bra kontroll i uppföljningen, eftersom man är delaktig i utförandet.

Vilken kontakt har du med supportrar och vad har det givit dig?
Jag har mycket kontakt med supportrar och medlemmar i olika sammanhang inte minst bland mina arbetskollegor och vänner och får genom dem många frågor, kommentarer och förslag. Om du tänker på de supportrar som organiserar sig i olika grupperingar, och deras representanter så träffar jag dem regelbundet i olika sammanhang. Oftast är det Järnkaminernas ordförande Magnus Öhrman som representerar dem. Kunskapen i olika frågor hos de mer engagerade medlemmarna är givetvis större och då får man också ett större utbyte med dem.

Hur ser du på ditt styrelseuppdrag i ett längre perspektiv?
Jag är vald på två års mandat till mars 2009. Jag har sagt att det styrelsearbete som föreningen har drivs i mål till årsstämman. Får jag frågan ska jag fundera på det, men nu är fokus att få allt i hamn till årsmötet.

Hur tycker du att Djurgårdens styrelse bör vara sammansatt?
Hur många ledamöter, hur bör arbetet vara organiserat och vilken roll ska ordföranden ha?Vi satt ju ett antal dagar i september och funderade på hur vi skulle gå vidare, både förenings- och DEFAB-styrelserna. En av anledningarna till att det blev som det blev var att det var för få som såg helheten. Det går helt enkelt inte att ha två styrelser. Nu har jag suttit som adjungerad i DEFAB och kan konstatera att det är väldigt många frågor som hänger ihop. Riskkapitalbolaget bör dock ha en separat styrelse, eftersom det är andra ägare.

När det gäller sammansättningen måste det vara personer som är tillräckligt allround för att klara samtliga frågor. Man kan inte välja personer som har en alltför låg lägstanivå på vissa områden och måste ha möjlighet att se helheten: sporten, marknad, försäljning. Det kommer vara avgörande frågor de närmaste åren om vi vill ha den nivå vi hade i början av 2000-talet.

Hur ska ordförandes roll vara?
Jag tror inte att det finns något universalsvar här, utan det beror även på vad du har för VD och styrelse i övrigt. Det måste finnas en balans och jag ser i mitt jobb många bra men även mindre bra uppsättningar ordförande/vd. Antingen har du en visionär och drivande ordförande som är väldigt beslutsmässig. Då måste du ha en pragmatiker och ”doer” som VD som ser till att allt blir gjort och att det är ordning och reda. Jag har svårt att se att det skulle vara en nackdel att Bosse varit så stark. Åtminstone under de första åren tror jag det var en nödvändighet och en anledning till de framgångar Djurgården hade då.

Vad tror du om att ha olika utskott knutna till styrelsen?
Man hade ju utskott förut, med en gemensam styrelse och det har hela tiden funnits olika arbetsgrupper för vissa större frågor som t.ex. arenan. Om vi väljer en gemensam styrelse igen tror jag också att vi måste jobba mer med utskott, med någon från styrelsen och någon av de anställda. Det kan vara marknad eller försäljning, eller kanske ett utskott för det sportsliga.

Ska enskilda medlemmar involveras i utskottsarbetet?
Självklart. Det görs ju redan idag. I arenafrågan har det väl funnits ett par enskilda personer som varit engagerade utifrån. Och även när det gäller anläggningar för ungdomssidan så har personer utanför styrelse/organisationen anlitats i projektgruppen. Detta kommer nog att bli än viktigare framöver med en begränsad ekonomi.

Hur skulle du vilja att resten av DIF Fotboll var organiserat?
Vilka avdelningar bör finnas, hur ska de ledas och vem ska de rapportera till?Vi är mitt i ett förändringsarbete nu som ska fortsätta. Det har varit brist på samordning. Ibland har det fungerat väldigt väl, men i andra sammanhang inte alls. Nu tror jag att det löser sig genom en VD och flera avdelningschefer och så får de se till att optimera resurserna. Vi är inte i mål än, men jag tror den process som är igång är tillräcklig.

Är organisationen på kansliet bra?
Vi har ju tagit ett inriktningsbeslut som Alf har presenterat på styrelsemötet. Chefer har utsetts på avdelningarna och sedan är det upp till dem att organisera sina verksamhetsområden. Det är en process som jag tror kommer vara framgångsrik. Styrelsen ska rekrytera VD och vissa ledande befattningshavare, men att rekrytera övriga anställda är en VD-fråga. Det kan inte vi i styrelsen bestämma.

Vad är Din helhetssyn på DIF:s nuvarande ekonomi och ekonomiska utveckling?
Situationen är besvärlig. Vi har haft en intäktsnivå som har varit på tok för låg, om vi tittar på de framgångar vi har haft och att vi är en storstadsklubb och en av de största klubbarna i Sverige. Vi borde ligga i topp på intäktssidan, men det gör vi inte så där återstår ett stort arbete. Den andra sidan är att man under ett par år haft ett tillräckligt bra ekonomiskt resultat för att dra på oss på tok för höga kostnader och också en felaktig organisation med egen VD i föreningen och så vidare. Det har gjort att nu när nedgången kommer med minskade intäkter från sponsorer och publik så är vi riktigt illa ute. Här kommer det att krävas att vi följer situationen mycket nära den närmaste tiden.

Vilka är de viktigaste intäkts- och utgiftskategorierna och hur kan de förbättras?
De viktigaste intäktsposterna är intäkterna från biljettförsäljning, TV-pengar och inte minst från samarbetsavtal eller sponsorer, men totalsumman är för låg. Biljettintäkterna kan vi förbättra genom bättre arrangemang och spel och då följer också TV-intäkterna med. När det gäller sponsor intäkterna så har vi för lite stora konton.

På utgiftssidan är det väldigt mycket personalkostnader. Där måste vi jobba utifrån att vi ersätter dyra spelare med billigare spelare, t.ex. genom ungdomssatsningen men också genom förvärv. Dock ser jag det som att vi långsiktigt mer har ett intäktsproblem än ett kostnadsproblem.

Hur ser du på 51 % -regeln?
Idag har vi i Sverige via Riksidrottsförbundet 51 %-regeln och inom Djurgården Fotboll har vi kravet att verksamheten i princip skall vara helägd. Jag tycker att det istället skall vara de olika idrottsförbunden som skall avgöra vilka övergripande regler som skall gälla inom sitt område. Sedan är upp till varje förening och dess medlemmar att avgöra hur de vill att sin klubb skall styras. Om 51 %-regeln tas bort och vi själva inom Djurgården får bestämma så måste det vara till något som är bättre och kan tillförsäkra oss en långsiktigt och stabil finansiering samtidigt som vi får en tillräcklig kontroll. Om detta kan uppfyllas har jag ingen principiellt mot detta. Ett alternativ till en eller ett begränsat antal investerare är ju att sprida ägandet brett till våra medlemmar. Frågan känns dock inte aktuellt idag.

Hur kan man förbättra marknadsföringen av Djurgården?
Jag har svårt att avgöra om vi kan göra så mycket mer, och synas bättre i media. Uppmärksamheten bygger mycket på sportsliga framgångar och att det finns personer som är attraktiva intervjuobjekt. Som spelare, tränare, styrelseordförande m.m.

En utmaning är marknadsföringen av Djurgården till företag och där och där turbulens kring arenorna och i styrelserna inte underlättar vår försäljning till dessa grupper. Sedan går det ju alltid att göra mer, men jag har inga konkreta saker vi ska göra för att öka exponeringen eller så.

Bör Djurgården äga och spela på en egen arena?
Det viktiga är inte att äga en arena utan att kunna disponera arenan och få de ekonomiska fördelarna av ökat utnyttjande, större publik och ökade försäljningsintäkter. Det föreslag kring en ombyggnad och hyresarrangemang av Stockholm Stadion skulle passa oss mycket bra och skapa helt andra förutsättningar för Djurgården jämfört med de andra Stockholmsklubbarna.

Hur har arbetet med arenan gått?
Jag har ju inte varit aktiv i arenafrågan så jag har svårt med initierade kommentarer mer än att det tagit lång tid. Kan vi dock förverkliga arenan kring Stockholm Stadion som tänkt så måste vi vara mycket nöjda över det arbete som lagts ner från olika parter.

Föreningsstyrelsen har ju också jobbat mycket med anläggningsfrågor för ungdomsfotbollen och även där ser det nu jättebra ut efter många års slit från många personer! Från att ha haft de sämsta träningsanläggningarna så kommer vi ju snart ha de kanske bästa i Stockholmsområdet. Även här har det tagit mycket längre tid än våra förhoppningar från början och då inte minst för Hjorthagen som ännu inte är klart.

Hur ska en arena finansieras? Sälja ut namnet eller extern ägare?
Är det Stadionspåret som gäller så står ju Stockholm stad för en stor del av finansieringen, precis som Globenarenan. För resterande del som ligger på Djurgården så måste det lösas och då är riskkapitalbolaget ett naturlig samarbetspartner.
Utformandet?
Det finns ett antal saker som måste bli bättre på Stadion. Närheten till spelet och då måste man ju få bort löparbanorna. Vi måste också ha mer ändamålsenliga sittplatser, bekvämlighetsanläggningar och försäljningsmöjligheter. Det skapar ju också möjligheter för att ha andra arrangemang där. Det vore ju fantastiskt att kunna fortsätta ha ski jump-tävlingarna. En modern arena i det här fantastiska skalet som ligger i närheten av city. Det kan inte bli bättre.

Varför upplevde Allsvenskan en publikboom i slutet av 90-talet och början av 2000-talet?
Det var lite spännande i slutet av 90-talet. Aik som tog sig till Champions League och fotbollen blev överhuvudtaget mer attraktiv. Fler TV-sändningar och ökat intresse från tidningar gjorde att det blev en positiv spiral kring fotbollen. Därefter kom framgångarna för Stockholmslagen och mer eller mindre fullsatta derbyn som givetvis påverkar både publiksnitt och ökade massmediaintresset ytterligare. Denna trend har hållit i till för något år sedan.

Vad har vi haft en negativ publikutveckling under året?
Publiken har ju uteblivit framförallt de senaste fyra-fem hemmamatcherna. För mig själv så skedde något i samband med Sverige-Ryssland. Jag tror att intresset för fotbollen under en längre tid och inte minst inför EM har varit mycket haussat, men jag tror att Sverige-Ryssland förstörde mycket och skapade den känslan av att ”fan, vi är rätt dåliga på fotboll”. Nu satt jag dessutom där med ryska kunder som bjöd mig. Det i kombination då med att Stockholmslagen inte har spelat särskilt attraktiv fotboll och inte varit så högt i tabellen, tror jag tog död på mångas intresse. Publikantalet under derbymatcherna påverkar i stor grad också vårt totala publiksnitt. Jag har en känsla av att vi har levt med för höga publikintäkter jämfört med vad vi har förtjänat i Stockholm och där tror vi får det svårt att komma tillbaka.
Vad kan vi göra?
Vi behöver ett attraktivare spel, ligga bättre till i tabellen och att göra tillställningarna roligare. Sedan har ju vi ett specifikt problem med max 7-8 000 bra platser på Stadion.

Vad är din bild av positiv läktarkultur?
Det jag gillar med svensk fotboll, och framför allt derbymatcherna, det är ju intensiteten kring arenan, tifon, att du hela tiden har en klack som skanderar tillsammans med bra underhållning i övrigt på plan. Eller ja, ibland är den väl dålig. Bitvis när jag såg Barcelona-Valencia i december på plats så blir det lite avslaget. Även om det är sjuttiotusen i publiken så händer det inte så mycket kring arenan. Där är vi mer av det anglosaxiska slaget, och det är en del av showen.

Vad är din inställning till pyroteknik?
Generellt positiv då det ger en härlig inramning men då måste vi kunna lösa det på ett säkert sätt för både publik och spelare samtidigt som vi har alla tillstånd. Det är inte acceptabelt att det sker okontrollerat och där föreningen drabbas av böter eller andra straff.

Ståplats?
Jag är inte emot att ha ståplats och det ingår i vår fotbollskultur. Det finns ett förslag att varje arena får ha upp till 20 procent ståplats och det motsvarar ungefär det behov som finns inom Djurgården.

Huliganlagen?
För dåligt insatt i detaljerna i lagförslaget för att ha någon åsikt. Säkerhetsfrågorna har ju inte legat på föreningsstyrelsen. Men så som det varit de senaste åren runt arenorna på derbymatcherna, så kan vi inte ha det. Det är inte långsiktigt hållbart. Har en kollega på jobbet som med sina kompisar har säsongsbiljetter och när dessa åtta kraftigt byggda farbröder inte går på derbymatcherna för att der är obehagligt och stökigt, då måste vi göra något. Vi har ett ansvar att göra så det blir mycket bättre.

Avstängningar?
Nu har det ju legat på säkerhetsbolaget och jag har aldrig varit med själv att stänga av någon, så jag vet inte. Nu görs det ju en översyn av säkerhetsorganisationen. En del säger att vi har många avstängda, men jag vet inte om det är vi som har många eller de andra som har få?

Hur anser du att relationen mellan DIF och supportrarna är idag?
Finns det saker som kan förbättras?Jag blev rätt överraskad när den här händelsen i början av september kom upp. Jag hade inte märkt av det där i de möten som jag haft med supportrar. Men jag kan hålla med i mycket av den kritiken som Wille, Mats och Magnus hade. Det var saker som inte fungerade som de skulle. Det vittnar ju om att det egentligen fanns en ganska öppen diskussion och att vi har haft väldigt högt i tak. Därför blev jag väldigt förvånad över händelseutvecklingen och det tillvägagångssättet som Wille, Mats och Magnus hade när de förankrade sin kritik väldigt brett. Sedan kan jag tycka att Bosse med flera reagerade alldeles för kraftigt. Jag har dock inte upplevt att det har varit några problem att ha den dialogen eller att få information, om man väl har sökt information.

Hur bör publiken bli bemött av personalen på en fotbollsmatch? Tycker du att det fungerar så idag?
Först måste man fråga sig ”Vad är DIF-personal?”. Alla personer oberoende av roll är ju en del av en serviceorganisation och publiken är en kund och ska bli behandlad som sådan. De som säljer biljetter, tar emot biljetter eller sköter säkerheten ska vara vänliga och behandla publiken väl, så länge man inte förbrukat det förtroendet. Sköter jag mig inte som kund på läktaren eller snattar på ICA kan jag ju inte klaga på om det vidtas åtgärder mot mitt agerande. Är jag medlem i Djurgården så har jag dessutom via medlemskapet förbundet mig att bete mig som DIF och förbundets stadgar föreskriver.

Det har aldrig varit ett problem för mig men jag är sällan på ståplats som verkar ha de största problemen. Samtidigt är det ett personligt ansvar jag har som åskådare att följa de regler som finns och kan inte skylla på andra.

När jag var publikvärd i våras så upplevde jag att ett antal av de personerna som var på den sektion där jag stod kanske inte skulle ha kommit in på arenan överhuvudtaget. Jag tyckte det var obehagligt och upplevde att andra runt omkring dem upplevde samma sak. Enkla önskemål från mig som publikvärd att inte stå i utrymningsvägar möttes med spott och hot, vilket inte är acceptabelt.

Du har redan sagt att derbyna upplevs som otrygga, men är vi trygga på Stadionmatcherna?
Ja, det tycker jag. Jag har inte hört någon som tycker annorlunda. Det är mysigt. Det är fasiken skitmysigt. 8-9 000 en sommar eller höstkväll, det är fantastiskt. Det är ju en del av en gemenskap.

Hur tycker du att det sportsliga arbetet ska vara organiserat?
Styrelsen har tagit ett beslut om organisation och att Göran Aral skall vara ansvarig för sportsliga verksamheten. Nu är det upp till VD och Göran att få på plats organisationen under Göran. Det handlar bl.a. om samordningen av ungdomssidan och den övriga breddfotbollen. Fungerar det inte får vi väl titta över det, men organisationen måste få en chans att finna sin form och utvecklas.

Vem är det då som ska bestämma över spelfilosofi och värvningar?
Göran har presenterat ett övergripande policydokument som styrelsen har godkänt. Utifrån det så är det ju sportorganisationen som ska identifiera vilka behov av spelare vi har. Framför allt på vilka positioner vi brister. Sedan gäller det att vaska fram ett antal personer som kan spela där och förankra det med både styrelse i DEFAB och riskkapitalbolaget. Jag har bara varit med vid värvningarna av Youssef och tränarna, men då har det tagits fram ett väldigt gediget underlag. Och då ska DEFAB och riskkapitalbolaget bedöma om det är värt insatsen.

Är vi på rätt spår med talangutveckling och ungdomssatsning?
Där är jag ju dessutom pappa och kan se satsningen i verkligheten. Att satsningen behövs det är det inget tvivel om. Djurgården har ju varit sämst att få fram egna talanger i Allsvenskan, och det är något som inte är hållbart ekonomiskt eller bra för våra ungdomar. Att vi nu har flera spelare från juniorlaget som är med A-lagstruppen är en stor sporre för övriga i juniorlaget. Dessutom är det fantastiskt att vi fått finansiärer till en sådan långsiktig satsning som kan göra skillnad.

Hur ser du på Djurgårdens samarbeten med andra klubbar i Sverige och utomlands?
Samarbetet är ju till för att stärka både Djurgårdens och den andra klubbens verksamhet. . Nu har man valt att samarbeta med Vasalund och Skellefteå. Om det är rätt klubbar eller rätt sätt att jobba får framtiden visa. Jag tycker att av de diskussioner vi haft med klubbarna så har det upplevts som ett väldigt positivt samarbete, men jag har svårt att jämföra med andra klubbsamarbeten i fotboll.

Vilka andra DIF-sektioner bör Djurgården fotboll samarbeta med och inom vilka områden?
Relationen till hockeyn har ju inte varit bra, och det tror jag har legat mycket på det personliga planet. Den frågan tror jag är löst och undanröjd nu och jag tror inte att man bara ska skylla på fotbollen. Kan vi hitta bättre administrativa lösningar? Smartare sätt att sälja medlemskap eller andra produkter till Djurgårdare? Samarbetsområden där vi bättre jobbar med marknadsföring till viktiga sponsorer? Dela på flera kostnader som tex. Wille med DIF-TV.

Ser du möjligheter för ytterligare samarbeten, med näringsliv, föreningar och samhällsorgan?
Det finns säkert massor av samarbeten. Barcelona har UNICEF på tröjan och vi hade Childhood. Kan man gå ihop med Röda korset? Det finns säkert en massa möjligheter, men de får man utvärdera från fall till fall.

Hur anser du att Djurgårdens medlemmar fått sina intressen tillgodosedda i SEF och SvFF?
Min utgångspunkt är att vi ska vara den ledande fotbollsföreningen i Sverige och det innebär också att vara drivande i SEF och SvFF. Det är mycket enklare att driva våra frågor inifrån än utanför. Och som ordförande eller styrelsemedlem så har man större möjlighet att påverka agendan.

Vad står DIF för enligt dig? Lever vi upp till det idag?
Tradition och modet att vilja vinna. En annan viktig del är också att vilja förnya oss. Trots all tradition har vi haft modet att våga förnya oss. Den förändring som tog vid när Bosse och Tommy kom till Djurgården fotboll och gjorde om organisationen i slutet av 90-talet, det var också starkt. De bytte tränare och formerade en ny strategi.

Jag tycker generellt sätt att vi lever upp till det rätt bra, men man kan väl alltid bli bättre. Nu har vi haft en svacka, men ur ett historiskt perspektiv är vi ju väldigt bra. Det är fantastiskt att vi faktiskt har fler SM-guld än Gnaget och Bajen tillsammans. Och nu är vi ju i en ny förnyelsefas i fotbollen och vi får hoppas att vi kan skörda frukterna av det relativt snart. Och tradition, det lever vi definitivt upp till.

Vad tycker du om DIF-andan?
Jag hade inte sett Djurgårdsandan som medlem och supporter, förrän jag fick det presenterat vid ett av styrelsemötena. Man hade väl sett att spelarna besökte sjukhus och sådant, men bredden och djupet i verksamheten blev jag överraskad av när jag fick det presenterat första gången. Jag tror det är en väldigt viktig bit, men sedan får vi väl se vilka förutsättningar vi har och vad vi kan finansiera i framtiden. Vi har finansiering under tre år, men från 1 juli 2009 måste vi finansiera det själva och då får vi se vilka områden där vi får ut mest av pengarna. Även om vi haft det här seminariet med de fyra andra klubbarna, så tror jag att vi ännu mer måste sälja in det till våra sponsorer och andra. Dels för finansieringen, men främst för att öka attraktionskraften för Djurgården. Det blir ju viktigare och viktigare att vara en good citizen. Jag tror vi blev utnämnda av UEFA som en av de bästa i Europa faktiskt.

Hur kan informationsflödet internt och externt förbättras, vad det gäller Djurgårdens kontakt med media, medlemmar och andra?
Den är svår. Jag har fått mycket mejl och samtal under hösten. Journalister skriver en sak, rätt ibland men oftast fel, och sedan kräver folk att vi måste dementera eller få in en artikel med en annan version. Och min erfarenhet är att man aldrig lyckas med det. Det har funnits en kritik om att vi måste komma ut till sponsorer och medlemmar tidigt, men det kan ju vara svårt när man får ett mejl klockan 22:30 att få ut det fort. Men visst finns det tillfällen då vi kunde ha gjort olika saker i bättre tid. Sedan är det förstås så att söker du information så får du den.

Vad är DIF riktigt bra på just nu?
Medlemsutvecklingen. Det är fantastiskt att vi har så många medlemmar. Det är ju fler än vad vi har publik på matcherna. Det är inte bara det direkta ekonomiska, utan det handlar också om informationsflöde och vår långsiktiga försäljning.

Och vad kan vi förbättra?
Sporten i så fall. Vi kan inte titta tillbaka på 2008 som ett framgångsrikt sportår. Det är inte bra på någon nivå. Juniorlaget klarar sig knappt kvar, a-laget på tolfte plats och U-21 sist i serien.

Vad tycker vi om Gnaget?
Det är som ett syskon lite grann. Det är en slags hatkärlek. Det vore jäkligt tomt om inte Gnaget fanns. Men jag tror faktiskt att man vill ha dem i allsvenskan. Tror inte det har varit en fördel att Gnaget åkte ur hockeyn, även om man var skadeglad. Och derbyna mot Aik är mer på allvar än mot Hammarby för min del.

Här kan du läsa en längre version av denna intervju (PDF).

23 februari 2009

Intervju: Gustaf Törngren

Intervjun genomfördes innan valberedningen lämnade sitt förslag inför årsmötet.

Namn: Gustaf Törngren
Ålder: 34 år
Befattning: Styrelseledamot i föreningsstyrelsen
Civilt yrke: I grunden ekonom men skriver nu en doktorsavhandling i Ekonomisk psykologi/Financial Behavior vid Stockholms Universitet.
Sportslig bakgrund: Pojkspelare på bra nivå.
Relation till DIF: Djurgårdare sedan 1987 då familjen flyttade till Sthlm (från Helsingfors). Har varit engagerad i Järnkaminerna i många år och har god kontakt med en hel del supportrar och anställda i föreningen.
År i styrelsen: Invald i mars.

Under 2000-talets första del upplevde DIF Fotboll en framgångsvåg som många trodde aldrig skulle inträffa. Vad låg bakom framgångarna?
Jag vill börja med att poängtera att jag bara suttit i föreningen styrelse sedan mars 2008 så mina omdömen får ses som kvalificerade supportergissningar snarare än något initierat facit. Men ur det perspektivet så upplever jag att det fanns en otroligt stark framåtanda och nybyggaranda i slutet på 90-talet. Bo Lundqvist, Tommy Jacobsson m.fl. kom in med drivkraft, energi, kapital och kontakter. Samtidigt hade man ett antal personer med otroligt stark känsla för föreningen respektive kunskap om fotboll i Tomas af Geijerstam, Bo Andersson, ”manualgruppen”, m fl.

Kring det här byggde man smarta ekonomiska lösningar och ett framgångsrikt lag och hade också en portion tur och tajming vilket är lätt att glömma bort. Det fanns en spelarmarknad där Djurgården kunde fånga upp spelare som Isak, Elmander, Kim, Adde i samma lag under en period. Jag är inte säker på att det skulle gå idag över huvud taget, oavsett hur skicklig man skulle vara.

Vad hände sen?
Dels blev vi av med ett halvdussin landslagsspelare som vi inte lyckades ersätta i samma takt som de försvann. Det förklarar varför vi inte varit lika överlägsna fotbollsmässigt. Vad gäller organisationen så bör jag återigen brasklappa mig för att jag vare sig var anställd i föreningen eller satt i någon styrelse under denna period och således får chansa lite. Intrycket jag har är dock att det blev fler kockar som skulle röra i samma gryta utan att det var tydligt definierat med uppgifterna. Styrningen blev otydligare och man gjorde vissa ansatser till att tydliggöra men i praktiken blev det ändå inte som man hade tänkt sig utan man fick en trögstyrd organisation som samtidigt som den var hierarkisk ändå var otydlig. Det gjorde att idéer som borde ha fått genomslag och åtgärder som borde ha vidtagits inte kom fram.

Vad ansvarar du för i styrelsearbetet?
Man kan säga att jag hade frågor kring medlemmar och supportrar på mitt bord eftersom jag har rätt goda förankringar bland supportrar och Järnkaminerna. En roll jag tror jag tagit på mig är att försöka beskriva hur olika händelser och beslut kan uppfattas ur supporterperspektiv. I det sammanhanget är det också viktigt att nyansera det och fånga upp fler än bara de 1000 mest engagerade och hängivna. Även de andra är en otroligt viktig del av Djurgården. Hela styrelsen är dock delaktig i de frågor som legat under dess ansvar. Under hösten har arbetet blivit lite annorlunda. Styrelsen blev mindre än tidigare, ytterligare ansvarsområden flyttades över till DEFAB-styrelsen, och alla fem ledamöter som kvarstod har fått bidra på alla fronter med det som blev kvar.

Hur skulle du vilja att resten av DIF Fotboll var organiserat?
Nu har vi en ny organisationsstruktur framtagen av Alf Johansson i samarbete med DEFAB-styrelsen. Vi måste se om den sätter sig, utvärdera organisationsstrukturen och analysera vilka åtgärder som behöver vidtas för att få optimal struktur och fördelning av resurser.
Föreningsstyrelsen gav i höstas Per Darnell och DEFAB-styrelsen fria händer att skapa en mer enhetlig organisation, minska splittringen i olika delar och därmed effektivisera. Sen är det intressant att komma till insikt att i en sådan situation har varje individ sitt eget intresse och revir att försvara. Det handlar om fördelning av resurser och befogenheter. Jag hoppas att den nya styrelsen under våren har energin att följa upp och utvärdera omstruktureringen. Det finns personer i den nuvarande DEFAB-styrelsen som har stor kompetens inom det här området. Jag har stor förhoppning om att de ska kunna bidra i det här arbetet.

Hur följs arbetet upp?
Mitt intryck är att det tidigare har funnits brist på uppföljning, rutiner, kvalitetssäkring. Tydlig rollfördelning, ansvarsfördelning, uppföljning, resultatutvärdering. Allt det är viktigt för att bli starkare. Det gäller på alla områden, spelarna också. Det borde t ex vara självklart att varje spelare kartläggs grundligt inför varje säsong. Sådana rutiner tror jag periodvis har funnits i för liten utsträckning i Djurgården.

Av någon anledning har det funnits viktiga saker som fallit mellan stolarna och aldrig slagit rot. Det är i någon mån en klimatfråga. Vissa typer av frågor har fått väldigt stort genomslag och stöttats uppifrån, andra frågor har inte fått fäste. Marknadsföringen mot publik är en sådan. I viss mån kan man tala om att det är en kostnadsfråga men då måste man åtminstone undersöka det först, skaffa sig ett underlag och konstatera ”jaha, vi skulle tjäna si å så mycket men de skulle kosta ännu mera och vi tror inte att vi skulle tjäna in det på sikt heller”. Då har man gjort sitt jobb, men så länge det inte är så, så är man ute och cyklar. Det måste tas fram en plan och utarbetad strategi på alla verksamhetsområden. Jag tror att förmågan, kompetensen, finns i stor utsträckning i föreningen, dels i organisationen och dels i styrelsen. Det borde ha gjorts för länge sen. Varje dag är ytterligare en dag för sent. Det kan bli skillnad nu.

Vad är Din helhetssyn på DIF:s nuvarande ekonomi och ekonomiska utveckling?
Föreningens (DIF FF Fotboll) ekonomi är i princip i balans. Jag kan inte siffrorna för Djurgårdens (DEFABs) ekonomi i detalj, men vet att den är ansträngd. Vi ska nog inte förvänta oss några högprofilvärvningar i dagsläget. Varken fotbollssektionen eller hockeysektionen kommer ha det lätt ekonomiskt den närmaste tiden. Bl a därför bör vi se över möjligheterna till att kapa kostnader/öka intäkter genom samarbete över sektionsgränserna.

Vilka är de viktigaste intäkts- och utgiftskategorierna och hur kan de förbättras?
Det finns mycket att göra på många områden. Största orsaken till att resultatet 2008 blir sämre än väntat är att biljettintäkterna rasade i förhållande till budget. I Sverige står publik-, sponsor- och tv-intäkter för ungefär en tredjedel vardera. Sponsorsamarbeten ska dra in +30 miljoner och det finns ett antal personer som jobbar med det. Lika mycket ska dras in på biljetter med bara en tredjedel av Tomas af Geijerstam. Förutom att administrera biljetterna ska han nämligen även sköta matchprogram och Djurgårdaren plus lite annat. Hans resurser att marknadsföra och sälja biljetter är väldigt begränsade. Jag tror att det vore väldigt bra att tillföra den sidan resurser genom att utnyttja den säljorganisation som vi har, som är proffs på det här. Jag har pratat med flera personer i DIF i flera år om vikten av att marknadsföra oss mot publik.

Där pengarna saknas i svensk fotboll är däremot sponsorsidan. Jämfört med Norge som plockar spelare från oss så är det sponsorintäkterna som vi skiljer oss på. Där vi drar in 30 miljoner så drar ett norskt lag in 50 eller 60. För att komma ikapp på detta område räcker det inte med att vi i DIF blir ännu bättre utan jag tror att frågan även måste drivas centralt från förbundshåll då förbundet/SEF är en dominerande prissättare av svensk fotboll.

Hur ser du på att sälja ut delar av Djurgårdens Elitfotboll AB till externa aktieägare? Vilket inflytande skulle de i så fall få? Bör 51 %-regeln finnas kvar?
Jag är inte tillräckligt insatt för att ge ett tvärsäkert svar, men kan inte spontant se varför 51 % -regeln skulle omöjliggöra investeringar i Djurgår’n. Jag kan förstå argumentet att det är svårt att göra en stor investering och sedan helt lämna över besluten. Samtidigt lyckas man i många andra länder få fram väldigt stora investeringar trots att det fortfarande är föreningar som styr och medlemmar som röstar (Spanien t ex). Det verkar som att det går att lösa där Och nivån på sponsoravtalen, som verkar vara svensk fotbollsekonomis svaga punkt, är ju inte avhängig att man tar bort 51%-regeln.

Arenafrågan beskrivs ofta som en ödesfråga för Djurgården. Vad tycker du är avgörande för att en lösning ska vara acceptabel för Djurgården?
Jag älskar Stadion som är en stor del av min egen Djurgårdsidentitet. Tittar man på nybyggda arenor runt om i Europa så är den ena den andra lik. I bästa fall är de funktionella men det finns ingen riktig känsla. Stadion är en unik arena i hela världen. Det vore otroligt roligt om det gick att omvandla den till arena där man kan spela elitfotboll på 2000-talet. Det skulle dock krävas mycket stora förändringar av dagens Stadion för att den skulle uppfylla de krav som ställs på en arena som ska utgöra vår sportsliga och ekonomiska bas i framtiden. Om dessa förändringar går att genomföra politiskt och arkitektoniskt är jag osäker på. En framtida arena måste inrymma de faciliteter som gör att föreningen kan tjäna de pengar som krävs för att konkurrera om SM-guld.

Hur har arbetet i arenafrågan skötts?
Det känner jag inte riktigt att jag haft tillräckligt med information och insyn för att kunna svara på.
Hur ska arenan finansieras?
Finansiering har aldrig nämnts som ett problem. Jag kan inte detaljerna så jag hoppas att det inte har varit glädjekalkyler utan att man har investerare som är intresserade av att vara delaktiga i ett arenabygge. Om detta har ändrats pga rådande ekonomiska klimat kan jag inte svara på.

Varför upplevde Allsvenskan en publikboom i slutet av 90-talet och början av 2000-talet? Vad tror du driver så många att faktiskt gå på fotboll i Sverige och varför har publiksiffrorna minskat? Vad kan vi göra för att få större publik på matcherna, både på kort och lång sikt?
Det är svårt att på rak arm komma på en förklaring befriad från ”konjunkturella” faktorer. Nästan alla delförklaringar som handlar om inställning hos supportrar, förbund och media har koppling till att det förekommer svängningar. Så länge fotboll spelats i Sverige har publikintresset varierat kraftigt från en tid till annan. Då blir det svårt att säga att det handlar om attityden från SvFF/SEF, huliganism, eller någon annan enskild faktor när det inte var förklaringen i tidigare svängningar som trots allt uppstått. Det viktigaste är att oavsett orsak så kan man motverka nedgången med olika åtgärder. Där är supporterinitiativen, att försöka få en bättre dialog mellan supportrar som engagerar sig i svensk fotboll och organisationerna som styr svensk fotboll, lovvärda.

Det är bra att supportrarna erbjuder sig att frivilligt ställa upp och diskutera och komma med sin input. Det borde SEF och SvFF tacksamt ta emot. Det är en annan sak att de i slutändan beslutar i och äger frågorna, det är helt riktigt. Men att inte ta emot gratiskonsultingen som en allt mer organiserad supporterkultur är beredd att erbjuda vore tjänstefel. Det blir fullständigt patetiskt när man drar igång ett jippo som cuphelgen i Gävle , står helt oförstående när det inte kommer någon publik, och trots fiaskot avfärdar tanken på att förankra sådana upplägg hos supportrarna.

Vad är din bild av positiv läktarkultur?
Positiv supporterkultur är i grund och botten allt stämningsskapande som inte utsätter andra för direkt fara eller kränkning. Var dras gränsen? Det är inte en kränkning att håna folk för att de är gnagare. Väljer man att vara gnagare har man valt att kränka sig själv. Att häckla motståndarspelare för fotbollsmässiga tillkortakommanden är också ok i min bok och en del av spelet som alla måste vara med på. Men om en spelares fru har fått cancer och man gapar om det på en match så har man i min värld gått över gränsen. Det finns mänskliga värden som måste få stå högt över fotbollsantagonismen.

Bengaler är skitsvårt, ligger precis i mitten. Jag har full förståelse för de som anser att ”jag/vi som förening kan inte ta ansvar för ett arrangemang där någon, förmodligen en ung person, kommer att brinna upp,”, vilket förr eller senare händer om man släpper bengalerna fria. Folk har bränts illa och kommer att göra det i framtiden också. Då är det svårt att säga ”vilken otur”. Om man sagt att det är ok så har man ett medansvar. En person som säger att det är helt ok med huliganism kan inte senare säga ”fan vilken otur att någon råkade dö eller bli grönsak”. Säger man att slagsmålen är ok så säger man också att man accepterar att folk förr eller senare kommer att dö eller bli skadade eftersom det är en oundviklig konsekvens av att sopa folk allt vad man orkar i backen utan skydd. För att återgå till pyroteknikfrågan så är det klart att jag också gillar bengaler. Framförallt under rätt ljusomständigheter så är det sjukt snyggt. Skitroligt, ball pryl, plus att de för många säkert ger ett lite rebelliskt inslag p.g.a. förbudet. Jag tycker att man borde kunna hitta medelvägar kring användandet av pyroteknik och därigenom få bort den prestige som i dagsläget omger frågan.

Ståplats?
Såklart! Svensk fotboll måste till varje pris värna om den stämning som trots allt skapas på svenska fotbollsläktare. ”Man biter inte den hand som föder en”.

Huliganlagen?
I grund och botten är det inte så mycket konstigheter med de flesta av de olika förslag som kallas för ”huliganlagen” (och som alltså inte är en lag). Man vill t ex göra lättare att straffa folk som springer in på planen. Det finns en hel del som är befogat och som de flesta supportrar borde kunna skriva under på. Sedan finns vissa delar framförallt det interimistiska tillträdesförbudet, som jag är mycket skeptisk till. Det är upplagt för att det kommer fattas beslut som felaktigt kränker folks frihet och rättigheter. Är det rätt poliser, dvs de med gedigen kunskap om fotbollsfolket, som fattar besluten så skulle det kunna fungera men alla som har åkt på fotboll som supporter vet att vi är en av de grupper i samhället som polisen ofta behandlar helt godtyckligt.

Avstängningar?
I sig inget konstigt. Man sätter upp regler för hur man ska bete sig om man går på matcher. Bryter man mot dem så finns någon slags bestraffningssystem. De flesta är överens om vissa begränsningar som man måste hålla sig till på fotboll av hänsyn till andra människor. Sedan tycker jag att man måste vara oerhört noggrann med hur man använder bestraffningarna. Det är en kränkning av en person som älskar sitt lag att inte få gå på fotboll. Man berövar en människa någonting. Därför är det fullständigt barockt med livstidstraff och liknande som används i vissa länder. Det ska vara oerhört noga med hur man delar ut avstängningar och vad man vill uppnå med dem. Används de rätt så tror jag att de kan vara förnuftiga. Kan man med hjälp av avstängning få en person som har förstört för DIF att få nytt perspektiv på verksamheten och sitt agerande så har man lyckats med någonting och avstängningen har varit meningsfull. Misslyckas man med det då har man inte uppnått något. Man bör som förening sträva efter att sprida sina värderingar genom att inkludera människor, inte genom att exkludera.

Hur anser du att kommunikationen mellan DIF och supportrarna är idag? Finns det saker som kan förbättras?
Det finns definitivt mycket att förbättra och att återvinna supportrars och medlemmars fulla förtroende blir en av föreningens viktigaste uppgifter framöver. Samtidigt tycker jag att det finns många saker som Djurgården gjort under många år för sina supportrar som glöms bort när man ibland känner att Djurgården skiter i dem. Djurgården har dock brustit i en del frågor bl a pga otydligheter i organisationen. Som ett resultat av detta har kommunikationen varit otydlig, otillräcklig, och alltför sporadisk i vissa situationer. Säkerhets/servicearbetet är en symbolfråga som behöver lösas. Där har jag fått intryck av de ansvariga att det har tagits på allvar och att det kommer att bli förändringar som jag tror kommer ge önskat resultat.

Hur bör publiken bli bemött av personalen på en fotbollsmatch? Tycker du att det fungerar så idag?
Min upplevelse är att det överlag är ganska trevligt. Jag upplever mig sällan illa bemött om jag själv försöker vara smidig. Det finns dock helt klart saker som kan bli bättre och en övergripande genomgång av vad Djurgården ska sköta för typ av uppgifter på våra matcher har genomförts. Jag anser att en fotbollsförening skall ge publiken service medan myndighetsutövande och ingripanden mot brottslighet ska ligga under polisen. Det skall vara tydligt vad man får och inte får göra på våra matcher och så länge man håller sig inom dessa ramar ska man bli trevligt bemött och få god service. Sen ska vi inte glömma att det handlar om ett givande och tagande. Samtidigt som säkerhets/servicepersonalens organisation och arbetssätt ses över så skulle en del av besökarna också behöva kamma till sitt sätt att bemöta personal och övrig Djurgårdspublik.

Hur fungerar Djurgårdsandan?
Djurgårdsandan är en fantastisk idé och verksamhet med en enorm potential för föreningen. Det finns mycket att göra och är oerhört viktigt att inte tappa. Det finns flera ben som Djurgårdsandan står på som är jätteviktiga och man som Djurgårdare kan vara stolt över. Drive in fotbollen i Alby och Järfälla är t ex ett strålande projekt. Förutom att bedriva en social och sund verksamhet för kidsen i dessa områden så finns en ytterligare potential för föreningen. Om vi kan bli det mest naturliga alternativet för lovande spelare, föräldrar, och publik, från dessa områden så är det klart att vi har ett enormt försprång gentemot våra konkurrenter. Det är därifrån snarare än från innerstan framtidens fotbollsspelare kommer att komma.

Man kan fråga sig hur mycket är ett projekt som på detta sätt profilerar Djurgården är värt markandsföringsmässigt? Vi har dock ännu inte riktigt hittat de ultimata samarbetsformerna för hur Djurgårdsandan och resten av föreningen ska dra nytta av varandra och detta blir en viktig fråga för VD och kommande styrelse.

Här kan du läsa en längre version av denna intervju (PDF).

12 februari 2009

Intervju: Martin Selin

Intervjun genomfördes i december 2008, alltså innan valberedningen lämnat sitt förslag inför årsmötet.
Namn: Martin Selin
Ålder: 51
Befattning: Ledamot i föreningsstyrelsenCivilt yrke: VD för Netsafe
Relation till DIF: Djurgårdare sen sex års ålder, har tränat ett P93-lag.
År i styrelsen: Sedan 2007

Kan du berätta om vad du har för akademisk, yrkesmässig och sportslig bakgrund, men också vad du har för bakgrund i eller relation till Djurgården?
Jag är djurgårdare sen sex års ålder, blev det när jag fick en Djurgårdströja av min äldre kusin, en sån där klassisk med breda ränder.

Jag har varit egen företagare i princip hela mitt liv, sen jag var 20 år. Hade i 18 år ett företag som importerade kopiatorer, alltså kontorsmaskinsbranschen. Efter det har jag varit egen företagare inom IT-säkerhet, Netsafe, som jag är VD för.

Jag började i Djurgår’n som tränare för ett P93-lag 1998, det var min son som gick på knatteskola. Sen blev det mer och mer, jag var ansvarig för det laget egentligen både som tränare och lagledare, och var väl det fram till ungefär år 2000. Då hade jag sen något år tidigare kommit in i något som hette ungdomsutskottet som var underställt föreningsstyrelsen. Vi jobbade med anläggningsfrågor mycket och vi jobbade också med strukturen av kansliet uppe på Hjorthagen. De hade inte alls den personalstyrka som de har idag, utan när jag började då var det en person som jobbade på kansliet, och idag är de betydligt fler.

2006 bestämde man att ungdomsutskottet skulle integreras, man lyfte upp frågan, det kom på tapeten med satsning på egna ungdomar. Man integrerade ungdomsutskottet, det var jag, Tobbe Althén och Ellinor Persson som valdes in i föreningsstyrelsen, Med facit i hand kan man tycka att det fanns både för- och nackdelar med förändringen. Vi var en bra grupp som bara jobbade med ungdomsfrågor, sen var Tobbe Althén vårt språkrör till föreningsstyrelsen. Som supporter är jag ständig medlem sen 1994 i fotbollen och hockeyn.

Jag har haft årskort de flesta åren som jag kommer ihåg, men på den tiden när vi spelade nere på Krillan då gick jag på hemmamatcherna utan årskort. Starkaste minnet är väl 1985 när vi gick upp i kvalet på Stadion, Teddy Sheringham spelade sin första säsong i Djurgår’n. Tråkigaste var väl när Terror-Tommy kom in och förstörde matchen och den säsongen, och mycket för föreningen. Även om man till viss del kan förstå att någon reagerade. Det var en katastrofal domarinsats från början till slut. Det låg i luften, vi hade inte de här publikvärdarna då. Jag försvarar det inte alls, men det var nästan dömt att det skulle inträffa något dramatiskt i den matchen.

Känner du övriga i styrelsen?
Jag har ju lärt känna dem under de här två åren, och även innan kände jag ju dem genom Djurgår’n, men vi har inte känt varandra privat eller umgåtts .

Varför ville du ta steget till styrelsen?
För det första är det kanske det mest hedrande att få en förfrågan om man vill vara med i Djurgårdens styrelse, om man som jag är gammal djurgårdare. Sen så brinner jag just för ungdomsfrågor. Jag var ju ansvarig i ungdomsskottet för anläggningsanskaffande och för breddfotbollen, det är de sakerna jag brann för då och som jag fortfarande brinner för.

Får du jobba med det du brinner för?
Ja det tycker jag faktiskt, jag känner att jag har haft förtroende från de andra, att de har låtit mig jobba med de bitarna och vi har också presterat tycker jag, inte fullt ut som jag hade hoppats på breddfotbollen, men på anläggningsfrågorna så har det hänt otroligt mycket de sista två åren vilket jag känner mig delaktig i, och är ganska stolt över.

Är det ett optimalt upplägg?
Ja, jag tycker de här områdena är positiva att jobba med och de är framför allt utvecklingsbara sen finns det andra som har andra intresseområden som de vill utveckla.

Hur delaktig är du i styrelsens övriga arbete?
DEFAB är ju den kommersiella biten i föreningen, där ligger all elitverksamhet, alla spelarkontrakt och nästan alla anställningar. Föreningsstyrelsen har ungdoms/breddidrotten, Djurgårdsandan och Klocktornet. 85% av omsättningen ligger i DEFAB och resten i föreningen, men om man säger beslutandemässigt har DEFAB haft väldigt fria händer. Jag tycker kanske att vi skulle ha haft en bättre kommunikation mellan de olika styrelserna.

I föreningsstyrelsen har vi ju haft en väldigt bra grupp sedan september som har fungerat bra och där vi haft väldigt bra diskussioner. Vi kom ju i en situation när Bosse Lundquist hoppade av där vi ställdes inför att antingen fortsätta eller så skulle det bli omval, vi var ju fem stycken då vilket krävdes för att vi skulle vara beslutsmässiga. Om en till hoppade av från föreningsstyrelsen skulle det ha blivit omval och då hade hela styrelsen upplösts, men vi bestämde oss för att vi var valda fram till mars och ville faktiskt fylla upp det förtroende vi hade, vilket jag är glad för. Vi har egentligen inte haft någon större kommunikation med DEFAB utan vår grupp har svetsats samman mer i föreningsstyrelsen.

Fortfarande ingen kommunikation?
Det vi gjorde då var att vi krävde att Lars-Erik Sjöberg skulle bli adjungerad i DEFAB-styrelsens möten för att vi skulle få den informationen som avhandlas på DEFAB:s möten. Så skulle det ha varit redan från början, men det är lätt att vara efterklok.

Hur ser du på en gemensam styrelse?
Det beror på vilka ansvarsområden de har som väljs in i styrelsen.
Bäst vore nog att ha en styrelse kompletterad med olika arbetsgrupper.

Har du haft kontakt med kansliet?
Jag träffar kanslipersonalen på Hjorthagen nästintill en gång i veckan. Mest informellt, mycket telefonsamtal, sen är det alltid vissa mer och vissa mindre, men de på Hjorthagen träffar jag regelbundet.

Klocktornet och DIF-andan har jag också regelbunden kontakt med, det är de enheterna som ligger inom mitt verksamhetsområde. På Valhallavägen är jag ju tre-fyra gånger i månaden så jag träffar de också, Henrik Berggren är väl den jag har mest kontakt med. Jag har mycket möten där, jag är med i en anläggningsgrupp också och vi har möten en gång i månaden.

Vilken kontakt har du med andra supportrar?
Som styrelsemedlem så har man ju två platser på Kungliga läktaren, det ingår i förmånerna. Men jag har kvar årskort på sektion A, så jag sitter väl kanske två tredjedelar på A och en tredjedel på Kungliga. Samtidigt är det roligt att sitta på Kungliga där jag har mina styrelsekompisar och andra vänner. Jag går ofta ner till medlemstältet och tar en bärs före matchen, så jag känner mig nog mer som supporter. Sen har jag åkt på många bortamatcher både med buss och till Turin.

Hur ser du på ditt styrelseuppdrag i ett längre perspektiv?
Egentligen ser jag inte längre än till mars då mitt mandat går ut.

Ur ditt perspektiv enbart?
Som jag sa tidigare, det är en otroligt hedrande förfrågan att få, så jag skulle nog tacka ja, och jag skulle nog göra det mest av skälet att det nog inte finns så många som har det områdesansvar som jag har och jag tror att mycket av det jag jobbar med är ett vägval för föreningen för framtiden, plus det här med ungdomssatsningen. Anläggningsfrågan är ju faktiskt till vissa delar löst nu, men det ligger ju till grund för att man ska kunna ha en bra ungdomssatsning.

Hur bör styrelsen vara sammansatt? Vilken roll ska ordföranden ha?
Om man utgår från att det blir bara en styrelse - kanske en sju-åtta stycken i antal. Jag tycker man ska ha en bredare sportslig kompetens än vad som funnits hittills. Är man åtta stycken tycker jag det är för lite med en person som har det sportsliga ansvaret. Jag tycker naturligtvis att ungdom ska vara representerade av två personer av de åtta. Kanske en som jobbar med anläggning, då både ungdomsanläggningar och elitarenan. Sen tycker jag att det bör vara ett par stycken som jobbar med marknadsbiten, att sälja föreningen och dra in pengar.
Är det någon som har det ansvaret idag?
I föreningsstyrelsen nej, i DEFAB är det Johan Skarborg och Per Bouveng. Sen har ju Bosse (Lundquist) lite av den rollen också. Jag tror att det är för lite egentligen. Vi har ju egentligen haft Tommy Jacobsson och Bosse Lundquist från början, sen har vi haft flera namn historiskt. Valberedningen har ett jätteansvar där att hitta rätt mix.

Ordförandens roll?
Det är viktigt att ha en ordförande som lyssnar och delegerar, som har bägge de egenskaperna. När man har åtta stycken i en styrelse så kan man välja olika områden – om vi tar anläggningar som exempel - så kan den som är ansvarig för anläggningar ha en grupp i sig som träffas utanför själva styrelsen, där den styrelseledamoten rapporterar på styrelsemötet, men så har det inte varit tidigare.

Finns det saker i styrelsearbetet som kan förbättras?
Dels informationen, jag skulle vilja ha ett styrelsearbete där man går igenom, man har en punkt, där alla styrelsemedlemmar går igenom sitt område – ”vad har hänt sen senast” – det kan räcka med 3-5 minuter, att man får rapporter. ”Det här har jag gjort, det här avser jag att göra, vi har haft möte i min grupp och det här kom vi fram till”.

Finns det fler ansvarsområden du vill se i styrelsen?
Djurgårdsandan tycker jag är en oerhört viktig byggsten i vår framtid. Det skulle kunna ligga under ungdom, det skulle också kunna ligga under marknad. Jag tycker det är en viktig bit.

Jobba med utskott eller grupper?
Om jag tar anläggningsgruppen, Ulf H Pettersson, han är den som varit inblandad i elitarenafrågan. Han lägger ner hur mycket tid som helst på det här och är drivande och ser till att vi i anläggningsgruppen för ungdom har möten en gång i månaden och skriver protokoll och gör ett jättejobb. Han och jag, och Johan Werner och Matte Jansson, vi har träffats en gång i månaden och har gjort det nästan ett helt år tillbaka. Väldigt disciplinerat, och även om vi bara har ett avstämningsmöte på en timme så har vi kommit framåt. Sen har vi fått den här utvecklingen då i och med att vi i många år har bearbetat både idrottsnämnden och idrottsförvaltningen och politiker och så, så det har fallit ut alla de här planerna. Det känns som att vi har fått betalt för allt jobb vi har lagt ner.

Ta in medlemmar/supportrar i arbetsgrupper?
Absolut, det tycker jag. Det vore synd att inte utnyttja de resurserna som finns.

Vad gjorde oss så framgångsrika i början av 2000-talet?
Jag tror att det fanns en hunger i hela föreningen efter framgångar. Bosse L kom in, han var hungrig, lyhörd, lyssnade på alla som hade synpunkter. Nya träningsgrepp, Putte som införde ishockeytänket. De spelarförvärv vi gjorde var otroligt lyckosamma – allt från Kim Källström, Adde Johansson, Isaksson, Elmander, Den Ouden, Sören Larsen. Jag säger inte att det är en slump allting, men allting spelade oss rätt i händerna. När vi tappade Touma till Aik fick vi Andreas Johansson.

Sören och Zoran var en bra dynamisk duo. Zoran var då, hoppas han är det fortfarande, oöverträffad i att utveckla unga talanger och få dem att tro på sig själva. Sen får man inte glömma det viktigaste namnet, Stefan Rehn. Hans ankomst lyfte hela laget. Inte bara att vi hade en kille som kunde hålla i bollen på mittfältet, men också bara hans närvaro lyfte hela laget. Det var en massa faktorer som man lyckades formera på rätt sätt.

Vad hände?
Jag tror att vi blev mätta, på samma sätt som vi var hungriga 1999. Vi trodde att vi skulle fortsätta vinna utan att anstränga oss. Hela konceptet att vara steget före, det blev en klyscha utan innehåll. Jag tror att det var några felvärvningar. Jag tror att Putte Carlsson är en person som gillar nya utmaningar, och jag tror att om han skulle komma in nu skulle han kunna tillföra mycket positivt, han har ingen låst bild av hur det ska se ut i fotbollsvärlden.

Det var ett otroligt misstag när Jonevret försvann, att man tog in Grönhagen, istället för att överlåta det åt Rehn och Sandberg. Det måste ha varit en riktig käftsmäll på Rehn. Grönis stod för det traditionella gamla, inte att man skulle bygga vidare. Man ser ju nu hur Rehn utvecklats i Göteborg, som jag ser det var han på väg att utvecklas enormt i Djurgår’n.

Är Djurgården organiserat på ett bra sätt idag (december 2008)?
Just nu är den nya organisationen inte färdig så jag vet inte. Bland annat i ungdomssatsningen är jag en förespråkare för att ha en väldigt stor bredd i botten. Jag vet själv av egen erfarenhet att många spelare kommer fram först i äldre åldrar. Det är väldigt tragiskt om någon bortsorteras när de är 11-12 år för att de inte håller måttet, och då slutar spela fotboll eller går till ett annat lag och blommar ut sen.

Ser du någon risk med hopslagningen av styrelserna?
Jag tycker det är viktigt att det finns en annan öppenhet i den nya styrelsen än vad som funnits mellan styrelserna, så jag ser nog mer möjligheter än risker.

Hur bör vi rekrytera personal?
På ungdom anser jag inte att det behövs flera i antal. Det viktigaste tycker jag är att man har någonstans att vara (träningsytor), man har börjat lite i fel ände och anställt fler personer. Men som det ser ut nu är vi på väg att få fler anläggningar. Här är det lite så att de bästa tränarna inte vill jobba med barn, men det borde man kunna vända på, kanske genom att avlöna dem bättre och höja statusen. Man ska komma in och utveckla teknikkunnandet mellan 7-11 år.

Hur har arbetet rapporterats till styrelserna?
Henrik Berggren till exempel, han är ju med på de flesta styrelsemöten och drar siffror, så ekonomiska rapporter tycker jag funkar bra. På marknadssidan finns det mer att göra genom att utnyttja styrelsemedlemmarnas nätverk på ett bättre sätt. Jenny (Furtenbach) är oerhört ambitiös och driven, men hon borde få bli involverad i att utnyttja styrelserna, hon kanske gör det i DEFAB, det vet jag inte.

Vad är din helhetssyn på DIF:s ekonomi och ekonomiska utveckling?
Jag är oroad för framtiden, det är massa faktorer som spelar in. Det är lågkunjunktur, det är sviktande publiksiffror, det är partners som drar åt svångremmen. Publikbråken är en faktor som har gjort att företag drar sig för att stoppa in pengar i en enskild storstadsklubb.

Vilka är de viktigaste utgifterna och intäkterna?
Jag tror man måste öka publiksnittet, det är liksom basen. Folk drar folk. Man måste utnyttja försäljningen runtomkring matcherna. Man måste jobba upp fler samarbetspartners, sponsorer, antingen tillsammans med våra andra storstadsklubbar för att hitta en ny marknad, men också att jobba via Djurgårdsandan. Det vill folk förknippas med, inte med eventuella oroligheter på läktarna. Djurgårdsandan tror jag är en enormt bra spjutspets. Folk blir lyriska när de hör vad Djurgårdsandan gör.

Hur kan DIF förbättra ekonomin?
Publiken är stommen, och olika evenemang i samband med matcherna. Det har varit lyckat med tälten och så men det skulle kunna göras ännu bättre och dra in mer pengar.
Egen anläggningsdrift, både elit- och ungdom. I ungdomsfrågor kan man utan speciellt höga motkrav, få in pengar. Folk ser det som inte lika kommersiellt, då blir det lättare att gå in med pengar.

Vilket inflytande kan man ge upp om någon går in pengar?Bör 51%-regeln finnas kvar?
Först måste man göra en grundlig konsekvensanalys av vad det innebär för DIF. Man kan inte införa den från A-laget ner till knattelagen. Men jag tror det är oundvikligt att vi kommer gå igenom den här 51%-regeln, det är bara en tidsfråga. Frågan är bara hur mycket man kan gardera sig mot det inflytande en ägare får. Varumärket ägs ju till exempel av DIF-alliansen. Vi måste kunna eliminera att någon tar föreningen och flyttar den till Växjö, som i NHL. Stoppar man in pengar vill man också ha makt. Är det en ägare som är riktig Djurgårdare? Eller är det som Anschutz som kanske inte ens kan stava till Hammarby eller Djurgår’n? Men hur definierar man det?

Hur står vi oss i en marknadsjämförelse med andra storklubbar?
Vi ligger ganska långt efter de andra i förhållande till det underlag vi har. Det är kopplat till arenadrift, när vi väl har drift av en egen arena tror jag det kommer att underlätta väldigt mycket att dra in sponsorer och öka evenemangsintäkterna. Sen tycker jag vi har en kommun som motarbetar oss i mycket, jämfört med hur städerna ute i landet hanterar sina klubbar. Om Djurgården ligger 40 millar back som Helsingborg skulle inte Stockholms stad gå in som Helsingborgs kommun gjorde. Eller om man tittar hur Kalmar och Borås ställer upp, egentligen alla lag utom Stockholmslagen, där ser kommunen ett värde i att ha ett lag.
De politiker som finns idag, även om de säger att de värnar om klubbarna, så gör de inte det i Stockholm. Medan i Helsingborg så har de en kommunstyrelse som uppskattar att ha ett lag som ligger i topp i Sverige. Det här är något vi behöver fundera över, hur vi skall jobba mot/med politikerna, vem gör det och har vi den kompetensen?

Marknadsföringen av Djurgården?
Jag tror att om man ska satsa på företag som är Stockholmsanknutna så ska man göra något tillsammans med Aik och Hammarby. Företagen är för rädda för att satsa på en enskild klubb.
Jag tror också att man skall öka fokus på att marknadsföra DIF-andan samt ungdomsfotbollen.

Hur har arbetet med arenafrågan skötts?
För att vi ska vara ett konkurrenskraftigt lag även riksmässigt så måste vi lösa de här frågorna. Det har inte hänt tillräckligt mycket de senaste åren.

Vad är det som har gjort att så många valt att gå på fotboll?
Dels så har det gått i cykler under hela 1900-talet, så vi är uppe i en sväng som är på väg neråt. I Stockholm kan publiknergången bero på att Stockholmslagen inte låg högt upp 2008, det kanske är den största orsaken. Sen har alla tre Stockholmslagen spelat erbarmlig fotboll, tyvärr även Djurgården. Några matcher där tidigt på våren kände jag under korta perioder ”det här ser riktigt bra ut”, men annars var det dåligt.

Sen är det så att folk drar folk. Får man in några nyförvärv så kommer det locka folk. Folk vill betala för en bra produkt, man vill inte pröjsa 200 spänn för att se en match och känna att man fått dålig valuta för pengarna, då stannar man hellre hemma framför TV:n. Bortfallet i DIF har nog mycket berott på den här turbulensen som varit i föreningen. Jag tror det går att göra fler medlemskampanjer, kanske koppla samman med Djurgårdsandan. Vi har egentligen ingen marknadsföring i ytterområdena.

Vad är din bild av positiv läktarluktur?
En av de häftigaste matcherna jag varit på var när vi spelade mot Utrecht hemma. Det var så grymt tryck, det var nästan så att vi lyckades sjunga fram laget till att gå vidare. Det kändes som att de bars fram av publiken. Alla var ju nästan i extas när det började gå åt vårt håll, och då var vi ändå på Råsunda.

Jag tycker positiv läktarkultur är när Djurgårdsfamiljen träffas på Stadion och träffas över alla generationer. Glädje att se fram emot en match med allting runt omkring, att ha någon behållning av matchen när man går därifrån oavsett resultatet. Kanske ha med sig en antagonist på läktaren utan att han blir skrämd. Att inte verbalt sänka en egen spelare, det tycker jag är helt förkastligt. Att kalla egna spelare för ”cp” och ”idioter” vilket faktiskt förekommer bland en del så kallade supportrar, det tror jag skrämmer bort folk. Supporter betyder ju stödjare och det tycker jag man ska vara i alla lägen.

- Pyroteknik?
Organiserat – gärna. Man kan göra det häftigt om man vet att man tänkt på allergiker och så. Jag tror inte att man ska tillåta det uppe på läktaren på grund av risken att det antänder någon eller att det blir rökutveckling.

- Ståplats?
Ja, definitivt. Det är där mycket av supporterkulturen odlas.- Huliganlagen?Jag kan inte säga att jag har någon uppfattning, jag kan för lite om det. Man måste göra en konsekvensanalys. Jag var ju publikvärd på Södra under Hammarbyderbyt och var oerhört positivt överraskad av hur många trevliga supportrar som stod på ståplats, och hur många tjejer som faktiskt var där. Sen var det en del som rökte och en del som druckit en del innan men det var en väldigt trevlig stämning.

- Avstängningar?
Jag vet för lite egentligen. Men jag vet att många av de här killarna som har blivit avstängda har skrivit kontrakt med Djurgårdsandan, det tycker jag är en jättebra idé. Många av dem har faktiskt kommit tillrätta i Djurgården. Man kanske har någon typ av fadder i föreningen eller bland äldre supportrar. Men om det blir felriktade insatser, då kan det få katastrofala följder för den som blir utsatt.

Relationen mellan DIF och supportrarna?
Om du hade frågat mig för tre år sen hade jag definitivt tyckt den var bra, med medlemsmöten och alla som ville fick komma till tals. På något sätt har det blivit en spricka, idag tycker jag inte att det fungerar bra. Jag tror att det skulle vara bra att umgås mer med supportrar, egentligen är det så enkelt som att gå ner en halvtimme till medlemstältet och prata med folk. Många kommer fram med synpunkter, och alla som kommer fram har synpunkter som är för Djurgårdens bästa. Men tyvärr är det inte så många som gör det.

Hur bör publiken bemött på en fotbollsmatch?
Som kunder och som allierade med de som står där som värdar. Man har betalt för att underhållas och ha en trevlig tid tillsammans på arenan. Man ska behandlas med respekt. Sen är det så att det finns vissa regler som man ska följa. Men jag kan tycka att det blir larvigt när vissa vakter säger till om någon står 10 centimeter in i gången. Sådant skadar mer än det hjälper.
Fungerar det så som det borde fungera?
Det kan bli bättre om man säger så.

Är vi trygga när vi går på fotboll?
Jag tror alla är trygga när vi går på Stockholms stadion. Jag har aldrig känt mig rädd när jag går på fotboll, varken hemma- eller bortamatcher, inte ens på Råsunda. Men samtidigt finns det bevisligen de som gått med sina barn som aldrig vill gå igen, som har råkat ut för otrevliga saker och sånt är oerhört viktigt att vara lyhörd för och arbeta mot.

Den sportsliga organisationen?
Klart är ju att Göran Aral ska ha det sportsliga ansvaret. Vi i föreningsstyrelsen har inte alls varit involverade i arbetet med den nya organisationen.

Hur tycker du att DIF bör spela fotboll och vem ska ha ansvar för den sportsliga modellen?
Jag tycker vi ska spela 4-3-3 i bas men med möjlighet till förändringar. Vi måste ha en flexibilitet för att anpassa oss efter motståndarna, och det trodde jag vi skulle ha 2008, för det sa Siggi och Pålle. Men det blev otroligt mycket tjonga upp bollen. Minst en eller två i styrelsen bör tillsammans med Aral och tränarna vara ense om ”så här ska vi spela” så att alla vet sina roller.

Hur bör vi jobba med talangutveckling?
Det känns som att det är på rätt väg med individuella tränare och åldersgruppsansvariga som har högre utbildning och som är bra ledare. Jag tror att det kommer synas i PSM, vi har många bra spelare i vår 93-grupp. Tipselit försvinner några spelare från som är överåriga. Både tipselit och PSM underpresterade rejält förra året, kanske speciellt de spelare som var värvade från små orter som man trodde skulle växa automatiskt när de kom till Djurgår’n, vilket de inte gjorde, snarare tvärtorm. Det är en fråga som vi måste analysera, varför underutvecklas spelare som kommer till Djurgår’n? Där tror jag att Zoran var viktig, han kunde se detaljer på spelare och utveckla. Jag hoppas att det var så i alla fall eftersom han är tillbaka nu. Vi har tappat många ungdomsspelare som vi tar hit, avlönar, ger kontrakt och så får de en negativ utveckling. Vi kan inte jobba så. Många mår inte bra socialt, de tappar tryggheten som är så viktig att man har.

Hur funkar samarbetet med andra klubbar?
När jag började i ungdomsutskottet så hade vi nätverksföreningar, men vi avvecklade det för att det inte gav någonting. Vi sålde in det genom att de fick vara med på utbildningar och fick föreläsningar, men vi fick nästan ingenting tillbaka. När de hade en bra spelare så ville de behålla honom. Jag tror mer på att ha det som det är nu, att man har kontakter med klubbar ute i landet och att man tipsar varandra. Nu har vi ett officiellt samarbete med Vasalund, de har en egen verksamhet och har flera spelare med Djurgårdsförflutet. De som växer ur Tipselit nu vill till Vasalund, men jag tror personligen att det är bättre att gå till en klubb längre ner. Jag har inte varit inblandad i samarbetet med Vasalund själv, utan det är nog Aral och Bosse Lundquist främst.

Vad står DIF för?
Förutom världens vackraste varumärke då? Ett fint uttryck är ”Djurgårdsfamlijen” – man är en familj. Oavsett om det handlar om fotboll eller hockey, det tror jag inte någon av de andra klubbarna i Stockholm eller i övrigt kan stoltsera med.
Lever vi upp till det idag?
Nej, och en anledning är den spricka som uppstod mellan hockeyn och fotbollen som är väldigt olycklig för föreningen. När jag började jobba i Djurgården 1998 var mitt mål att alla som kommer i kontakt med DIF ska få en positiv bild av oss, oavsett om det är supportrar, motståndarsupportrar, domare, spelare, föräldrar. Så nära som 100 procent som möjligt. Där finns det mycket att göra.

Vad är DIF riktigt bra på just nu och vad behöver vi förbättra?
Vi har ett väldigt starkt varumärke som fortfarande för gemene man står väldigt högt som något positivt. Men vi måste väldigt snart gå till botten med de problem vi har och satsa på att bygga upp en bra image. Jag kan inte säga att något är väldigt bra just nu.

Vad tycker vi om Gnaget?
Man är aldrig så glad som när man vunnit över Gnaget och aldrig så ledsen som när man torskat. Det finns en hatkärlek där. Det skulle vara rätt kul om de gick upp i elitserien.

Här kan du läsa en längre version av denna intervju (PDF).