Intervju: Ronald "Rolle" Åman

Namn: Ronald "Rolle" Åman
Ålder: 51
Befattning: Styrelseledamot i DEFAB
Civilt yrke: Driver eget bolag inom verksamhetsutveckling
Sportslig bakgrund: Spelare i Djurgårdens IF
Relation till DIF: Spelat i DIF, har en son som spelar i DIF:s 00:or

Under 2000-talets första del upplevde DIF-Fotboll en framgångsvåg som många trodde aldrig skulle inträffa. Vad låg bakom framgångarna? Vad hände sen?
Det enklaste och mest onyanserade kan vi läsa i kvällstidningarna – det är Putte Carlsson som har gjort det, det är en manual som har gjort det, det är Bosse Andersson som har gjort det. Faktum är att det är en mängd delfaktorer i detta. Jag tror att det nytänkande sätt som vi hade för tio år sedan tog Fotbollssverige lite på sängen, vilket då kan vara ett uttryck för att Sverige var outvecklat som fotbollsnation, vilket det faktiskt var. Men allting kopieras. Då i början på 2000-talet, gjorde det synsättet, det spelsättet, det förhållningssättet som vi hade att vi skördade många framgångar. Sen ska man inte glömma bort att som en följd av det så fick vi jävligt duktiga fotbollsspelare. Det handlar inte om 4-3-3, 4-4-2 eller whatever, det handlar till syvende och sist om hur duktiga spelare vi har.

Efter 2003 har framgångarna sinat. De dubbla gulden 2005, Cupvinsten 2004 känns utåt som skörden av det som gjordes rätt under decenniets första 4 år. Varför?
Vi har på nåt sätt tappat lite av perspektiven och ödmjukheten, och det gäller nog på alla plan. Även dom som är runt laget, liksom dom som är på läktaren. Vi kräver mer och mer, vi tolererar inte att det finns svackor. Vi kan konstatera att vi inte alls har samma slagfärdiga trupp som tidigare, då ska man nog inte gå ut och deklarera att man ska vinna SM. Däremot ska man ha det som målsättning på lång sikt och bygga konsekvent efter det. Vi har kommit in i en negativ spiral. Om vi hade en positiv spiral fram till 2002-2003 så kommer vi alltid jämföra oss med de laguppställningarna. Tänk när vi hade Kim, tänk när vi hade Isak och Elmander. De var otroligt viktiga, men de fanns också spelare runtom som var duktiga komplement till de här, Mackan Karlsson, PEO – du måste tolerera att du är vattenbärare bland stjärnor. Den balansen tror jag var otroligt viktig, för du ställer ju inte bara upp med tre man. Det var inte bara Isak, Elmander och Kim. Ibland räckte det, men inte alltid. Det tycks som alla har drabbats av, om inte hybris, så något liknande.

Varför bestämde du dig för att ställa upp i styrelsen och vad är det som driver dig som styrelseledamot? Hur mycket kontakt med kansliet anser du att en styrelseledamot bör ha?
Tillfrågad blev jag runt millennieskiftet, hade suttit i styrelsen tidigare (87-89). Och var hjärtat sitter någonstans var det inget tvivel om. Det var ingen som visste 99-2000 hur det skulle bli. Det enda vi visste var att det inte kunde bli sämre, något skulle komma ut ur det här och man tog ett strukturellt grepp, och det är klart man var intresserad att vara med om den utmaningen. Och det var väl anledningen, plus att jag är intresserad av fotboll. Vi är mer generalister än vad vi var tidigare. För 20 år sen då jobbade man i kommittéer, då ansvarade jag för sportkommittén. Så har vi inte idag. Ta sporten t.ex., dels har du VD, du har klubbdirektör/sportchef, du har tre tränare.

Det vore nästan förmätet att lägga sig i den dagliga verksamheten. Jag tror det är helt galet att som styrelsemedlem lägga sig i det dagliga, även om jag tror att många har gjort det genom åren. Ibland kliar det i fingrarna men det är att missköta sitt ämbete tycker jag. Sen kan man ha åsikter om laguttagningar och coachning och sånt, det har vi alla, men jag tror det är vansinnigt att jag som styrelseledamot ska gå in och ställa krav hur lag ska spela. Det är mera som ett professionellt aktiebolag helt enkelt, vi lägger ut rälsen, men vi kör inte loket och klipper heller inte biljetterna. Det är väldigt mycket på makronivå. Men vi är väl insatta i besluten, och då bereds ju dom i vanlig ordning. I så motto har det blivit mycket mer professionellt, samtidigt kan man tycka att det är väldigt många lager ner till gräset.

Styrelsearbetet i allmänhet? Hur tycker du att Djurgårdens styrelse bör vara sammansatt?
Om du tittar på den styrelse som är idag, är det en sammansättning av olika kompetenser. Om man bortser från ordförande - ordförande är ordförande - så går det i varandra, jag är ingen jurist men jag är heller inte helt ovetande om vad juridik innebär. Jag är ekonom men jag vill inte lägga mig i ekonomichefens arbete. På samma sätt, Henrik Berggren är en lysande ekonom men också fotbollskunnig - det finns en allmänkunskap inom olika ämnen. Det har varit för många olika styrelser de senaste åren helt enkelt: föreningens styrelse, investeringsbolagets styrelse, elitfotbollens styrelse. Det är jävligt mycket beredande, en slags suboptimering som inte är bra för verksamheten. Vi måste tillbaka till enkelheten och tydligheten och då ska man nog ha en större numerär än vad vi har idag. Vi har snurrat på fem stycken ordinarie. Hellre större numerär och med representanter från de olika delarna.
Är du för en sammanslagen styrelse (DEFAB och DIF FF)?
Det tror jag är en bra idé, absolut. Jag har en del insikt i föreningsverksamheten beroende på att jag tränar lillgrabbens lag och att jag har kompisar i föreningsstyrelsen. Hade jag inte det skulle jag ha ringa uppfattning om vad föreningsstyrelsen gjorde, och de har heller inte direkt insikt. Är det så att vi ska bygga en från-ax-till-limpa-lösning från elitungdomssatsningen till a-laget då måste det vara så att det blir transparens rakt igenom.

Bör man jobba i kommittéer?
Det som talar för kommittéer är att ju större numerär du har desto svårare är det att få ihop det. Har du en styrelse på tio personer och alla kan fyra dagar i veckan, då är de nog inte lämpliga.

Behövs det mer personal än idag? Hur rekryteras anställda på kansliet och vilka kvalitéer letar ni efter?
Vi måste lita på VD:n, det är en VD-fråga. Är det en VD för marknadsbolaget är det en fråga för marknadsbolagets styrelse.
Har styrelsen varit inblandad ändå?
Det presenteras aktuella personer och bakgrund. Men om marknadssidan bedömer att en bra säljare är på väg in så kan vi ju inte lägga vårt veto mot det. Det är bara att lita på vederbörande.

Vad är Din helhetssyn på DIF:s nuvarande ekonomi och ekonomiska utveckling?
Det här året (2008) är inte ett bra år, nästa år (2009) finns det all anledning att se mörkt på. De största posterna på intäktssidan är publik, årskort och biljetter, i huvudsak derbyn. Det blir svårt att nå upp till det resultat vi har i år. Årskorten kan man ju hoppas på, men det är inget som säger att derbyna ska öka. Det ser ganska tufft ut, men det är ingen katastrof. Det finns pengar i kassan men på lång sikt måste vi göra något. Sen ser jag hur förbund och Svenska spel vill jobba med "publikfrämjande åtgärder", men jag är tveksam. Marginellt kan man lyckas med det, men till syvende och sist tror jag att det är sportslig framgång som styr det hela.

Vilka är de stora utgifterna?
Det är alltid lönerna och spelarna är en viktig del i det hela. Det blir en moment 22-situation, idag måste du betala riktigt bra för att få spelare. Den parameter du kan jobba med är rörliga kostnader. Framåt, 2010, 2011, bör man rent sportsligt ömsa skinn, ta in yngre spelare, försök hitta spelare som Martin Andersson och Rajalakso som kostar en spottstyver jämfört med andra, inga nämnda. Sen bör man ofta ha en äldre, rutinerad, kanske rentav en fixstjärna. Det är bättre att använda eventuella riskkapitalpengar på den stjärnan än att smeta ut dem på spelare som inte tar oss framåt.

Anser Du att DIF ska generera tillräckligt eget kapital för investeringsbehoven, eller ska kompletterande riskkapital till, och i sådana fall: på vilka villkor?
Kreativiteten vad gäller ekonomiska lösningar den är obegränsad. Men det måste också finnas incitament för riskkapital att komma in. Det räcker inte bara att säga att man är Djurgårdare, man måste kunna ge någonting tillbaka. Det är det som ligger mig så nära Djurgårdens identitet, att vara sympatiskt provocerande, men att göra det med en klackspark. För kapital finns, men du måste motivera varför, där har vi ett bra jobb att göra.

Hur ser du på att sälja ut delar av Djurgårdens Elitfotboll AB till externa aktieägare?
Ska vi tävla på samma villkor måste man ha rätt till kapitalet. Det har varit ett jävla liv i England, med amerikanska kapitalister som köpt in sig. Det är klart att det sårar den engelska klubbsjälen. Det som är viktigt i detta är balansen, den breda föreningsförankringen – vi är en förening med bred förankring. Det gäller för övrigt nästan alla svenska föreningar. Det är därför vi får fram talanger, för att vi har ideellt arbetande människor i föreningar, oavsett om det är skidor, hockey eller tennis.

Bör 51 %-regeln finnas kvar?
51%-regeln kommer försvinna. Går man över till Danmark så har man det helt annorlunda. Vi lever kvar i någon slags mellanmjölkstillvaro. Du kan inte bedriva elitidrott utan att ha fullt kapitalistiska brillor på dig, sen kan du balansera det genom en stark föreningsstruktur och det finns här. Men jag tror att det är en fråga om när det kommer att ske, annars kommer svensk fotboll gräva sin egen grav.

Vad det gäller sponsring och samarbete med företag, hur tycker du att DIF står sig i en marknadsjämförelse med andra svenska storklubbar och hur kan arbetet förbättras?
Jag tror att vi är i mittenskiktet. Marknadsbolaget gör ett väldigt bra jobb, men många idéer som de genomför har ju ingen omedelbar payoff, som Youtubeprojektet. Vi måste försöka hitta tydligheten och vara tillräckligt annorlunda för att dra till oss intresse. Vi har få intäkter som ligger över miljonen, kanske måste vi hitta andra kombinationer och tänka på ett nytt sätt. En otroligt viktig fråga där är den här good citizen-delen. Där har vi många mervärden inte minst i Djurgårdsandan, det tittar folk mer och mer på.

Hur ser det ut i arenafrågan och hur har arbetet skötts?
Jag har lidit mycket varje gång vi har flyttat till Råsunda. Jag förstår de ekonomiska argumenten. Men för varje meter norrut så minskar intresset. Det finns ett symbolvärde i Stadion, vi är en innerstadsklubb. Att ha den här arenan med sina fel och förtjänster är ett unikt mervärde. Får vi göra om den skulle det vara fantastisk. Man ska inte bygga för stor arena idag, jag tror på en arena runt 20 000-22 000 platser.Vi har haft väldigt många olika konstellationer som jobbat med frågan, ytterst kompetenta människor. Det man möjligtvis kan säga är att man har gått fel på politiker. Politiker ger aldrig tydligt svar och ibland har vi tolkat in ett svar från politiker som ett ja. När de sätter spaden i löparbanorna här då tror jag på det.

Varför upplevde Allsvenskan en publikboom i slutet av 90-talet och början av 2000-talet? Vad tror du driver så många att faktiskt gå på fotboll i Sverige och varför har publiksiffrorna minskat? Vad kan vi göra för att få större publik på matcherna, både på kort och lång sikt?
Det går i cykler, det är en del av sanningen. Nu har det varit fotbollshegemoni i tio år. Plötsligt pendlar det över till hockeyn. Tittar man på landet i övrigt och medias intresse, så har hockey blivit the good guy i och med att det varit så mycket skriverier om bråk och grejer kring fotbollen. Jag tror det har varit en internationalisering av supporterkulturen som har gjort det ballare att gå på fotboll. Du hade ju några år där, Gnaget vann 1998, Bajen vann 2001, vi vann 2002 2003, klart det blir ett intresse. Men idag tror jag marginalåskådaren drar sig för att gå.

Vad är din bild av positiv läktarkultur?
Om vi vaskar bort de mest extrema tendenserna, du måste ha en speciell läggning för att gilla dem - då är det en magisk krydda i det hela. Det vet jag själv när jag spelade, att ha supportrar som hörs, oavsett om det är motståndarsupportrar, det är en kick. Hur mycket folk det än var när jag spelade, om någon skrek "Rolle din jävla sopa", så gick det igenom allting. Det jag hör idag är inte kul att höra, Markus Johannesson t.ex. Markus har rimligtvis sett sina bästa dagar, det vet han själv om. Men han har ett bra hjärta, han är välsorterad i pallet, en bra kämpe och ledare, han ska inte behöva höra såna saker. Det är inte vi. Det är gnaget. Säger man "lite finare, lite bättre", måste man också göra en distinktion vad det innebär. Varför ska vi bete oss som Bajenslödder eller som packet där ute? Det har jag önskat att vi kunde mejsla ut nu, gärna tillsammans med alla verksamma i styrelsen och allting, kunna hitta en form där vi tackar nej till de värsta elementen. Annars är vi jävligt illa ute.

Vad är din inställning till:
- Pyroteknik?
Det känns idag som att pyrotekniken idag används för att reta etablissemanget, alltså de som har ställt kraven på hur det ska se ut. Jag tycker det har varit roligt att se på vid tillfällen, men jag kan inte se varför man ska hålla på, varken de som ställer kraven eller de som är på läktaren, det är ingen stor grej. Det har blivit en grej man har hängt upp sig på.

- Ståplats?
Jag har inget emot ståplats, bara jag får sitta själv.

- Huliganlagen?
Den tidigare lagen har varit tämligen tandlös. Det har inte blivit bättre så något måste göras. Det stora problemet är inte på arenan, utan det som sker runtom. Ni ska veta hur mycket skit vi tar från folk i allmänhet; polis, politiker, media, för att vi inte förhindrar slagsmål i Bergshamra när vi möter Bajen. Hur långt kan vårt ansvar sträcka sig, ska vi åka runt med egna polispiketer med Djurgårdsflagga?

- Avstängningar?
Avstängningar är en ganska naturlig del. Om man har stipulerade krav hur det ska fungera kring säkerhet, rätt eller fel, så måste man kunna vidta åtgärder. Jag kan konstatera att vi har väldigt många fler avstängda än de andra klubbarna i Stockholm. Antingen har vi mycket elakare supportrar eller så är Bajen och Gnaget mycket mer flata än vad vi är, jag kan bara tolka det på det sättet.

Hur anser du att relationen mellan DIF och supportrarna är idag? Finns det saker som kan förbättras?
Vi har ju en organisation i form av Järnkaminerna. Den andra delen, mannen-på-gatan-kategorin, den är ju inte organiserad på samma sätt. De tycker det här är olustigt, de förstår inte riktigt. Annars har vi en bra dialog. Sen bland 4000 järnkaminer är det klart det finns en procentsats som hellre vill vara med i DFG. Det var olyckligt det som hände på Råsunda, extremt olyckligt. Jag har fått det där beskrivet för mig och lyssnat på utredningar, det är bara att konstatera att det är ett extremt svårt och komplicerat case. Det har skurit sig i klubben där på ett jävla olyckligt sätt. Djupare än vad jag trodde från början.

Hur bör publiken bli bemött av personalen på en fotbollsmatch? Tycker du att det fungerar så idag?
Det bör vara betydligt angenämare, betydligt trevligare, betydligt tryggare, ur alla aspekter. Inget gränssnitt mellan vanliga supportrar och säkerheten. Det har funnits en tid när vi har förstått, nu förstår vi inte. Det kan delvis förklaras med det som hände mot Aik, men det är inte hela förklaringen. Det har blivit mer militant, mer aggressivt, och det tror jag är från båda parter. Det blir ett krig inom Djurgår'n som är extremt olyckligt och som få känner till bland marginalåskådare.
Vad är skälet till upptrappningen?
Vårt säkerhetsbolag har jag inte alltför mycket insyn i. Men de har nog varit ganska tydliga med var skåpet ska stå. Och det har fungerat i medgång men det fungerar inte nu uppenbarligen. Sen finns det nog personliga motsättningar mellan några av de värsta kombattanterna. Det måste helt enkelt lösas. Ska vi hålla på med den här typen av interna krig då kommer inte föreningen att överleva på elitnivå, då är vi nere på 90-talsnivå igen.

Hur tycker du att det sportsliga arbetet ska vara organiserat? Hur vill du beskriva den nya organisationen med Aral som "manager", och vad tycker du om den?
Jag tror man ska ta ett riktigt generalgrepp på hela verksamheten. Ett skäl är att vi måste bli mer effektiva, ett annat är ekonomin. Vi kommer ha en ökenvandring de närmaste åren. Inte bara vi, svensk fotboll i största allmänhet.Jag vill hoppas att vi är på väg mot rätt håll. Det har varit ömsom vin ömsom vatten, mer vatten de senaste åren. Jag personligen vill ha en tydlig struktur på saker och ting, framför allt på sporten. I alla sammanhang så handlar det om att bli bäst i klassen. Oavsett om det är 4-4-2 eller 4-3-3, eller om det är musik eller konst, du måste vara extremt duktig på det du håller på med innan du kan börja improvisera. Det viktigaste är inte sifferkombinationen utan att vi bestämmer oss vad huvudfåran är och sen blir bäst i klassen på det. Och där tror jag att Göran är duktig, sen får vi se till att det kommer in rätt människor som jobbar med det rent operativt, för Göran är inte speciellt operativ i det avseendet.Spelfilosofin ska bestämmas av Göran, sen är det ett antal människor runtomkring. Du bör ha en sportsligt ansvarig som är långsiktigt anställd och ansvarig i föreningen, som inte är ansvarig för matchningen av laget. Som då har koll på att tränarna, som egentligen är samma – ursäkta utrycket - ”legosoldater” som spelarna nu för tiden, följer detta.

Hur ska vi arbeta med talangutveckling?
Det är en vid fråga. För det första får du nog se till att du har rätt träningsförutsättningar. Sen ska du vara extremt noga med breddrekrytering på ungdomssidan. Det tror jag t.ex. att Tommy Davidsson är väldigt bra på. Han har också ett genuint intresse av att jobba med ungdomar. Det är en svår fråga, du måste ha rätt förutsättningar för att bedriva verksamhet. Flera konstgräsplaner och rätt människor som jobbar med det, dvs. ungdomtränare. Pengar har vi uppenbarligen.Hur ska man värva? Vi ska utveckla ett samarbete med någon eller några av de utländska klubbarna som vi har kontakt med idag och se till att förädla deras talanger som inte tar sig in i a-laget, Sporting Lissabon till exempel. Sen utvecklar man den svenska sidan, och så är det möjligt att man kan krydda med utländska spelare. Men då ska man se att det blir en rejäl stjärna, någon som verkligen bidrar med att höja nivån, och inte bygga kring alltför många halvbra spelare.

Hur ser du på Djurgårdens samarbeten med andra klubbar i Sverige?
Vi har ju ett samarbete med Vasalund som är intressant som dessutom går upp i Superettan. De har väldigt duktiga talangutvecklare. Vi har ju fram till nu inte varit bättre än fyra-femma i Stockholm på ungdomssidan. Vasalund är före. Det tror jag kan vara ett riktigt bra samarbete. Sen har vi etablerat ett samarbete med Skellefteå som en slags Norrlandsbas där uppe.

Vilka andra DIF-sektioner bör Djurgården fotboll samarbeta med och inom vilka områden?
Vi tittar på en lösning med hockeyn på fyssidan. Möjligt att man kan samarbeta med andra också.
På marknadssidan?
Man bör ju kunna visa upp en året runt-verksamhet, att varumärket blir synligt i olika sammanhang. Jag tror chanserna ökar om vi samarbetar.

Ser du möjligheter för ytterligare samarbeten, med näringsliv, föreningar och samhällsorgan?
Det tycker jag vi gjort ganska bra so far. Childhood, Fryshuset, utbildningsbolaget etc etc. Jag tror man ska fortsätta den utvecklingen så faller bitarna på plats. Ju bättre vi blir desto lättare blir det att attrahera nästa led.

Marknadsföringen i media?
Vi syns mycket i media i år (2008). Tittar man på exponeringen så var vi med väldigt mycket. Den exponering som varit i övrigt är inte så jävla positiv, men det får man räkna med. Det är mer intressant att bevaka DIF än Trelleborg.
Har vi kontroll över mediasituationen?
Väldigt mycket är svårt att värja sig mot. Ta nu när Bosse hoppade av, då väljer Expressen att göra en grej på det, det spelar ingen roll vad vi säger. Jag pratade med Bosse tre gånger samma dag, två gånger kvällen efter. Jag hade bara sett det på tv, proffsigt. Sen kollar jag på Fan-tv, nästan gripande. Men de är där ändå, de nöter och nöter, spelar ingen roll vad vi säger, vi kan dementera hur mycket som helst. Där kan jag tycka synd om Riedel. Han blir rundningsmärke många gånger, säger han "inga kommentarer" går de på någon annan.

Vad står DIF för enligt dig?
En förening från 1891 som grundades ute på Djurgår'n som haft all sin väsentliga verksamhet här där vi sitter nu (Stadion). Det är någonting annat än vad Aik och Hammarby är, vi är mindre pretentiösa, vi är inte storvulna, vi är jordnära på ett elegant sätt Vi är mer strukturerade än Bajen. Vi har ju haft en payoff sen 1986 som är lite bortslarvad tycker jag; "Stockholms stolthet". Om vi verkligen skulle marknadsföra vad vi gör med Djurgårdsandan med mera, så är vi Stockholms Stolthet. Men vi har inte gjort det. Stockholms Stolthet har inget att göra med om vi får stryk med 2-0 mot Ljungskile på Stadion, utan det är vad vi uträttar i samhället. Den tycker jag man skulle återerövra, fylla den, relansera den.

Hur anser du att Djurgårdens medlemmar fått sina intressen tillgodosedda i SEF och SvFF? Har DIF den röststyrka inom svensk fotboll, både bildligt och bokstavligt, som vi bör ha?
Absolut. De som har representerat Djurgår'n i de här sammanhangen tidigare har varit Pelle Kotschack och Super-Bosse, som var med och lanserade Bosse Lunkan i det sammanhanget, de tre har ju sopat mattan med allting. Fotbollsförbundets roll kommer minska i takt med att Elitfotbollen kommer fram. SvFF blir mer en passiv part, de stora sportsliga och kommersiella frågorna kommer i högre grad att styras av SEF.

Vad kan vi förbättra och vad är vi bra på?
Just nu är vi knappt på pallen i något avseende för att det är så turbulent. Tar vi oss ur det så är vi på pallen i alla avseenden. Man måste vara ärlig också, det går inte att fuska bort en tabell. Men krismedvetenheten är den viktigaste egenskapen för att kunna förändra. Allting som har hänt här kommer att bidra till att det blir bättre.

Vad tycker vi om Gnaget?
Jag skiter i Gnaget. Jag kan möjligtvis bli skadeglad, men egentligen har jag nästan svårare för Bajen, för att det finns en myt om Bajen. Den här myten, så fort någon flyttar till Stockholm så ska det vara Bajen, "jag har hållit på Bajen i alla år".

"Råmaterialet" till denna intervju hittar du här (PDF).